Vi har ju bestämt att jag ska vara hemma. Och alla har varit nöjda med det upplägget.
En undran: varför skulle det vara jobbigare att dra det ekonomiska lasset en hemarbete med allt vad det innebär samt ta hand om barn?
Ni gjorde en överenskommelse för många år sedan. Den har ni levt efter i 10 år och er äldsta är nu 6 år.
Nu har han i tid aviserat att han vill byta prioriteringar. Då han inte har någon skyldighet att försörja dig är det bara för dig att gilla läget. Jag kan fullt förstå dig att det verkar skrämmande, jobbigt och svårt att släppa hemmalivet. MEN! Du behöver inte vara det minsta orolig. Att jobba är ett sätt för dig att stå på egna ben, försörja dig själv och skapa dig ditt eget kontaktnät. Se det som ett nytt kapitel i ditt liv.
Dock är det några fler saker som ska till att förändras. Samma dag som du skaffar dig en annan sysselsättning ska ni dela allt hemarbetet 50/50. Det finns inget annat alternativ. Om det är någon utbildning som du ser fram emot så hoppa på den så snart du kan. Studier är också sysselsättning, I det fallet får du vara beredd på att ta studielån för att du ska ha din egna försörjning. Men redan nu kan du studera på ca 20-25 % för att förbereda dig för arbetslivet. Den tiden är då din studietid och då får din man ta lite mer ansvar genom att städa badrum, tvätta, klippa gräs eller vad som nu finns behov av.
Sträck på dig och sätt igång och planera för den nya tiden i ditt liv! Om du är orolig för att din man inte tror att det är något jobb med ett hushåll så lär han ju fatta det så snart du inte går i huset och plockar dagarna i ända. Sluta serva din man, han är vuxen och vill ha mer tid med era barn, se det som positivt.
Just det, egoistisk också. Bara för att jag inte drar in en lön.
Är det någon som tänkt på att mannen har kunnat göra karriär tack vare ts? Hon skriver att de har det gott ställt, så nog tjänar mannen bra.
Ibland önskar jag att man kunde ta någon annans plats för en dag. Eller en vecka. Och att man på något magiskt vis hade nödvändiga skills på plats på någon rimlig nivå. Det känns som TS man inte förstår vad det innebär att vara hemma på heltid och sköta hela hemmet inkl kidsen. Nu vet vi inte vad TS man jobbar med. Men har han ett välbetalt chefsjobb som vissa chefer har t ex på min arbetsplats, det är sannerligen ingen lek det heller. Otrolig press från högre chefer, aktieägare, kunder och personal.
Många verkar missa att TS nu ska förvärvsarbeta OCH göra allt hushållsarbete...
Nej, han är i nuläget inte intresserad av att umgås med sina barn på heltid utan vill lalla runt på kontoret och lata sig hemma i drygt ETT ÅR till.
Det står inte vad han jobbar med.
Förstår om du upplever det som en behaglig livsstil att vara hemmafru men tycker att du ska tänka dig för. I Sverige har du inte samma rättigheter som i vissa andra länder som gift, dvs vill din man skiljas så går du ur relationen helt tomhänt sånär som på det som räknas som giftorättsgods om ni nu inte har äktenskapsförord. Du kommer inte att få något månatligt underhåll av honom och om han avlider före dig så kommer din pension att bli mycket låg. För att sen ha rätt till försörjningsstöd som pensionär måste du först göra dig av med alla tillgångar du eventuellt ärver efter honom först. I längden blir det väldigt tråkigt att leva med en person som bara är hemma, utbytet av varandra blir väldigt lågt och ni riskerar att växa ifrån varandra. Om du ska vara hemmafru borde egentligen din man betala lön och sociala avgifter för dig så att du inte hamnar helt utanför socialförsäkringssystemet.
Kd driver att få tillbaka sitt bidrag. Sen är det bara hemmafruar med män som tjänar mycket som kan leva som det. Hade som jag skrev tidigare en kompis när jag växte upp vars morsa vara hemmafru och hon fick det att gå runt genom att fixa alla möjliga bidrag.