han gör allt för att jag ska göra abort!!

Hur tänkte du dig det att det skulle kunna hanteras snyggare om du vill ha barn men inte han? Detta är ett läge där en alltid måste få sin vilja fullständigt struntad i......som du gör med ditt ex vilja nu

Mannen är givetvis upprörd för atr han trodde atr du var ärllig med att du inte ville ha barn då du hade spiral men det var du inte. Nu är du gravid och då står du inte fast vid ditt ord utan ändrar dig helt plötsligt... Det är ett stort svek mot honom oavsett hur du vänder på det. Ni två är eniga om en sak men sen tar du ett beslut över hans huvud som han är starkt emot.... Villken man som helst med självaktning hade blivit upprörd och förbannad om de blir påtvingade ett barn av en kvinna som inte ville ha barn från början. Hade personiigen dock inte uppfört mig på samma unkna sätt mot dig som ditt ex men hade gladeligen lämnat dig självmant.

Vi bor fem mil ifrån varandra, han har ingen nyckel eller saker här.

Kan jag göra så fast jag väntar hans barn?

Tack!!

Jag sparar allt och allt har skett skriftligt också. Tycker bara att det är obehagligt hur synen på en annan person kan ändras så fort.. såg verkligen inte detta komma!

Vad du skall göra så definitivt inte sitta här och beklaga dig.
Sök hjälp i form av samtal antingen hos BVC eller hos någon annan erfaren psykolog/ terapeut som hjälper dig/ er att reda ut era tankar FL? 

Men en sak borde du ändå ha klart för dig att män per automatik behöver inte önska eller vilja ha barn bara för att du vill och kan, framförallt!

Om kvinnan säger att hon inte vill ha barn men sen ändå "råkar bli" gravid oavsett om det är slumpen eller ren och skär förslagenhet från henne så måste mannen kunna lita på det hon tidigare har sagt.. Det kallas förtroende i relationen.....annars är hon falsk/lögnare eller något annat mindre smickrande. Alla som har blivit utsatta för otrohet eller annat stort svek av sin partner ver vilka känslor och sår det skapar hos den som blir sviken.

Hot och trakasserier kan aldrig rättfärdigas men om man inte är fullkomligt insnöad i "kvinnor alltid har rätt oavsett vad det gäller"-mentalitet så är det faktiskt ganska lätt att förstå varför ts plötsliga ändring gör mannen skogstokig. Nämn en kvinna som skulle jubla över att tvingas bli mamma om hon absolut inte vill.

Det enda rätta att göra här är:

1. Dumpa skithögen till karlastackare (check på den).

2. TS sparar dokumentation m.m. för att säkra dig enskild vårdnad om barnet.

3. TS kräver inget underhåll från pappan eftersom hon då trampar på honom igen (då lär han bli ännu mer hatisk mot ts). Bara för att man har laglig rätt bör man inte alltid göra anspråk på den. I detta fall är det solklart moraliskt fel av ts att kräva pengar av exet för ett barn han inte vill ha.... bara för att hon kan.

Din sista fråga var för övrigt helt opåkallad. Var det bara för att provocera? Är ganska säker på att min syn på män som begår våldtäkt, oavsett situation och förutsättningar, är betydligt hårdare än för flertalet i vårt land och defintivt hårdare än de som stiftar lagarna och dömer i domstolarna.

Jag är inte i en identisk men i en liknande sits. I Maj förra året träffade jag en 32-årig kille och vi inledde en kk-relation som höll i 3 månader. Han hade 3 barn med sin fru som han låg i en infekterad skilsmässa med när vi träffades.

Jag klargjorde för honom att jag är oskyddad och att ville han att något preventivmedel skulle användas så var det upp till honom att bära kondom under våra samlag. Det gjorde han aldrig. Jag förklarade även innan vi ens hade börjat ha sex att jag hade försökt få barn planerat i flera års tid med båda mina ex men lyckades inte så skulle jag bli oplanerat gravid med honom så skulle jag behålla för det skulle vara min sista chans att bli Mamma. Efter 3 månader upptäckte jag att jag var gravid och då bröt helvetet loss. Han hotade att misshandla mig, kontakta hela min familj och mina kollegor och berätta vilken jävla fitta jag är om jag inte gjorde abort. När han började fatta att det inte skulle bli abort oavsett vad han försökte med så skulle han också ta barnet ifrån mig och ha det på heltid för jag var livsfarlig och fullständigt olämplig som mamma etc etc etc etc.... Våran dotter föddes i slutet av Februari. Först skulle han inte erkänna faderskapet och inte betala en jävla spänn för något jag lurat honom på och han aldrig velat ha med mig. Jag fick tvinga honom till det med hjälp av rättsliga åtgärder. Jag gjorde det inte för min skull utan för vår dotters skull som har rätt att iallafall få veta hela sitt biologiska ursprung och inte bara halva. Nu är hon 8 månader och han har träffat henne 3 gånger. Han säger att han känner absolut ingenting för henne och mot mig känner han bara isande kyla, bitterhet och gränslöst hat över att ha "förstört hans liv och hans familj".......vi har det bättre utan honom !

Men alltså.. vill man få ett barn på det här sättet?

Ett barn ska väl vara frukten av en lycklig och kärleksfull relation.

Det här låter så jävla trist.

Om jag har gjort! Många gånger dessutom. Men en del människor spelar det ingen roll vad man säger till. Dom förstår det inte iallafall.

Ingen fara. Jag förstår hur du menar. Är inte heller den som springer runt och har oskyddat sex med vem som helst. Nu blev det oskyddat med just honom då jag verkligen trodde att vi hade något allvarligt på gång och att han var mogen att ta ansvar om något oplanerat skulle hända då han hade 3 barn redan. Så jag tog en medveten risk som slutade med livsförändrande konsekvenser. Klart att det är tråkigt att han inte vill inse sin del av ansvaret, men vi har det bättre utan honom, om han bara ska förstöra.

Varför ska man stötta oansvarigt beteende?

Han var en idiot visst, men var hon mycket bättre?

Hon kände honom inte, hon kunde lika gärna som honom kräva skydd.

Hade hon lärt känna honom så kanske hon förstått att det inte var en person hon ville skaffa barn med.

Jag tycker inte ett dugg synd om honom.

Han kunde ha skyddat sig om han velat och hon med. Hon valde att riskera att sätta ett barn till världen med en kille hon knappt kände. Det visade sig såklart att han var en idiot.

Det kan väl inte vara rocket science att välja sin medförälder med omsorg? Lär känna varann, se om man har samma värderingar, ser på barnuppfostran på samma sätt, trivs ihop, älskar varann.

Tyvärr, det blir inga peppkramar. Det får nära och kära sköta.

Det är så många andra som stryker såna här människor medhårs så det behövs någon som säger den kalla hårda sanningen.

Det daltas alldeles för mycket.

Fast det handlar inte om att han klagar. Att har gjort fel är klart hos alla. Jag påpekar att mamman skulle ha lärt känna hon först innan hos skaffar barn med honom. Då hade hon kanske hunnit förstå att han inte är rätt att skaffa barn med och sluppit allt elände.

Nej jag förväntar mig inte att budskapet ska gå fram då jag snarare är övertygad om att kvinnan skulle ha barn kosta vad det kosta vill. Hon VILL ha barn då ska hon också få ett barn. Allt annat (som en aktivt villig, ansvarstagande pappa)är sekundärt.