Har socialtjänsten som rutin att alltid starta utredning ifall de får reda på att ena föräldern har npf diagnos?

Hur menar du nu? Det är ju inte de enskilda socialsekreterarna som fattar besluten. Menar du att de flesta ljuger och skriver felaktiga underlag bara för att?

Det finns väl inget krav på att deras verksamhet ska baseras på erfarenhet och vetenskap?

Jag tänker såhär att de allra flesta socialsekreterare blir det för att vilja hjälpa och göra skillnad, visst finns det fall där det verkligen inte gått rätt till. Jag jobbar inte som socialsekreterare utan som annan tjänsteman och vet att väldigt många ändå jobbar för att hjälpa och se till barnets bästa, det är inte alltid så lätt eller bara svårt eller vitt. Tycker vi har bra funktioner för att upptäcka fall där det blivit fel och då ska det såklart rättas till och bli konsekvenser. Men i majoriteten funkar det bra vilket också är viktigt att påvisa för att det inte ska bli en rädsla och misstro.

Hänvisar man till tingsrätten kan man visa källa.

Ja jag är väl medveten om att vi bara ska svara på frågorna och inte veta något mer. Det var inte det jag var ute efter. Min fråga var om detta innebär om utredning är påbörjad eller om det är en förhandskoll. Det kanske är någon som vet och det kanske kan hjälpa ts i sin fundering.

Det jag menade var om de kanske undersöker om de ska starta en utredning eller inte. Vet ej vad skyddsbedömning är men av din beskrivning så tror jag inte att det handlar om det. Vi fick 1 månad på oss att skicka in detta.

Ok. Då antar jag att detta är en del av av en pågående utredning.

[quote=79958714][quote-nick]Anonym (BeprövadErfarenhet) skrev 2019-10-12 18:13:44 följande:[/quote-nick]Är du nyfiken så är det bara att ringa runt till de olika tingsrätterna och höra vilka mål de hade de senaste veckorna.

Jag lämnar inte ut klienter, men information från våra domstolar är i stora drag offentlig så det är bara att söka om du är nyfiken på detaljerna.[/quote

Aktuell information är det DU om ska länka till, då det är du som hänvisat från första början.

DU ska visa källa, och kan inte be någon annan ringa runt. Vill du inte detta, gjorde du fel som hänvisade från början.

Du verkar vilja framstå som kunnig. Gör då inte sådana här klantiga misstag.

Så återigen, källa? Bevisbördan är din, annars får du ta tillbaka det du skrev.

Tagga ner själv. Du vet mycket väl att det inte är andras uppgift att leta reda på källor. Tror du på allvar att jag frågar efter namn?Återigen, hänvisar man till tingsrätten kan man visa källa. Din passus om sekretess är således irrelevant.

Mitt råd är ändå att göra allt för att stå på god fot med soc. Jag har sett så många fall av inkompetens hos dem . Jag känner flera familjer som blivit så illa behandlade samtidigt som soc kan helt strunta i knarkare som behöver hjälp och så uppenbara fall med barn som utsätts för hedersvåld. Men det är lättast att ge sig på ofarliga familjer.

En nära vän till mig är socionom på familjeenheten. Ofta oroar jag mig för hennes klienter. Jag älskar henne som vän, men hon är inte lämplig i sitt arbete. Hon är 26 år och har jobbat ett år, hon har inga barn och har nog aldrig ens barnvktat. Hon kan beskriva situationer med barn(ej från arbetet!) och verkligen inte fatta varför barnen beter sig som de gör. Jag är förälder och jan direkt säga "det lär bero på det och det" och hon svarar "ja, men precis så är det ju!" Hon tycker inte ens om barn och fattar inte hur jag kan vilja ha tre stycken och vara hemma med dem länge.... Samtidigt som hon, när vi ser film tillsammans, jämt påpekar att "det där är psykisk misshandel" när det i filmen är en förälder som typ straffar sitt barn med utegångsförbud eller blir arg på barnet. Hade jag inte vetat hur inkompetent hennes killes syster är med sin unge utan att min vän anmäler hade jag nog inte vågat vara förälder i närheten av henne.

Chilla. Istället för att vara på din vakt (sånt lyser igenom, och då undrar förmodligen utredaren vad du försöker dölja), var tillmötesgående, visa att du tycker att dina barn har det bra och att de gärna får kolla närmre om de vill. Vill de prata med barnen? -Varsågod! Vill de göra hembesök? -Välkomna!
Jag säger till dig som jag sa till ett av mina barn, som undrade varför vi skulle åka till socialkontoret och svara på frågor, barnet hade det ju bra hemma?
"Jo, de på socialen vet inte att du har det bra, de känner ju inte oss, så de kan inte veta hur det är hemma. Därför vill de fråga dig själva!"

Ärligt talat, vad är du rädd för?

