Inlägg från: Anonym (Lilja (TS)) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Lilja (TS))

    Så ledsen, måste göra abort?

    Hej

    För ett par dagar sedan fick jag positivt på gravtest som det stod Gravid 3+. Jag har inga barn sedan tidigare, har gjort en abort för några år sedan vilket var väldigt tufft känslomässigt.

    Jag har inte planerat barn utan skyddat mig då jag äter starka mediciner, tramadol och en likvärdig medicin. Har tagit dessa mediciner dagligen under flera år efter en allvarlig bilolycka.

    Jag har drömt om barn i så många år, min sambo vill ej ha barn (han har ett barn sedan tidigare). Jag är närmre 40 och förstår att detta förmodligen är min sista chans.

    Även om jag lyckas trappa ner medicinen relativt snabbt har väl barnet redan hunnit bli såpass skadat att jag måste göra abort? Det känns som jag inte har ett val och jag går snart sönder av sorg. Jag vill så gärna behålla, men det kan jag väl inte när fostret förmodligen redan är skadat? Det finns ingen chans att det kan gå bra va?

    Det var som att mitt liv fick en mening, tills jag förstod att en abort förmodligen är det enda möjliga, då rasade allt. Jag har längtat så länge..

  • Svar på tråden Så ledsen, måste göra abort?
  • Anonym (Lilja (TS))

    Tack för era svar. Jag har pratat med min läkare redan och han avrådde från att behålla för att ?dina båda mediciner ingår i kategori C? eller vad han sa och kan ha inverkan på organutvecklingen. Jag har försökt läsa på på Janusinfo och på FASS, men är nog i lite av en chock då allt var så oväntat. Och efter jag pratade med min läkare känns det mer eller mindre som en mycket dålig idé att överväga att behålla.

    Jag kan lida och ha ont om det är det som krävs såklart, men det känns ju som att skadan redan är skedd när jag ätit medicin de här första veckorna.

    När jag gjorde abort för några år sedan hade jag samma läkare och åt samma mediciner. Då sa han inte alls samma sak, men då hade jag å andra sidan redan gjort aborten när jag kom till honom.

    Fan mitt liv har varit så fyllt utav sorg under så många år, och jag kände en sådan obeskrivlig glädje när jag såg testet. Men efter läkarsamtalet försvann det fort.

    Jag har tid hos kvinnokliniken om två veckor och kommer väl få prata med kurator osv, men fram tills dess är det ju två hela veckor..

  • Anonym (Lilja (TS))
    GGN skrev 2019-10-24 17:31:56 följande:

    Det vet väl dina läkare bättre än oss?


    Ja antagligen. Men ibland kan man ha ett behov av att bolla med sk vanliga medmänniskor också.

    Ang. Kubtestet, Jag vet inte jag ska läsa om det. Tack
  • Anonym (Lilja (TS))
    Anonym (Kram) skrev 2019-10-24 19:10:12 följande:

    Hej!

    Lider med din oro, Som ovanstående sa, vänta till v.12-13, när du kan få göra kub test. Din barnmorska hjälper dig att boka in det. Därefter får du svart på vitt hur han/hon mår<3 in o läs på Google Hur ett kub test går till om du är nyfiken :)

    Och försök att ta en akut tid till läkare, Ang att få en annan smärtbehandling pga din graviditet nu, för hör att du vill behålla <3 låt inte din läkare göra detta val åt dig, gå efter din egna magkänsla!


    Tack snälla för ditt svar. Jag har längtat så länge, men distanserat mig från att läsa om graviditeter och undersökningar osv, just för att det blivit så tungt och verkligt att barn inte är för mig. Därför känner jag mig så sjukt okunnig i allt när det blev såhär, och jag är jättetacksam för att du skrev.

    Till min läkare fick jag tid om typ två månader igen. Allt känns så upp o ner, jag vet ju inte ens om det är något som lever därinne och ännu mindre om jag skadat det. Känns som jag aldrig skulle förlåta mig själv. Och gör jag abort igen kommer jag heller aldrig förlåta mig själv. Vilken sits..

    Min magkänsla säger tydligt vad den vill. Men mitt huvud säger att det är egoistiskt och hemskt att ens riskera att föda ett barn som jag orsakat skador på.

    Tack för dina råd, jag tar verkligen till mig dem.
  • Anonym (Lilja (TS))

    Har läst allt jag kom över om kub test nu. Tack för det rådet, det låter som något utav det första jag behöver göra utöver att ta bort medicinerna förstås.

  • Anonym (Lilja (TS))

    Tack snälla ni för alla svar. Ni gav mig verkligen hopp och era inlägg betydde något på riktigt. Tyvärr är jag mitt uppe i ett konstaterat missfall nu. Det började i förrgår. Är så ledsen, hade precis börjat ställa om mitt huvud på att det kanske fanns en liten chans, började tänka på namn på skoj, kolla vad barnvagn kostar, när man kan börja göra olika undersökningar, började känna en ny mening med mitt liv så jag inte känt tidigare. Att det fanns något större liksom, något att finnas till för. Ja ni vet, sånadär grejer.. Så blev det ändå såhär.. Det känns så tungt. Igår grät jag hela dagen men idag är det mest tomt och blankt..

    Har tid denna vecka för att se så allt kommit ut så jag ej behöver skrapas. Att bli mamma verkar inte ligga i min livsplanering. Det känns tungt för jag fick en sådan känsla av samhörighet, som tex när ni skrev här och gratulerade jag fick en sådan wow-känsla, som att jag förstod att jag fick vara lite glad. Svårt att förklara ni förstår säkert..

    Kommer förmodligen inte orka gå in och skriva mycket mer i tråden nu, men vill tacka er för att ni gav mig hopp när det kändes så mörkt. Kram

Svar på tråden Så ledsen, måste göra abort?