FamiljeLisa skrev 2019-09-12 17:33:30 följande:
Det kan vara inom det s.k. normala I VISS MÅN men det betyder fortfarande inte att det är ett acceptabelt beteende. Ett barn som testar och slår en eller två gånger kan vara inom det normala, men ett barn som slår andra barn dagligen är det inte. Även en treåring går att uppfostra. Kan man inte få sin treåring att sluta slåss och puttas så finns det brister i föräldraskapet, helt klart! Det handlar inte om att få perfekta barn utan man måste uppfostra från början. När barnet testar var gränsen går måste man som vuxen vara där och säga stopp, direkt alltså! Det handlar om att skydda barnet som blir utsatt.
Varför ser du det inte utifrån den utsattes situation, hur hemskt det måste kännas att bli slagen och puttad på varje dag. Det är inte ok överhuvudtaget. Sådant är inte tillåtet på arbetsplatser, så varför skulle det ursäktas eller accepteras på en förskola eller skola? Ett barn som upprepade gånger är utåtagerande mot andra barn skall punktmarkeras. Se det från det utsatta barnets perspektiv. Ska alla fyraåringar få härja fritt och slåss utan att det stoppas eller vad menar du? Sedan tycker jag det är tramsigt att hålla på och säga att flickor är si och pojkar är så. Det hör inte hit och är irrelevant.
Ibland undrar jag varför jag diskuterar här på familjeliv när jag läser inlägg som dessa.
1. Var har någon sagt att det är acceptabelt? Om ts tyckte att det var helt ok, skulle hon skriva här då? Vad har vi andra sagt i tråden?
2. Det är inte ett ok beteende. Men det är normalt för en tvååring.
3. Vi kan inte förvänta oss att barn ska vara precis som vuxna. Du jämför förskola och arbetsplatser. Mina ögon höll på att trilla ur. Skulle du säga till ett barn som sitter och kladdar vid middagsbordet och tappar mat på golvet och har kletat mat i ansiktet, att vad håller du på med, det där skulle aldrig tolereras på en arbetsplats! Eller till en tvååring som kissar på sig, att det där skulle de inte heller tolerera! Hur sjutton kan man förvänta sig samma sak av barn som av vuxna? Det gäller också när det kommer till att hantera känslor.
Du säger att vi ska tänka på barnen som blir utsatta. Det är väl självklart att vi gör det! När mitt barn bet ett annat barn så att han fick ett stort sår på ryggen fick jag så dåligt samvete att jag inte sov på en vecka. Pratade med mitt barn hela tiden. Problemet är att i den åldern är det till och med tveksamt om de förstår att det gör ont för den andre. Min pojke gjorde det ju också under lek, han ville inte skada honom egentligen. Hur mycket man än markerar är det helt enkelt inte säkert att de förstår, därför är det viktigt att det alltid finns en vuxen på plats som håller lite koll på barnen.
Jag berättade till exempel att min syrra blev biten av en pojke och min mamma blev inte arg för hon jobbar inom förskolan. Så jag har sett det från "offrets" sida också. Det är bara att konstatera att sånt händer och det är ingens fel. Och det är ett beteende som 99 procent växer ifrån.
Sen pratar du hejvilt om både treåringar och fyraåringar. I det här fallet handlar det om ett barn på 2-1/2 år. Du som mamma till tre vet väl hur mycket ett barn utvecklas under den här tiden? Mina treåringar förstår mycket mer nu än vad de förstod vid två, och när de är fyra kommer jag ha mer förväntningar på dem än nu. Ja om en fyraåring skulle hålla på att bitas och slåss så skulle något inte stå rätt till. Men nu pratar vi om en pojke på 2-1/2. Jag tycker att vi kan försöka hålla oss till det. Det vi kan göra som föräldrar är att markera att det är fel, men det betyder inte att det är något fel varken på föräldrarna eller barnet att barnet håller på så i den åldern. Psykologer säger till och med att man inte ska vara på barnet för mycket och bli för arg, då ger man barnet skuldkänslor och får det att känna sig värdelöst. Speciellt om bitandet är i samband med kärleksfulla stunder. Om barnet uttrycker sin kärlek och sina känslor på det sättet, då kan man inte bara börja skrika på barnet när det händer (även fast det är svårt för det gör ont), för då tror barnet att det är något dåligt att visa känslor. Det barn inte förstår kan vi inte skälla på dem för. Man får bara markera med ett Aj nu gjorde det ont på mamma! Inte bitas, du får pussa mamma istället! Eller nåt sånt.
