Anonym (Frustrerad partner) skrev 2019-10-05 09:26:51 följande:
När jag påpekade att han var konstig igår började han skrika boxa i väggar, så sa jag du beter dig som en tvättäkta missbrukare, kan inte acceptera det. så sa han kallar du mig det en gång till så sticker jah o kommer aldrig tillbaka. Sen gick han upp, och sa att han aldrig hade valt mig eller skaffat barn om det inte vore för tramadolen...
Snälla hjälp mig... vad ska jag göra???
Åh, lider verkligen med dig och känner igen de hårda ordvalen. Vet själv hur det känns både i rollen som din sambo och som dig själv.
Tänk på att han går igenom ett helvete inombords och att hand stubin därför är mycket kortare än normalt och om man blir provocerad i det skicket mår man ännu sämre och intar genast en försvarsposition. Det som jag tycker varit bäst är att försöka sluta vara anklagande. Har jag bara haft en liten misstanke för ett pyttelitet snedsteg har jag försökt visa att han kan prata med mig om det utan att jag blir arg och om han ändå tydligt inte velat prata om det har jag helt enkelt låtsats som inget hänt och eventuellt tagit upp detta med honom på ett skämtsamt vis vid annat tillfälle.
Tyvärr finns det ingen manual i vad som är rätt och fel att göra vid sådana här situationer, man får gå mycket på intuition och prova sig fram. Det är jävligt svårt, många säger att man bara ska lämna en missbrukare helt och hållet, men där håller jag inte med. Missbruk är en sjukdom och även om jag förstår att man lämnar någon med t ex cancer eftersom det är tungt anser jag inte att det är det enda rätta. Lycka till i vad du än väljer att göra och försök att få honom radera sina kontakter från mobilen, det hjälpte min partner oerhört mycket.
