Lämna eller inte? Ångest
Tack snälla för er input!
Jag förstår era olika ståndpunkter. Jag VET så väl att jag har en Karl som många drömmer om. Han är snäll och hjälpsam jobbar hårt och framför allt, som han sa igår o imorse, så älskar han mig mer än livet själv, och han har jättedåligt samvete för att han har försummat mig under så lång tid. Han gråter och har ont i magen.. Alltså mitt hjärta går sönder. Jag vet att jag borde vara tacksam och hålla hårt i honom. Men det är ju det där att jag längtar efter nån annans beröring. Jag kan prata med den andra mannen på ett helt annat sätt än min sambo. Han är intresserad av MIG och vill diskutera saker med MIG. Min sambo är tvärtom. Vi diskuterar aldrig saker. Han ?flörtar? aldrig med mig, vi sitter oftast med mobilerna i soffan.. HUR gör man för att uppskatta det man har??
Bör tillägga att min sambo är 15 år äldre än mig (han är 45 o jag 30). Jag var bara 23 när vi träffades och har därmed inte jättemycket erfarenhet av andra. Kanske om man träffat 10 idiotkillar innan så man visst vad man hade... Nu börjar han se äldre ut o jag är inte så attraherad längre... känns så jäävla ytligt men hurfan tänker man om?!
Hej!
Det är mänskliga reaktioner som alla utsätts för i ett förhållande som du och din man upplever nu.
Att snubben på jobb är bekräftande och len är inte så konstigt. Han ser ju bara det som är bra med dig. Han delar inte ett krävande barn på 2 år med dig. Han känner spänning inför det okända liksom du gör. När ni levt några år ihop och skaffat krävande ansvar så känner ni inte samma sak för varandra. När man är sexuellt intresserad av en kvinna så är det inte så svårt att flörta och bekräfta....
Din man är 45 år och då känner man av att man börjat åldras och man är mognare än en 30 åring. Han blir säkert attraherad av kvinnor som är bekräftande mot honom med men han lägger inte lika mycket i det som du. Kärlek har inte med känslor att göra utan det handlar om vad man gör. Att vara kärleksfull är att vara lojal och acceptera även de tråkiga tiderna.
Du kanske måste träffa 10 andra som du säger. Jag tror inte dom behöver vara idioter (det är inte du heller) men du kommer ändå att upptäcka ungefär samma sak som med denna mannen. Förhållanden blir trista och mindre bekräftande i perioder hela livet.
Jag söker själv ofta bekräftelse och jag nöjer mig med att ibland få den av utomstående utan att låta mig bli kär. Jag går hem och bekräftar min tjej när hon verkar upptagen och tråkig med sitt. Hon har fullt upp med att klara ut sitt liv. Alla blir mer självcentrerade när de har mycket måsten och saker som gör dem trötta. Jag väljer att ge det jag själv vill ha och till slut när jag ser att hon tinar upp så kommer mina känslor tillbaks. Hon gör samma sak med mig!
Andra människor kan aldrig uppfylla mina krav på livet och speciellt om jag inte kan uppfylla dem själv ens.
Jag har inget råd om vad du ska välja! Kanske måste du lära dig den långa vägen och prova många förhållanden för att kunna vara nöjd med dig själv eller så kan du göra något bra av det du har redan nu.
De flesta viktiga erfarenheter är ju smärtsamma och har sitt pris! Kan ske måste vi alla göra de oavsett vad andra säger.