Jag är inte naiv, jag har beprövad erfarenhet i ämnet. Att vara tillmötesgående mot socialsekreterarna är inte att öppna Pandoras ask, att spjärna emot och bråka kan däremot vara det. Låt säga att socpersonalen vill göra hembesök hos TS, för att studera familjen i sin egen miljö. TS vägrar, och talar om för utredaren att hen kommer inte innanför tröskeln med mindre att hen har en husrannsakansorder från polisen med sig. Gissa om socialtjänsten anar ugglor i mossen då, då har ju TS gett dem all anledning att misstänka att något inte står rätt till i familjen...

"Hamna i deras våld?" Allvarligt, vet du hur ont om pengar många kommuners socialförvaltningar har, och vilken hög arbetsbörda personalen har? Tror du verkligen att man har resurser för att göra en massa omhändertaganden och tvångsåtgärder mot fullt fungerande barnfamiljer bara för att "utöva makt" och "trycka ner andra"?
Jag och min familj har själva blivit utredda efter ett par orosanmälningar, och jag upplevde att socialtjänstekvinnan var enbart nöjd när utredningen var färdig (hembesök och allt) och hon kunde konstatera att samspelet i familjen fungerar bra och inga insatser var nödvändiga.

Socialtjänsterna i kommunerna är inte perfekta, och inte deras personal heller. Att vara medveten om detta är en sak, men att i tid och otid skrämmas med Socialspöket som stjäl små barn, är överdrivet. De som jobbar på soc är trots allt människor som du och jag, så även fritidspolitikerna i socialnämnderna. Ska man vara rädd? Nej, jag tycker inte det. Du tycker uppenbarligen annorlunda, men du träffar heller inte dem som är nöjda med socialens bemötande.

Faktum kvarstår. Du har hänvisat till tingsrätten och kan inte visa källa. Är det så att du inte under några omständigheter vill uppge detaljer gör du fel som hänvisar från första början.

Detta vet du lika bra som jag, om du har den kunskap och erfarenhet du säger dig ha.

Det skrev du redan från början. Ingen otydlighet där.

Och fortfarande, eftersom du hänvisar till tingsrätten kan du uppge/ eller styrka om du så vill/ källan.

Det kanske vore tjänstefel att uppge källan. Hur glada hade de berörda barnen och föräldrarna blivit om de blir outade på fl till en anonym nick tror du?

Som sagt, du har all rätt att tycka så. Du har däremot ingen rätt att kräva av andra att lyda dina subjektiva regler

Man vet ju inte på förhand om ens barn kommer omhändertas eller inte. Det är ju precis det som är så hemskt - att barnen kan ryckas ifrån fullkomligt normala föräldrar p.g.a. ett löjligt missförstånd av typen - jag hatar pappa för att han tvingade mig att äta upp min soppa eller liknande situationer.

Jag har som tur är (ta i trä) ingen personlig erfarenhet av socialen. Min rädsla för den myndigheten kommer från mina egna efterforskningar via tidningsartiklar på nätet och dylikt. Jag har alltid litat på myndigheten tidigare. Det var först när jag läste om ett fall med en pappa som mist umgängesrätten med sina barn utan giltiga skäl, som jag blev intresserad och började läsa om hur det fungerar, eller snarare hur det inte fungerar. Fakta finns där. Det är bara att söka och läsa. Till och med socialsekreterarna själva berättar om vilket kaos det är, hur de äldre och erfarna flyr till bättre jobb och hur de oerfarna och nyutbildade behöver ta för mycket ansvar utan vägledning.

Jag tror att de som anser att föräldrar är lågbegåvade för att de ifrågasätter socialtjänsten själva är lågbegåvade.

Det är ju ett skämt att säga att socialsekreterarna inte har makt, utan att det är rätten som dömer. De går ju i princip alltid från utredningens rekommendation. Till och med när de har fått bevis om att utredningen är felaktig, tar de ändå ibland beslut utifrån utredningen. 

Det krävs extremt mycket bevisning för att en domare ska frångå en rekommendation i en utredning. Det är inte rättssäkert på något sätt.

Jag tror inte att socialsekreterare är onda människor. Jag tror däremot att de har alldeles för stor makt att ta beslut som påverkar en familjs framtid och att de har en alldeles orimlig arbetssituation i form av stress, dålig handledning, ej tillräckliga kunskaper inom vissa områden, etc.

Jag tänker att praxis behöver ändras. För att barnen ska kunna tas från föräldrarna så ska socialtjänsten behöva presentera tydliga bevis på att barnet far illa. Man ska inte kunna hänvisa till en dåligt utförd utredning.

Dessutom borde socialtjänstens utredningar granskas bättre. De socialsekreterare som inte klarar av att göra goda utredningar borde få mer utbildning eller sättas på andra uppgifter.

Det borde också finnas bättre möjligheter att överklaga ett beslut om omhändertagande. Därtill borde föräldrarnas rättsliga ombud få mer tid att sätta sig in i varje ärende, så att denne får tid att kontrollera utredningens påståenden, intervjua personer som är inblandade, etc. Det är underligt att en potentiell mördare får bättre rättshjälp än en ev. oskyldig pappa och/eller mamma vars barn riskerar att tas ifrån dem.