Anonym (BeprövadErfarenhet) skrev 2019-10-13 17:38:04 följande:
När det gäller kontakten med socialtjänsten så straffar sig naivitet på ett mycket hårt sätt, så min professionella erfarenhet när det gäller kontakten med företrädare för denna myndighet är att inte öppna pandoras ask.
Det går inte att backa bandet med dessa socialsekreterare så en mycket liten sak kan föra med sig enorma konsekvenser som det är mycket svårt att överblicka och det behöver inte vara något som är "fel" för att man ska bli dömd och därmed riskera att hamna i deras våld.
Det vore en helt annan sak om det fanns rättssäkerhet och att utredningar bedrevs i enlighet med vetenskapliga utredningsmetoder då hade det funnits en chans att komma ur deras grepp med hjälp av sanningen men nu bygger deras världsbild på åsikter, förutfattade meningar och i en del fall en tillfredsställelse i att utöva makt över andra människor (är man liten som människa så kan man bli större genom att trycka ner andra).
Jag är inte naiv, jag har beprövad erfarenhet i ämnet. Att vara tillmötesgående mot socialsekreterarna är inte att öppna Pandoras ask, att spjärna emot och bråka kan däremot vara det. Låt säga att socpersonalen vill göra hembesök hos TS, för att studera familjen i sin egen miljö. TS vägrar, och talar om för utredaren att hen kommer inte innanför tröskeln med mindre att hen har en husrannsakansorder från polisen med sig. Gissa om socialtjänsten anar ugglor i mossen då, då har ju TS gett dem all anledning att misstänka att något inte står rätt till i familjen...
"Hamna i deras våld?" Allvarligt, vet du hur ont om pengar många kommuners socialförvaltningar har, och vilken hög arbetsbörda personalen har? Tror du verkligen att man har resurser för att göra en massa omhändertaganden och tvångsåtgärder mot fullt fungerande barnfamiljer bara för att "utöva makt" och "trycka ner andra"?
Jag och min familj har själva blivit utredda efter ett par orosanmälningar, och jag upplevde att socialtjänstekvinnan var enbart nöjd när utredningen var färdig (hembesök och allt) och hon kunde konstatera att samspelet i familjen fungerar bra och inga insatser var nödvändiga.
Socialtjänsterna i kommunerna är inte perfekta, och inte deras personal heller. Att vara medveten om detta är en sak, men att i tid och otid skrämmas med Socialspöket som stjäl små barn, är överdrivet. De som jobbar på soc är trots allt människor som du och jag, så även fritidspolitikerna i socialnämnderna. Ska man vara rädd? Nej, jag tycker inte det. Du tycker uppenbarligen annorlunda, men du träffar heller inte dem som är nöjda med socialens bemötande.
