• Anonym (?)

    Varför försvinner vänner när man mår som sämst?

    Jag hade en vän i ca 10 års tid. Hon ringde mig alltid en gång i veckan och var alltid mån om mig och brydde sig. Förmodligen för att jag alltid varit extremt ensam och utsatt. En dag träffar jag en person som redan från början var uppenbart dålig eftersom jag inte klarar av min ensamhet, Jag berättar om situationen för min f d vän och istället för att stötta mig när jag mår som allra sämst och mest utsatt  så hörde hon knappt av sig längre. Inga ord kan beskriva hur dåligt jag mår och jag kommer aldrig kunna lita på någon igen. Varför gör människor så här? 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-10-17 04:09
    Jag ser att det är en massa of topic snack om andra människors l denna tråd - starta egna trådar istället!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-10-17 04:09
    Jag ser att det är en massa of topic snack om andra människors l denna tråd - starta egna trådar istället!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-10-17 04:10
    Jag ser att det är en massa of topic snack om andra människors l denna tråd - starta egna trådar istället!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-10-17 04:11
    Jag ser att det är en massa of topic snack om andra människors l denna tråd - starta egna trådar istället!

  • Svar på tråden Varför försvinner vänner när man mår som sämst?
  • Anonym (?)
    Plupp73 skrev 2019-10-16 19:13:44 följande:

    Jag tror att de flesta som "pratar emot" TS - och gänget som snackar i samma tongångar - mest vill framhålla att man inte kan lägga över sitt mående i händerna på andra. Hjälpen måste framförallt komma inifrån en själv.

    Och man han definitivt inte beskylla andra när de inte orkar bära fram en längre. En vän kan gå bredvid på samma väg....om vännen så önskar och orkar gå samma väg.

    Med en uppväxt i olika fosterhem lär man sig just att ta sig fram själv, men att uppskatta när andra ställer upp. Inget man kan ta för givet.

    Tar man inte folk för givna, så brukar de komma frivilligt istället...


    Du snackar bara en massa skit som är utan koppling till min situation!
  • Anonym (?)
    LauraPalmer skrev 2019-10-16 14:31:18 följande:

    Det beror nog på hur man uttrycker sig och förhåller sig till sina problem och vad man förväntar sig av sina vänner. Om man är hjälpsökande eller självömkande. Om man vill ha råd eller bara ha någon som tycker synd om en. Söker man empati eller sympati?

    Vänskap är att ge och ta. Att hjälpa en vän som mår dåligt eller har problem kan vara väldigt givande och stärka banden om vännen vill ha hjälp och lösningar. Man känner att man kämpar tillsammans. Men om vännen alltid avfärdar alla råd och bara tycker synd om sig själv så orkar man inte ge mer råd och stöd till slut för att man märker att det inte är det vännen vill ha. Man vet till slut inte vad man kan göra som vän och det blir för svårt och för energikrävande, särskilt om man har egna problem i sitt liv som man kämpar med. Man kan kämpa tillsammans med någon men inte åt någon. 


    Du kommer med så mycket skitsnack att det inte ens är värt att besvara!
  • Anonym (?)
    LauraPalmer skrev 2019-10-16 14:31:18 följande:

    Det beror nog på hur man uttrycker sig och förhåller sig till sina problem och vad man förväntar sig av sina vänner. Om man är hjälpsökande eller självömkande. Om man vill ha råd eller bara ha någon som tycker synd om en. Söker man empati eller sympati?

    Vänskap är att ge och ta. Att hjälpa en vän som mår dåligt eller har problem kan vara väldigt givande och stärka banden om vännen vill ha hjälp och lösningar. Man känner att man kämpar tillsammans. Men om vännen alltid avfärdar alla råd och bara tycker synd om sig själv så orkar man inte ge mer råd och stöd till slut för att man märker att det inte är det vännen vill ha. Man vet till slut inte vad man kan göra som vän och det blir för svårt och för energikrävande, särskilt om man har egna problem i sitt liv som man kämpar med. Man kan kämpa tillsammans med någon men inte åt någon. 


