Ertåring med nattskräck (varje natt!)
Jag hade själv nattskräck som liten. I flera år. Och det är verkligen helt fruktansvärt. Både för barn och för föräldrar. Exakt samma dröm varje natt. Det sträckte sig över så många år att jag kommer ihåg att jag blivit buren runt, och när jag blev större gick vi runt och mamma eller pappa höll mig i handen. Man är ju skräckslagen, jag försvarade mig fysiskt och samtidigt inte vaken. Det var när dom satte mig på toa och jag kissade som jag brukade vakna. Sen har vi kommit underfund med på senare år att när vi var i sommarhuset eller hos farmor så försvann det. Nått med omgivningen, nästintill inget tv-tittande alls och utomhus typ hela tiden. Men jag kan tänka mig att som någon tidigare skrev att avbryta djupsömnen lite snällt kan fungera toppen. Ett glas vatten eller gå upp på toa.
Sen kommer jag även ihåg känslan av att vara ett jobbigt barn. Det var väldigt ångestladdat. Jobbig för att jag störde nattsömnen hemma, jobbig för att jag ville sova i samma säng som mamma och pappa. Jobbig för att jag ville ha uppmärksamhet. Hatade när folk talade över huvudet på mig osv.
Här kommer ju inte någon konkret lösning. Men hoppas att mina tankar och insikter kanske kan hjälpa någon på något sätt.