Kan ni kvinnor märka om mannen är oskuld/oerfaren med kvinnor

Det tycker jag är en ganska fördomsfull kommentar. Det är jävligt uppenbart att det cirkulerar alla möjliga former av fördomar och otrevliga attityder mot oerfarna i många trådar, vilket redan konstaterats här. 

Taskig finns det ingen aneldning att vara. Jag må vara ganska aggressiv i min inställning till hur kommunikation sker på internet och i text - vilket till mycket stor del beror på hur många män kan bete sig - men den aggressionen riktar jag mot samhällsstrukturen och mot livet i stort och aldrig mot enskilda individer eller mot alla kvinnor eller män.  

Med detta inte sagt att det inte finns en massa "oskulder" med otrevliga attityder också. :) 

Skamen kring att vara oerfaren (jag avskyr ordet "oskuld") är ju naturligtvis just att det betyder att inte ha lyckats såväl socialt. Att vara sexuellt oerfaren innebär alldeles i självt ett stort socialt utanförskap. 

Det är inte alla som klarar av livet på social nivå på det sättet du säger. Jag gör inte det. Du kan kalla detta för att ta på sig offerkoftan om du vill; jag bara konstaterar hur det är för mig att ha Asperger med full sjukersättning och en uppväxt inom Jehovas Vittnen med stora känslomässiga problem och stora svårigheter att klara av min grundläggande vardag utan att få den hjälp av samhället som jag hade behövt. 

Det betyder inte att jag inte kan vara trevlig att umgås med; jag har lätt att få kontakt med människor - jag drar dem till mig - och jag har mycket lätt för att bli omtyckt. Jag har bl.a. gått språkkurser utomlands och är hyfsad på att prata grekiska. Men att t.ex. fråga en kvinna jag fått god kontakt med i ett gruppsammanhang om hon skulle ha någonting emot att jag skriver till henne på Facebook är generellt sett alldeles för svårt för mig. Det blir för rörigt och svårt med allt socialt brus och alla känslor och tankar som far runt och jag plågas konstant av skam- och skuldkänslor och ständig oro.   

Haha, jag är verkligen inte tyst, det kan vara svårt att få tyst på mig ibland, men återigen ... Gäller det socialt samspel i grupp kan jag vara både passiv och aktiv, charmig och jobbig, men det är många gånger svårt för mig. Talar vi däremot om umgänge på tu man hand brukar det väl vara ganska avslappnat, även om jag är intensiv.

Däremot vågar jag inte fråga rakt ut om en tjej skulle vara sexuellt intresserad för då är jag rädd att hon bli arg på mig. 

Pratar vi om raggning så nej!! Jag raggar inte. Och jag orkar inte ens räkna upp skälen till det här, men det beror på flera olika saker. Jag tränar på att bli bättre på att hantera situationen nästa gång någon raggar på mig.

Pratar vi om direkt sexuella aktiviteter så ja - om tjejen är erfaren men inte jag så räknar jag med att det är hon som för det lite grann. Är hon inte det är det en annan sak. Någon ledande roll vägrar jag ta på mig eftersom att det är sådan press på män i samhället att de ska vara drivande, på och framåt. Jag vägrar att anpassa mig efter förutbestämda mallar på det sättet. 

Jag ogillar också skarpt ditt "Tar du det som en man"... Det borde i så fall heta "Tar du det som en vuxen person"...  Jag är en man vad  gäller könsidentitet. Men jag är ingen man när det gäller samhällets förväntingar kring maskulinitet och vad som förväntas av en vuxen man generellt sett. Jag betraktar mig mer som en pojke trots att jag är 41 år. :) Jag vägrar att anpassa mig till vad många attraheras av och/eller sätter värde på i det här avseendet (med attityder som "Var en man!"). Jag är jag!

Vad gäller att berätta att jag är oerfaren så finns det sådan enorm press på att inte berätta det att jag vägrar att lyssna på vad alla män och kvinnor säger till mig. Det blir ett enormt berg om jag måste känna det som att jag inte ska berätta det. 

Jag hade kontakt med en tjej på bodycontact en gång som ville ha en kk och vi pratade några dagar ganska intensivt - lite för intensivt för mig faktiskt. Och där kände jag att det inte fanns någon anledning att berätta det för henne. Jag berättar det när det känns naturligt för mig att göra det, men vill inte forsera fram det heller. I vissa fall känner jag dock att jag genast vill säga det - det gäller bl.a. när jag svarat på en del kontaktannonser. Jag vill känna mig accepterad och tycker kvinnan ifråga att det är konstigt eller "desperat" eller "gnälligt" eller vad det nu kan vara så får det stå för henne. Jag förblir hellre oerfaren än försöker anpassa mig efter andra. Jag vill ju hur som helst att hon ska intressera sig för MIG och då får jag kräva lite uppmärksamhet. :) 

Ja, DÅ är det nog inte rätt person för mig ska jag säga om man ska skämmas inför varandra nakna! Det är såklart en stark drift att vilja ha vaginalt samlag, men erektion och samlag kan också lätt kännas lite kravfyllt. Det värsta är nog om hon anser att det är slut när jag kommit. 

Med det sagt inser jag att alla är olika och får hon t.ex. ingenting ut av att onanera får jag ju acceptera det. Men om hon kan onanera för sig själv och sen ska vi ha sex ihop, men vi kan inte göra det tillsammans? Det känns oerhört konstigt för mig. I synnerhet med min relgiösa uppväxt där jag som barn inte fick lov att onanera så är jag allergisk mot alla skamkänslor kring det. 

Det finns flera möjligheter. Jag kan stimulera henne oralt eller så kan hon ta kontrollen över mig. Eller så tar vi det bara lugnt och känner hur det känns. :) Eller så delar vi en härlig fantasi ihop! 

Angående det där med att ta initiativ eller inte så är det sällan jag skriver första meddelandet på dejtingsajter. Jag har kommit fram till att jag helt enkelt mår dåligt om jag är aktiv på det området, eftersom det är så svårt att få kontakt med någon som blir intresserad. (Har hängt på dem i kanske tolv år och fått till tre dejter på den tiden.) Det är bara några stycken som skriver till mig om året, MEN när det väl är någon som tar initiativet så är det inte sällan någon som är väldigt intresserad av mig redan från början. :) 

Men om jag väl fått kontakt med någon kan jag såklart inte överlåta alla initiativ till flickan. Då krävs ömsesidighet. Men i mina närmaste relationer är det tyvärr så gott som alltid jag som tar initiativ. Det är svårt att hitta vänner där båda vill ungefär lika mycket eller behöver varandra ungefär lika mycket. 

Det tycker inte jag.. Är man dålig i sängen så är man bara det. Du kan vara erfaren, men ändå lika dålig som någon som aldrig ens tagit i en kvinna. Män som legat med många är oftast sämst då de endast riktar in sig på att knulla så många som möjligt. In och ut, sprut! Sen vidare till nästa tjej. Jag är hellre med någon som varit i ett förhållande länge, kanske tillochmed endast legat med en-två tjejer..