• Wolfie13

    Känner mig trängd av bonusbarnet

    Aiyana skrev 2019-10-15 14:49:52 följande:

    Ni är i ett nytt förhållande och barnet är bara 3 år gammalt. Om han vill ligga i mitten så låt honom göra det. Allt är nytt och förändrat för den lilla människan och kan han få trygghet genom så små gester 8 dagar i månaden så ge honom det. Ju mer ni ger honom ju tryggare blir han och då kommer han säkert slappna av mer och inte bli arg för så många saker. Det finns ju en orsak till att han reagerar som han gör. 

    Du pratar om barnets villkor, barnet har inte valt sina villkor. Hans föräldrar har skilt sig, hans pappa har flyttat och du har kommit med i bilden. Han försöker på sitt eget 3-åriga vis anpassa sig till livet som han inte kan påverka. Och han kommer ju mogna och växa och hur framtiden blir beror ju på hur du och hans pappa hanterar hans verklighet som är just nu. 

    Han var först i sin pappas liv och han är bara ett litet barn. Visa tålamod och låt honom känna att han är älskad, trygg och välkommen när han är hos er. 

    Och förväxla inte det här med barnuppfostran. 


    Bra skrivet!
  • Wolfie13
    Ess skrev 2019-10-15 19:26:42 följande:
    Ungen bor hos sin mamma och kommer garanterat inte ihåg att de bott ihop, så så himla många separationer och flyttar har han inte gått igenom.
    Inte konstigt att många unga mår dåligt när det ska daltas med dem och intalas hur synd det är om dem.
    Finns studier på att de första tre åren är de absolut viktigaste för ett barn, då allt det här med anknytning, trygghet och självkänsla sätter sig.
    Förstår du inte vill begripa sånt med ditt "ungen" mm.

    Barnet är tre år, det finns inte på kartan att TS ska kunna trycka in honom i sin önskvärda mall.
  • Wolfie13
    Ess skrev 2019-10-15 20:15:09 följande:
    Dravel! Separationer? Han hälsar på sin pappa.
    Men du som är så hiiimla smart tycker väl att det är separation om han sover över hos sin mormor med...
    Men tror du på riktigt att mormor är jämförbart med saknaden av en förälder?
    Har en flicka i nästan samma ålder som frågar efter sin pappa varje dag, fast vi bor ihop och han är på jobbet... Varje dag vill de ha bekräftelse på att världen ser ut som igår.
    Barnet i TS träffar sin pappa 8 dagar av 30.
    Är det konstigt att ett sånt litet barn känner separationsångest och uttrycker det på olika sätt?
  • Wolfie13
    Tussilago123 skrev 2019-10-16 16:15:01 följande:
    Förstår vad du skriver, men tycker fortfarande inte det är rimligt. Jag hade aldrig låtit mitt eget barn bete sig så. Jag hade förstått att en liten bebis som inte kan uttrycka sig själv för fem öre för såna utbrott. Men känner att eftersom det går att ha en fullt normal konversation med detta barnet och han vet hur man pratar rent krasst så tycker jag inte det är ok och jag själv hade jobbat extremt mycket med det om det var mitt eget. Och lagt mycket fokus på att PRATA istället, för prata kan han ju. Och återigen, jag förstår känslostormar osvosv, att det kan komma utan förvarning. Men det betyder inte att jag tycker att det är okej.
    Men alltså, det är ju pappan du ska ta den striden med i såna fall... Känns som bonusföräldrar alltid klagar på barnet och dess uppfostran, men missar helt den som faktiskt då uppfostrar.
    Ni tycker uppenbarligen inte lika i denna fråga, kanske finns mer ni tycker olika om...
    "hade inte låtit mitt eget barn bete sig så". Men lycka till, du kan liksom inte styra en treåring på sättet du tror.
Svar på tråden Känner mig trängd av bonusbarnet