Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Han hade sex med mig när jag sov strax efter förlossningen

    Tis 10 sep 13:53 Läst 0 gånger Totalt 206 svar
    Anonym (anony­m)
    Visa endast
    Tis 10 sep 13:53

    Vet inte vart jag ska ta vägen riktigt och känner att jag behöver skriva av mig! Jag och min man fick en fin liten son för tre veckor sedan och jag har därmed förklarat noga för honom att sex är uteslutet just nu då jag inte vill försöka såhär tidigt efter förlossningen. Har även klargjort för honom att oskyddat sex inte är ett alternativ förrän jag har börjat med preventivmedel som jag ska ordna på efterkontrollen om några veckor och infektionsrisken är han väl medveten om. 

    Vi har myst några gånger och så fort han insisterat på att han vill ha sex så har jag sagt ifrån. Men så vaknade jag i förrgår av att han hade oskyddat sex med mig medan jag sov, vilket han först förnekade och därefter bortförklarade med att "den råkade slinka in när jag myste med dig". Hade rätt så ont efteråt, blödde lite ljusrött blod och var väldigt orolig över både graviditet samt infektionsrisk. Var såklart även djupt besviken på att han valde sin lust på min hälsas bekostnad. Jag visade tydligt att det inte var okej att bete sig så men valde trots allt att försöka bortse från vad som hänt, inte minst för vår 3-veckors sons skull. 

    Inatt vaknade jag av att det hände igen, denna gången gjorde det riktigt ont och jag puttade bort honom och sprang in på toa där jag såg att det börjat blöda även denna gången. Hans bortförklaring var att han trodde han var precis vid öppningen, vilket jag anser vara skitsnack då jag kände att det var ordentligt sex långt in. Han säger även att han känner sig fruktansvärt hemsk, äcklig, att han inte kan kontrollera sig etc.

    Vet verkligen inte vad jag ska göra, detta är en helt ny sida av honom som jag aldrig sett under våra fem år tillsammans (dock så har jag aldrig inte kunnat ha sex tidigare så det förklarar kanske saken) och jag känner mig så himla ledsen över att han i stunden inte bryr sig alls om varken mina känslor eller min hälsa. Han är verkligen världens finaste person bortsett från dessa händelserna och det faktum att vi har en liten nyfödd gör att det hela känns så mycket värre.

    Vad hade ni gjort i min situation?

  • Ons 11 sep 15:06 #71

    Vilken fruktansvärd situation, jag känner så med dig. Jag vet hur omtumlad man är med en nyfödd, och hur beroende man är av sin partner både praktiskt och psykiskt. Det han har gjort är oförlåtligt, jag hoppas att du förstår det! Han har våldtagit dig som är nyförlöst, inte bara en gång utan två gånger. Har du någon att prata med? Kan du anförtro en släkting eller nära vän? Jag råder dig att absolut berätta på BVC, var inte ensam i detta! Önskar så att jag kunde hjälpa dig :(

  • Anonym (Går int)
    Visa endast
    Ons 11 sep 15:28 #72 +1

    TS:

    Hade varit givande om du kunde skriva en rad eller två nu när du engagerat så många här. Trist när folk startar trådar men blir ledsna för kommentarerna och struntar i att svara i rädsla för att skriva ?fel? och bli påhoppad.

    Tror de flesta vill dig väl men det kommer ut hårdare ön vad du var beredd på. Såklart att det inte är nån höjdare när så många påstår att din man är våldtäktsman, men det förstår du säkert själv nu också.

    Du kan väl åtminstone ge ifrån något tecken på att du läser iallafall?

  • Anonym (gösse­s)
    Visa endast
    Ons 11 sep 15:42 #73 +3

    Alltså, vad är det för fel på vissa människor?!?!, visst vissa har väl diagnoser och andra "hinder". Men läser man på FL verkar ju var och varannan vara ihop med ,,, ja vafan ska man kalla det.. totala idioter? 

    Ärligt talat är det inte dags att införa etik som obligatorisk ämne i skolan? Det verkar ju vara ett rejält eftersatt ämne. Om fullt vuxna människor med barn beter sig på det sättet, vilka värderingar för de över till sina barn? Och vad kommer de växa upp och bli för slags människor?