    Du kommer med så mycket skitsnack att det inte ens är värt att besvara!
  • Anonym (?)
    Anonym (L) skrev 2019-10-16 11:33:27 följande:
    En vän som är vän endast så länge inga problem existerar är ingen riktig vän.

    Hälften av de vänner jag trodde jag hade försvann när jag drabbades av cancer och fick genomgå kemoterapi. Den resterande hälften försvann 2 år senare när jag drabbades av depression pga min sjukdom. I nöden ser man vilka som är ens riktiga vänner, och om man alls har några.
    Bra skrivet!!
  • Anonym (?)
    Anonym (J) skrev 2019-10-16 07:50:43 följande:
    Och även jag har haft en väldigt svår uppväxt med extrema trauman i mitt förflutna. Har fått kämpa för att komma dit jag är idag men många gånger tyckt att livet varit mer en förbannelse än gåva. Jag har det mycket bättre idag efter att ha jobbat hårt för att bearbeta det som präglat mig och för att jag haft turen nog att hitta de metoder som fungerat. Idag kan jag se ljusare på livet, människor och mig själv. Men jag skulle aldrig drömma om att påstå att lyckan är tillgänglig för alla eller skuldbelägga någon som kämpar.

    Jag tror inte du haft det så tufft ändå. De flesta som verkligen, verkligen har haft det svårt i livet är mycket mer ödmjuka än så.
    Så himla bra skrivet!
  • Anonym (?)
    Anonym (J) skrev 2019-10-15 21:34:25 följande:
    Du har erfarenhet av en sorts lidande och det präglar som du säger, ditt perspektiv.

    Jag själv har erfarit lidande mer lik den TS skriver om, att bli övergiven när man är väldigt utsatt. Så det är troligtvis lättare för mig att förstå det.

    Tycker bara man kan vara ödmjuk för att man kanske inte vet tillräckligt för att yttra sig om vilken typ av lidande och reaktioner som är mer nobla än andra.
    Mycket bra ord!
  • Anonym (?)
    Plupp73 skrev 2019-10-15 20:59:24 följande:
    Det förstår jag verkligen att jag kan framstå som i text. Till vardags vårdar jag människor med livshotande tillstånd - och döende människor. Det ger mig perspektiv, och jag blir trött när människor här endast ser sin egen synvinkel.

    Dvs i detta fall inte en oro över hur vännen mår, varför vännen försvann - utan enbart anklagelser för att vännen försvann. Vännen kanske fått en dödsdiagnos själv?

    Mina människomöten gör att jag anser att man bör vara tacksam över livet, över tiden man är frisk, och för alla som väljer att vara ens vän.

    Ursäkta att jag blev överkäck och sarkastisk =)
    Du får lön för att utföra arbetsuppgifter -du utför  inte välgörenhet!

    För övrigt så vet du inte ett skit om min hälsa och livssituation! Så knip igen!
  • Anonym (?)
    Anonym (en person) skrev 2019-10-15 12:47:58 följande:
    Hon kanske trodde att hon inte behövdes längre och ville inte störa din vänskap med den nya person som redan från början var uppenbart dålig. Eller så trodde hon att du på ett fint sätt inte behövde/ville att hon skulle höra sig något mer.
    Allvarligt talat det verkar som om det har blivit ett missförstånd mellan er. Ta nu och ring upp din vän som du har haft i 10 år och fråga hur det är med henne och säg att du uppskattar era samtal en gång i veckan. Då blir hon nog glad och du med.
    jag bad henne höra av sig, men det struntade hon i. Hon kunde inte ens bemöda sig att säga grattis på min födelsedag!
  • Plupp73
    Anonym (?) skrev 2019-10-17 04:36:53 följande:

    Du får lön för att utföra arbetsuppgifter -du utför  inte välgörenhet!

    För övrigt så vet du inte ett skit om min hälsa och livssituation! Så knip igen!


