Skolan bad oss hålla skolbarn hemma

Hur motiverar dom att man ska hålla sitt barn hemma då? Baserat på vad?

I mitt fall fr dom isåfall basera det på att det blir jobbigt för dom att försöka få min pojk att ens gå in i klassrummet. Han känner obehag för stt han då står inför ett för honom stort orosmoment pga tidigare sociala erfarenheter på skolan samt ?virrvarret? o fet konstanta springer i klassen.

Något som knappast är mitt barns fel Inslåendes ej borde straffa honom genom att han missar skolgång.

För så länge mitt barn inte är utåtagerande eller stör arbetet så borde dom inte ha rimlig rätt att ens önska att jag ska hålla mitt barn hemma?

Det är skolan som ska ha en handlingsplan för vad som ska ske när det är ont om personal, det är inte föräldrar som ska ha en handlingsplan för skolans arbete.

Föräldrar kan inte gå in och styra i skolans planering.

Föräldrar har också egna arbeten och deras arbetsgivare kan ju inte ha anställda som måste springa till skolan i tid och otid, enstaka gånger absolut men föräldrar kan inte se till att det finns tillräckligt med personal och kan varje gång i 10 år som barnet går i grundskolan stå stand by för att det inte finns personal när barnet har skolplikt.

Skolan vill heller inte ha föräldrar i klassrummen hur som helst, andra elever blir påverkade av ett ett eller flera barn har sina föräldrar i klassrummet.

Är det lågstadiebarn kan även andra barn då vilja ha med sina föräldrar i klassrummet. Lärare vill oftast inte heller ha föräldrar i klassrummet under en längre tid. Det ska vara annan skolpersonal.

Föräldrar är oftast inte skolutbildade.

Fast det stämmer inte, det vanliga är att skolan säger nej till att föräldrar kommer och är resurser till sina barn då det som sagt skapar oro i klassen att ett barn har sin förälder där.

Som jag skrev tidigare är det yngre barn i lågstadiet blir det då ofta andra barn som också vill ha sin förälder där.

Visst kan det ske i enstaka fall men som sagt jag har erfarenhet av det här och man vill inte ha föräldrar med i klassrummen mer än i enstaka undantagsfall.

Barn blir alltid påverkade av att det finns föräldrar i klassrummet.

Även lärarna vill helst inte ha föräldrar i klassrummet mer än i undantagsfall, inte så ofta det blir personalbrist.

Okej så då ska skolan betala för ts inkomstförlust hon får när hon gör deras jobb? Eller du kanske trodde ts var hemmamamma som bara sitter och rullar tummarna och dricker te när sonen är i skolan? Är du medveten om att även vi föräldrar till barn med diagnoser har egna arbeten att sköta.

Jag förstår att du menar så väl och som du tänker gör man oftast när man hör om problem som uppstår för barn med särskilda behov och man vill ju att skolan ska fungera för alla barn.

Jag tänkte precis som du innan jag började jobba i skola och jag har erfarenhet av både vanlig skola och särskola.

Föräldrar till barn med särskilda behov får kämpa för sina barn, man vill som du säger sitt barns bästa.

Men det är inte till barnets bästa att ha med sin förälder som resurs.

Barnet blir ofta just barn istället för elev, presterar inte på samma sätt med en förälder eftersom man just är förälder och barn kan känna press ifrån förälder då föräldrar vill att barnet ska lyckas, det kan bli grinigt mot föräldern om den säger något då man är på ett sätt mot förälder än mot lärare och annan skolpersonal.

Det kan vara pinsamt för eleven att ha sin förälder med i klassrummet och andra barn kan reta barnet, som sagt andra barn kan börja säga att dom också vill ha sin förälder med.

Förälder och lärare kan ha olika åsikter om vad som ska göras för barnet i olika situationer och det är svårt för lärare att säga till att läraren bestämmer i klassrummet.

Det skapar ofta en oro i klassrummet när en eller två har föräldrar med.

