BF Juni 2020

Hej. Med hänvisning till min förra bild på gravtestet, tror ni att jag kan ta ett digitalt? Det förra testet tog jag ju mitt på dagen ca 1 timme efter att jag hade kissat.

Oj va häftigt, vilken vecka är du i? Hur långt gången måste man va för att kunna höra nått?

Hörde av mig MVC förra veckan, torsdag morgon, och har fortfarande inte fått någon återkoppling. >( Jag är så less på vården, är så less på att behöva ha SÅ mycket med dom att göra, att man ska behöva jaga dom för allt! :(

Måendet är fortfarande bara ett enda svart håll, men nu med en redig förkylning på det hela. Känner att det kanske är dags att försöka reda ut (dom icke befintliga) känslorna, och om jag vill behålla, då jag gått in i vecka 8 nu.. :/ hade varit enklare om jag hade någon att prata med om allt detta, helt klart.. :(

Jag är oxå i 8+4 :)

Jo, det har dom, men det innebär hursom att jag måste jaga dom. :/ men skickade iväg ett meddelande via 1177, så får jag väl se.

Våran situation, eller min ,eller ja.. att jag är kroniskt sjuk, sjukskriven, vet inte vad som kommer att bli med mig. Att jag inte har några känslor överhuvudtaget över denna graviditet.. när jag blev oplanerat med sonen 2013 så fick jag panik över tanken att behålla, och panik över tanken att göra abort, så jag valde mellan pest eller kolera.. nu.. Jag känner mig inte glad över graviditeten, har gått tre veckor nu sen jag plussade, jag känner som ingenting. Tanken på abort ger mig inte heller några speciella känslor. Mådde illa hela förra graviditeten, enda anledningen varför jag klarade av det var nog mest för att jag inte visste att jag skulle göra det, medan nu vet jag annars. Jag var friskare i kroppen förra graviditeten, än vad jag är i dagsläget..

Har inte lika mycket känslan av att något är fel i kroppen som jag hade förra veckan, men det känns fortfarande inte bra. Rädslan över att mående beror på tvillingar ligger i bakhuvudet hela tiden, och största anledningen till att jag tar mig genom dagarna är att jag sover typ 16 timmar/dygn.

En anledning till att jag överväger abort är nog mycket det där bristen på känslor.. Jag är en v ä l d i g t känslomänniska i vanliga fall, så är nog därför avsaknaden av känslorna som gör att jag tvekar, för jag kan måla om ett rum 10000 gånger för att jag inte får rätt känsla, förra graviditeten kunde jag avgöra vad jag ville pga känslorna, och typ alla andra beslut och dyligt. Varför finns dom inte här nu? Varför känner jag mig så.. tom?

Min man vill behålla, har aldrig funnits någon annan tanke för han, lämnade för han att jag överväger, men han tog mig inte seriöst.

Oja, det kan man säga. Blev gravid trots skydd. Det är ju just det, jag fick som inga ordentliga chock-känslor. Jag började skaka lite när jag fick plus på stickan, men efter det tänder som att kroppen automatiskt stängde av.

Det ber jag absolut inte om, eller förväntar mig, det är min andra graviditet och var inte lycklig hela tiden då, grejen är just den att jag har inga känslor.

Värsta ät att må illa hela tiden och inte kunna äta, ät hellre ty9 döende på riktigt än att må illa, h a t a r verkligen att må illa, det är som inget som hjälper mot det. Enda oron jag har är att mående beror på tvillingar, annars är jag som bara avstängd. Vill inte hantera det här nu, det är så mycket med annat.

Hjälper tyvärr inte. Och jag fick ju som inte bara en, eller två gravidsymtom och i så där snäll och måttlig skala. :/ plus så blev jag rejält förkyld för några dagar sen, och bl.a. reumatisk sjukdom och sensitisering sen tidigare.

Ja, jag har ju det.

Fick just jag ä n t l i g e n återkoppling av MVC och JAG BLEV BEVILJAD ett VUL på torsdag 7/11. :D nu mår jag istället dåligt över att kvinnan jag pratade med lät otrevlig.-_-

Min superkraft är att träffa av stolpskott, i alla typer av sammanhang.. -_- XD själv tycker man som att "jahaja, byt jobb!" Är ju inte som att man ringer för att bara vara jobbig och jävligt.. men det blir nog bra, vad än det visar, så kommer det lösa sig i slutändan.