Orkar inte med livet, tempot är för högt -Vill bara vara.

Hur skulle det gå om du sänkte kraven på dig själv? Vet såklart inte hur höga krav du har på dig själv i nuläget men det kan hjälpa att tänka att man ska prestera good enough. Spelar det roll vilket betyg du får så länge du klarar kursen? Måste du prestera på topp på jobbet? Se dig omkring, finns många som presterar helt ok på jobb och i skola eller till och med med nöd och näppe. De får också jobb och lön. Ibland är också ditt good enough en hög nivå i andras ögon.

Ja du... det låter som en väldigt synd tanke att vilja sänka tempot. Men ingen annan kommer att göra det åt dig, du måste göra det själv! Det är fullt möjligt att leva långsammare. Punkt 1: bo inte i en stad. Där är tempot automatiskt högre. Det finns massvis av billiga hus på landsbygden. Alltså jättebilliga. Många gånger med lite egen mark. Man kan bo för ett par tusenlappar i månaden, ha några egna höns, odla sina egna grönsaker. Inte som i stan där det kan kosta hundratals kronor att bara ha sin bil parkerad. Du behöver inte gå på nåt gym - ut och hugg ved, arbeta med huset och din odling... mycket vettigare motion. På alternativ.nu finns många bra tips.

Hitta ett lugnt och meningsfullt jobb, kyrkogårdsarbetare som du själv tar upp är ett alldeles utmärkt jobb!

Avråder dock starkt från hemmafru, har i mitt yrke mött alldeles för många kvinnor medmagkatarr som är helt sönderstressade av att aldrig veta om de kommer få pengar, vilken stress det innebär att alltid behöva bemöta barnens frågor om de kan följa med kompisar och bada, om de kan få nya gympaskor etc med ?jag vet inte, jag måste fråga pappa? och sen behöva hantera barnens besvikelse när hon inte får några pengar att ge barnen.

Nyckeln är att ha precis så mycket pengar att det räcker till det DU vill (och om du får barn i framtiden, även till vad barnen vill). Mer pengar än så gör ingen lycklig och skapar oftast mest stress. Jobba alltså så lite som möjligt, lev billigt utan att göra avkall på vad du själv vill. Försök att vara så självförsörjande som möjligt. Undvik stressiga yrken (vilket tyvärr är de flesta yrkena) Då kan du själv bestämma tempot.

Lycka till!

Jag känner igen dina tankar TS. Tror att en del av det beror på de höga krav man har på sig själv. Jag tycker aldrig att det jag gör duger, jag kunde vara bäst i klassen eller supereffektiv och omtyckt på jobbet, det duger ändå inte. Jag tänker bara på vad mer jag borde ha gjort..

Att ha ett sånt tänk suger ju glädjen och orken ur det mesta såklart.

Jag vet att jag inte klarar av en heltidstjänst. Jag jobbar helst ca 80%. Då har man fortfarande lite energi kvar när man kommer hem och är inte bara en lealös zombie.

Ett roligt jobb skulle såklart vara toppen, men vad är det? Var finns dessa roliga jobb? På alla jobb är det effektiviseringar som det så fint heter, neddragningar med ett annat ord. Det är stress och man ska helst vara på topp jämt. Få personal men många arbetsuppgifter.

Jag har som sagt löst det så gott det går genom att inte jobba heltid. Samt att ha en rolig hobby! Jätteviktigt! Fyll ditt liv med så mycket roligt det bara går TS.

Delar verkligen inte dina erfarenheter och då har jag jobbat inom service i 20 år, i både Sthlm och London... Jag tror du bara varit på kassa arbetsplatser.

Det är matematiskt och fysiskt omöjligt att prestera 120%. Jag presterar oftast 99,9% och har varit väldigt populär på nästan alla arbetsplatser.

Jag orkar knappt träffa nån man.Vill vara ifred.Tyvärr.

Däremot kan det ju vara svårt med jobb där. Och hobbys.

Var det inte Freud som sa nåt om att människan vantrivs i kulturen, vilket skapar alienationskänslor och tomhetskänslor?

Hur som helst så sätter TS fingret på någonting sjukt i vår kultur. Det krävs mod att bara våga skita i normer och konventioner.

Känslorna som TS beskriver tycks också likna de upplevelser som utbrända människor har haft precis före sitt insjunkande/tillfrisknande (beroende på hur man väljer att se på utmattningssyndromet).

Jag har inga bra svar, annat än att säga att TS sätter fingret på någonting märkligt i vårt samhälle.

Det är inte normalt att vara i din ålder och ha så lite energi som du verkar ha. Kolla hos en vårdcentral att du inte har dåliga blodvärden och träffa en psykolog. Du verkar inte ha någon livslust eller känna glädje och stolthet i att klara av något bra eller uppnå något. Ingenting sporrar dig? Varför vill du inte vara självständig utan drömmer om att leva på någon annan? Ja, det finns ett antal måsten i livet, som ser olika ut för alla. De flesta klara av att tackla detta men man kan ju skära ner på vissa saker om man vill och det går. Man behöver inte vara störst, bäst och vackrast, men av självbevarelsedrift får man ju faktiskt anstränga sig lite.

Nej du vet ju inget. Har jobbat på bibliotek i 10år (bibliotekarie, assistenterna har det värre) och drömmer mig bort. Fruktansvärt stressigt ( har jobbat på förskola och vård innan) värsta jobbet jag haft. Låg inlagd på sjukhus för stresskolaps. Värdelös lön till på köpet.

www.vardfokus.se/webbnyheter/2017/augusti/Biobliotekarier-lika-stressade-som-sjukskoterskor/