Din partner har vart otrogen, är ärligheten alltid bäst? Vill du verkligen veta och behöva ta ställning till om man ska splittra familjen, gå vidare utan förtroende. Eller vill du helt enkelt veta av älskarinnan/älskare men inte ta upp det med partner ifall affären är avslutad?
Vilket är helt orimligt. Du kan inte styra dina känslor.
Jag ser inte riktigt hur det är emotionell otrohet. Otrohet, visst, men inte emotionell. Jag menar, att knulla är också att agera på sina känslor men ingen skulle klassa det som "emotionell otrohet".
Snarare har "otrohet" underkategorier som fysisk och emotionell, men även saker som inte går under någon av dem. Som det mesta du räknar upp ovan.
Det är kanske där skillnaden ligger. Jag bor inte i en by utan en stad, och kassörskan på ICA har inget intresse av att prata med frisören om att en av deras gemensamma kunder knullar någon annan, eller är ens medvetna om att de har en gemensam kund, än mindre vem denne har en relation med.
Skulle situationen vara sådan att någon drabbas personligen av att min partner är otrogen (vänskaper som tar sig en törn t. ex.) så kan personen i fråga ta diskussionen med den otrogna partnern direkt, inte med mig.
Jag personligen har ett större problem med "godhetsknarkare" och "moraliska väktare" och sladdertackor generellt. Kan man inte umgås med sin omgivning utan att ägna sig åt skvaller och sprida rykten, sensationslystet gotta sig i sina medmänniskors med- och motgångar, så har jag inget att hämta hos dem.
Hur otydlig är jag?
Ja, jag vill att de ska hålla tyst om det. Har de någon issue med det hela så får de ta det med partnern.
Tyvärr när man har barn tillsammans. Man förlåter otrogenhet men det går inte lita på personen och det är svårt att leva en sånt liv