  • Ons 11 sep 17:21 #74
    Anonym (Går int) skrev 2019-09-11 15:28:41 följande:

    TS:

    Hade varit givande om du kunde skriva en rad eller två nu när du engagerat så många här. Trist när folk startar trådar men blir ledsna för kommentarerna och struntar i att svara i rädsla för att skriva ?fel? och bli påhoppad.

    Tror de flesta vill dig väl men det kommer ut hårdare ön vad du var beredd på. Såklart att det inte är nån höjdare när så många påstår att din man är våldtäktsman, men det förstår du säkert själv nu också.

    Du kan väl åtminstone ge ifrån något tecken på att du läser iallafall?


    Jag håller med. Det är lite frustrerande när någon startar en sådan här tråd och sen inte uppdaterar.
    Men kanske är TS fortfarande i chock och inte orkar svara. Eller har fullt upp med bebisen.
  • Anonym (anony­m) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 11 sep 18:54 #75 -1 +1

    Tack så jättemycket för alla svar! Känns otroligt skönt att ni alla "är på min sida" även om det såklart är jobbigt att läsa era svar.

    Har inte agerat så drastiskt som många av er menar att jag borde göra, det är inte så lätt att bara "kasta ut honom" när vi dels är gifta, har hund och bil tillsammans och dels har en så pass liten bebis hemma. Vi bor dessutom i en lägenhet som han äger, så jag har inga möjligheter att kasta ut någon utan isåfall blir det snarare tvärtom. Jag är bara 24 år och har nyss tagit min examen efter många års studier, har därav inte en särskilt hög SGI eller föräldrapenning; planen var att söka heltidsjobb lagom tills mammaledigheten är slut och att min man skulle jobba in större delen av månadsinkomsten medan jag är föräldraledig. Sitter alltså lite fast här utan någon juridisk rätt till bostaden (vi har skrivit äktenskapsförord på att allt vi ägt innan äktenskapet förblir enskild egendom) och utan någon direkt inkomst att hurra för. 

    Jag har dock absolut markerat rejält på att det var långt över gränsen för vad som är okej att göra mot någon. Men samtidigt så är han väldigt deprimerad och har ordagrant sagt senast igår att "jag kan lika gärna skita i livet och försvinna för allt jag gör blir bara fel" vilket gör mig livrädd för att han ska begå självmord och att min son ska få växa upp utan sin pappa på grund av att jag var så pass arg på honom som jag egentligen borde vara för det han gjort. Samma sak gäller polisanmälan - tänk om han blir dömd för två våldtäkter och hamnar i fängelse i flera år, hur ska jag förklara det för min son? 

    Psykolog har han i alla fall upprättat kontakt med, så jag hoppas verkligen att det hjälper! Någon frågade om jag upplevt honom som aggressiv eller nedvärderande på andra sätt och visserligen så avbryter han mig ofta när jag pratar och "pratar över mig" när vi till exempel är på möten eller liknande, men utöver det så skulle jag snarare säga att jag är den som är dominant i förhållandet! 

    Förstår att så många tycker att jag ska lämna honom snarast möjligt och polisanmäla, det hade jag också givit som råd om jag själv var den som kommenterade på någons inlägg gällande samma sak. Men att frånta sonen en uppväxt i en kärnfamilj som kanske kan fortsätta vara så fin som den varit fram tills händelserna känns kanske inte som det bästa - jag tror alltså att jag trots allt vill ge det en sista chans (med psykologkontakt för hans del) med tanke på att det kom som en blixt från klar himmel och inte är något som jag under våra fem år tillsammans kunnat se minsta lilla tendens till. 

  • Anonym (Eeeh)
    Visa endast
    Ons 11 sep 18:59 #76 +2

    Åh herregud, det låter precis som mitt ex. Han lovade sluta, lovade söka hjälp så många gånger. Trots att jag grät och skrek efter jag bad honom att sluta så fortsatte det. Han gick igång på att se hur långt han kunde gå innan jag vaknade och ju större reaktion ju mer eggad blev han. Jävla svineri

  • Anonym (Eeeh)
    Visa endast
    Ons 11 sep 18:59 #77

    Åh herregud, det låter precis som mitt ex. Han lovade sluta, lovade söka hjälp så många gånger. Trots att jag grät och skrek efter jag bad honom att sluta så fortsatte det. Han gick igång på att se hur långt han kunde gå innan jag vaknade och ju större reaktion ju mer eggad blev han. Jävla svineri