    Jag får lön på arbetstid. I övrigt arbetar jag för kvinnor som råkar ur för våld i nära relationer. Det är ett oavlönat volunärarbete.
  • Anonym (Belizza)

    Du verkar väldigt kränkt Ts. Det är inte bra att känna allt som personligt påhopp. Vi gissar hur din situation kan se ut. Vi vet inte mer än det du skriver i din trådstart. Om du tycker att något är OT eller kränkande mot dig som individ eller en grupp individer så har familjeliv moderatorer som tar bort inlägg som inte stämmer med deras upprätthållning. Tryck bara på anmäl, och kommentera varför inlägget bör tas bort.

    Nu lämnar jag tråden. Lycka till med att finna frid Ts.

  • Anonym (Jag vet!)

    ...För att man är jobbig när man mår som sämst.

    Vänner ställer upp för varandra när det behövs, men huvudskälet till att man umgås är inte att ställa upp för varandra, utan för att man trivs ihop och har trevligt ihop.

    När man mår som sämst är man inte trevlig, och inte någon andra trivs att vara med. Så vänner kommer först försöka hjälpa dig att bli trevlig igen och någon de trivs att vara med igen. Men om inte det går, kommer de en efter en tröttna, och kanske först avskärma sig och se om du blir bättre från avstånd. Typ: Pliktskyldigt höra av sig och kolla av läget emellanåt-vänskap.

    När du inte blir bättre kommer de avsluta även den där sista "på avstånd"-vänskapen. Den är liksom sista chansen, där det är upp till dig, inte dem längre.

    Tyvärr fungerar nog de flesta så. Först ett försök, sedan halvt ge upp...sedan hejdå.

    Så det enkla svaret är: För att du inte är rolig för dem längre. Du kan inte ge dem något, bara ta.

    Jag är så jäkla glad att jag har min man. Han är den enda som inte gett upp på mig. Men jag har lärt mig min läxa, vänner är vänner så länge man mår bra. Man kan skaffa nya vänner att ha trevligt med, men jag släpper INTE någon så nära igen, den där djupa vänskapen är bara en bluff som bara varar så länge man kan ge något.

  • Anonym (därför)
    Anonym (?) skrev 2019-10-17 04:36:53 följande:
    Du får lön för att utföra arbetsuppgifter -du utför  inte välgörenhet!

    För övrigt så vet du inte ett skit om min hälsa och livssituation! Så knip igen!
    DU har nog missat poängen Plupp hade. Poängen var att det spelar ingen jävla roll hur din hälsa eller livssituation ser ut, du kan inte ta för givet att andra ska hjälpa dig. I slutändan är det ditt eget ansvar, om andra hjälper dig så ska du vara jävligt glad över det för det är inget de behöver göra om de inte vill. 
  • Anonym (en person)
    Anonym (därför) skrev 2019-10-16 11:13:50 följande:

    För att vara en vän inte är detsamma som att vara psykolog eller terapeut

    För att vara en vän inte är detsamma som att vara andras butler och släpa omkring på deras bagage

    För att vänner har egna liv, känslor och behov som de oxå behöver prioritera ibland

    För att vänner som ständigt är i skiten är påfrestande och tär på energi

    För att människor som är i skiten och mår dåligt ofta blir egocentriska och tänker enbart på sina sitt eget mående, känslor och behov och inte på hur det påverkar deras omgivning.

    Och slutligen.... för att vänner som varit i skiten och som man försökt hjälpa som sen skiter i alla råd de fått och försätter sig själva i skiten igen tär på tålamodet och får den som försökt hjälpa att tänka att , nä nu får det fan vara nog, jag orkar inte med detta, inget som jag säger verkar ju ändå hjälpa.


    Det känns som om du blivit lurad och manipulerad av någon du försökt hjälpa. Den personen spelade nog på din empati och sympati för något. Men i själva verket hade personen nog en helt annan agenda hela tiden. Varför jo för att få dig på dennes sida i något och att tycka synd om denne och få dig engagerad.
    Du har nog råkat ut för någon psykopat liknande människa. Det här är ju lyckligtvis bara en person. Du borde inte dra alla över samma kam.
    Jag tycker det är bra att du hjälper andra människor. Det borde du fortsätta med men se upp för dom som försöker manipulera dig. Men när man råkar ut för skickliga manipulerande människor så fattar man det först efteråt.
Svar på tråden Varför försvinner vänner när man mår som sämst?