Det låter så bra att förälder kan vara med men det blir det sällan då barnet då ska förstå att föräldern inte är just förälder i skolan utan resurs, för barnet kan det vara förvirrande.

Det kan också bli så att vissa skolor utnyttjar då att en förälder kan ställa upp och vara med i skolan och inte då se till att det finns handlingsplan för back up när det är ont om personal, dom gör alltså inte det skolan ska göra.

Vad händer då om ett annat barn som också har särskilda behov och dens förälder inte har möjlighet att kunna ta ledigt ifrån jobb och vara med i skolan.

Då ska den föräldern känna sig som en dålig förälder för att skolan kan säga att jo men det andra barnets förälder kan minsann ställa upp när det är ont om personal. Skolan kan alltså försöka smita undan sitt ansvar och tro mig det är vanligt att skolor inte gör det dom är skyldiga att göra.

Dom skyller på ekonomi fast dom får extra pengar när barn med särskilda behov behöver resurs hjälp.

Skolan kan heller inte stå för inkomstbortfall för föräldrar.

Du tänker fint men det fungerar inte så i verkligheten.

Tror särskola är badbyxa dom nuförtiden glatt kallar? mindre undervisnings sammanhang?. O jag förstår ärligt talarn inte vad mitt barn gör där, han hamnade utanför gemenskapen pga han blev retad i ettan vilket skapade en motvilja till att delta i klassen. Det i kombo med hans oförmåga att fungera i en stökig miljö har gjort att han hamnat där han är nu.

Istället för att röja i klassen har man flyttat min son pga min uttryckta oro men då får dom ta mig tusan också se till att fullfölja planeringen som är lagd för honom.

Så nej det sammanhang han är i nu är inte en långsiktigt lösning, den borde inte ens varit mer än en absolut krislösning och En mycket begränsad sådan. Detta eftersom problemen i ordinarieklassen ännu inte är lösta.

Vad i min förklaring kring barnet och situationen är det som väcker frågan hos dig kring huruvida det inte är bättre om han går i ?särskola??

Öh? Ja? Det finns ingen anledning till att han ska ta upp en plats för någon som mer behöver den . Tror inte att det är den mest gynnsamma formen för En elev som borde klara av en ?vanlig? skolform.

Så du tänker att han borde gå i ?särklass? för stt det är mysigt? Han har genomsnittlig eller däröver förmåga att delta i klass om rätt förutsättningar ges . Med rätt förutsättningarna menar jag, slipper bli retad, slipper KONSTANT springa och tjat i klassrummet.

Enda anledningen varför han är

där han är är för att jag legat på personalen och såg hur dåligt han mådde. Det skulle vara tillfälligt tills läraren lyckats få ordningen i klassen . Ser vissa andra barn i klassen som borde vara där min son är men eftersom jag engagerade mig i detta var den lättastes lösningen att göra på det vis dom gjort . Derne är min åsikt iaf efter vad jag sett hört o samtalat med skolan om.

Han har en resurs för att hans jävla lärare inte pallarna med att styra upp två ungar vars föräldrar vägrar uppfostra sina jävla ungar.

Min son stör inte klassen mer än att han tidigare blivit med dragen när gruppen i övrigt ballar ur. Han kan inte koncentrera sig alls i brötig miljö , ger upp och vägrar arbetet. Han kan ställa sig upp o gå för att han inte pallar o låser sig totalt inför all form av kommunikation om man inte låter honom vara för att sen lugnt o sansat får in honom på spår igen. Han låser sig mentalt o vill komma ifrån snarare än stör i klassen.

Förklarar inte mer för det kommer alltid finnas sådana som du som går in ingen tråd med halvhjärtat intresse och skriver om saker som är totalt irrelevant.

O nej alla barn har rätt till skolgång så jag skiter fullkomligt i hur dom löser detta det ska bara lösas. Jag har ju t om erbjudit mig att komma in men allt det står i tråden. Jesus.