  • Anonym (Kräk)
    Visa endast
    Ons 11 sep 19:02 #78 +3

    Jaha, här har vi nästa man som hotar med självmord om han inte får fortsätta som han vill. Tydligen vanligt om man läser trådar här. Fruktansvärt fegt och många tjejer faller för det- så även du. Det spelar ingen roll vad vi anser- du hade bestämt dig redan innan. Skit samma vad han gjort, att det tom är olagligt. Av praktiska skäl kan du inte lämna. Av hänsyn till sonen kan du inte lämna. Av hänsyn till ekonomin kan du inte lämna. Hur illa ska han behandla dig innan du kan lämna? Och inbilla oss att han inte haft de här tendenserna innan! Ingen blir sån här över en natt bara. Du har säkerligen bara förnekat tecknen.

  • Anonym (v)
    Visa endast
    Ons 11 sep 19:10 #79 +3
    Anonym (anonym) skrev 2019-09-11 18:54:58 följande:

    Tack så jättemycket för alla svar! Känns otroligt skönt att ni alla "är på min sida" även om det såklart är jobbigt att läsa era svar.

    Har inte agerat så drastiskt som många av er menar att jag borde göra, det är inte så lätt att bara "kasta ut honom" när vi dels är gifta, har hund och bil tillsammans och dels har en så pass liten bebis hemma. Vi bor dessutom i en lägenhet som han äger, så jag har inga möjligheter att kasta ut någon utan isåfall blir det snarare tvärtom. Jag är bara 24 år och har nyss tagit min examen efter många års studier, har därav inte en särskilt hög SGI eller föräldrapenning; planen var att söka heltidsjobb lagom tills mammaledigheten är slut och att min man skulle jobba in större delen av månadsinkomsten medan jag är föräldraledig. Sitter alltså lite fast här utan någon juridisk rätt till bostaden (vi har skrivit äktenskapsförord på att allt vi ägt innan äktenskapet förblir enskild egendom) och utan någon direkt inkomst att hurra för. 

    Jag har dock absolut markerat rejält på att det var långt över gränsen för vad som är okej att göra mot någon. Men samtidigt så är han väldigt deprimerad och har ordagrant sagt senast igår att "jag kan lika gärna skita i livet och försvinna för allt jag gör blir bara fel" vilket gör mig livrädd för att han ska begå självmord och att min son ska få växa upp utan sin pappa på grund av att jag var så pass arg på honom som jag egentligen borde vara för det han gjort. Samma sak gäller polisanmälan - tänk om han blir dömd för två våldtäkter och hamnar i fängelse i flera år, hur ska jag förklara det för min son? 

    Psykolog har han i alla fall upprättat kontakt med, så jag hoppas verkligen att det hjälper! Någon frågade om jag upplevt honom som aggressiv eller nedvärderande på andra sätt och visserligen så avbryter han mig ofta när jag pratar och "pratar över mig" när vi till exempel är på möten eller liknande, men utöver det så skulle jag snarare säga att jag är den som är dominant i förhållandet! 

    Förstår att så många tycker att jag ska lämna honom snarast möjligt och polisanmäla, det hade jag också givit som råd om jag själv var den som kommenterade på någons inlägg gällande samma sak. Men att frånta sonen en uppväxt i en kärnfamilj som kanske kan fortsätta vara så fin som den varit fram tills händelserna känns kanske inte som det bästa - jag tror alltså att jag trots allt vill ge det en sista chans (med psykologkontakt för hans del) med tanke på att det kom som en blixt från klar himmel och inte är något som jag under våra fem år tillsammans kunnat se minsta lilla tendens till. 


    1, Var benhård med att han inte bryter psykologkontakten 
    2. Förbered dig så att du kan stå på egna ben. Eget arbete. Ställ dig i bostadskö. ställ barnet i kommunens förskolekö.
  • Anonym (A)
    Visa endast
    Ons 11 sep 19:11 #80
    Anonym (v) skrev 2019-09-11 19:10:21 följande:
    1, Var benhård med att han inte bryter psykologkontakten 
    2. Förbered dig så att du kan stå på egna ben. Eget arbete. Ställ dig i bostadskö. ställ barnet i kommunens förskolekö.
    Håller med
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll