Nån som ruvar nu?

Hej,

Joinar gärna er tråd. Vi gör just nu ivf försök nummer 3. Har inte lyckats frysa någon gång och vi har även fått avbryta en stimulering innan sommaren då det den gången inte fanns mer än något ägg redo. Har vid andra försök kanske fått ut runt 10 ägg varav runt hälften utvecklats sig vidare och fått sätta in ett. De två tidigare försöken har mensen kommit ganska långt före testdag så har känt mig snuvad på att en få chansen att hoppas.

Denna gången hade vi uttag 11/10, 17 ägg, 12 vidareutvecklades, 1 insättning 5 dagars och ingen i frysen. Blev oroad över att inget kunde frysas - kom igen 11 ägg liksom! Så hörde av mig och läkaren menar på att den som sattes in nu har utvecklats bättre än tidigare försök och att det bara är det som sätts in som räknas.

Gick då från ?det här kommer aldrig gå? till ?det måste gå vägen? på tre sekunder.

Har nu testdag egentligen på fredag 1/11 men har fått ok att testa på onsdag 30/10. Ju närmare det kommer desto mer nojjig börjar jag bli. Känns som jag kommer gå sönder om det inte är plus på onsdag...

Hej,

Joinar gärna er tråd. Vi gör just nu ivf försök nummer 3. Har inte lyckats frysa någon gång och vi har även fått avbryta en stimulering innan sommaren då det den gången inte fanns mer än något ägg redo. Har vid andra försök kanske fått ut runt 10 ägg varav runt hälften utvecklats sig vidare och fått sätta in ett. De två tidigare försöken har mensen kommit ganska långt före testdag så har känt mig snuvad på att en få chansen att hoppas.

Denna gången hade vi uttag 11/10, 17 ägg, 12 vidareutvecklades, 1 insättning 5 dagars och ingen i frysen. Blev oroad över att inget kunde frysas - kom igen 11 ägg liksom! Så hörde av mig och läkaren menar på att den som sattes in nu har utvecklats bättre än tidigare försök och att det bara är det som sätts in som räknas.

Gick då från ?det här kommer aldrig gå? till ?det måste gå vägen? på tre sekunder.

Har nu testdag egentligen på fredag 1/11 men har fått ok att testa på onsdag 30/10. Ju närmare det kommer desto mer nojjig börjar jag bli. Känns som jag kommer gå sönder om det inte är plus på onsdag...

Tack! Jag inbillar mig säkert men tycker att det känns annorlunda denna gången. Har känt mig öm/ett tryck kring livmodern till och från. Tror ju iof att det också kan vara pga att jag kanske blev lite överstimulerad denna gång. Fick lägga mig i fosterställning 4 dagar efter uttag då jag blev alldeles snurrig och det krampade på morgonen, men sen efter en Alvedon var det borta.

Har inga ?tendenser? om att mens är på g, men jag har varit rätt ojämn efter jag slutade med p-piller så svårt att säga om det betyder nåt. Sitter nu och funderar på om jag ska tjuvtesta imornbitti. Mannen ska på jobbresa över natten ons-tors och jag åker på tjejhelg torsdagen, så det är därför vi testar tidigare, men om det skulle vara negativt känns det inte så kul att han ska åka iväg direkt.

Precis! Skulle kännas jobbigt om han måste rusa ut genom dörren direkt efter oavsett resultat!

Hur går det för dig? Du verkade lite oroad pga avsaknad av symptom i senaste inlägget?

Jag tänker att alla graviditeter kan vara olika, så bara för att det känns annorlunda denna gång behöver det inte betyda att det inte kommer att gå vägen! Håller tummarna för dig!

Jag tänker att alla graviditeter kan vara olika, så bara för att det känns annorlunda denna gång behöver det inte betyda att det inte kommer att gå vägen! Håller tummarna för dig!

Vad jobbigt! Vet hur det skär i hjärtat när minsta lilla rosa dyker upp. Oavsett vad det blir för resultat för det här försöket så får man komma ihåg att det inte är över utan att man kan fortsätta försöka! Jag och min man pratar mycket om att inte fokusera bara på just det försöket vi är i just nu utan det långsiktiga målet som kan innehålla fler eller färre delförsök. Kan känna ibland att det hjälpt när man tex insett att det inte gickjust den gången. Håller såklart fortfarande tummarna för att det är en luring!

Förstår att det måste vara mycket jobbigt! Önskar också att någon skulle kunna säga till er att om x försök kommer det att gå, ovissheten är det som tär mest. Låter som något man helt enkelt måste känna efter som par hur mycket man orkar. Hejar på er vilket fall som helt!