Onlyme44 skrev 2019-11-04 20:55:06 följande:
Det gör mig så ont att läsa det! Jag är så ledsen för din skull! Det är en förälders värsta mardröm???? Bamsekram
Ja och du kan tro att det gör ont i mig med!
Och precis oavsett vad jag just nu går genom.. och vad som jag har fått stå ut med här.
Så efter själva fråntagandet egentligen blev aldrig något sig likt ..så är där ingenting värre än det som hände mig den där speciella dagen! INGET är värre än det.
..Dom kan få sätta precis hur många Nålar, (knivar i bröstet) på mig som dom vill i ett försök om att skada mig. Dom kan försöka att slå mig hur hårt dom vill. Klanka ner mig, och försöka att prata vett i mig för att jag ska säga mer än vad dom redan vet, jag säger inte saker bara för att det ska vara så och för att andra ska "få höra det dom vill höra" mig säga.. Allt förgäves. Det är inte lönt, inget är nästan* lönt längre. Mjölk tex. smakar inte längre gott som jag så mycket gillade förut.
Hela livet framför mig är det som likt en ridå framför mina ögon, typ en film som spelas i mitt huvud Om o Om Igen på 'repeat.. Den där dagen som jag fick upplevt för mig då när Socialen knackade på utanför vår bostad är det jag menar.. Dom kom och bad oss om att klä på barnen, dom skulle komma för att hämta dom och ta dom därifrån till fosterfamiljer och för att sen sprida ut dom som ett annat "konsten i att flytta djur i boskap- typ så skulle dom sen bo lite överallt i hela Skåne..
Ett minne som hela tiden efter varandra som går och växer sig starke för varje dag som går och är nu värre än tidigare ..steg för steg.. dag för dag ..det är när mitt barn sträcker ut sin hand och gör motstånd mot socialens hårda armar ..och i ett försök så försöker Hen att slita sig loss men dom bara dras iväg och dörren stängs bakom dom. Ute i trappen skymtar jag en Polisman som backup ifall jag skulle försöka göra motstånd till det hela. Det var bara att samarbeta glatt och göra som dom sa. Det är min story, och jag vill och önskar ingen annan att dom ska få genomlida samma sak som jag gjorde.
@MinaBernt..
"Tillfällig familjehemsplacering" Önskar jag var en grej som mina handläggare någonsin kommer till att säga till mig ..även om jag själv har satt mig in att jag aldrig kommer att få ha hem mina barn igen så länge jag lever. (Mest för att göra det lättare att behandla smärtan i min kropp) Och som att inte det räcker så vet jag inte heller om jag sen vill ha hem dom när dom kommer att få komma tillbaka igen då jag inte känner mina barn längre, och dom känner inte mig.. det har dom själva sagt på ett bevakat umgänge- samtal med mig.
Har jag dåligt förtroende för Svenska Socialen. Ja jävlar ta mig har jag det!
När dom målar upp värsta scenarierna alltid som dom kan då dom inte känner en, ställer ledande frågor som målar upp en psyksjuk bild av en osv. Kolla mellan raderna på alla fall så bara för att man är i deras klor så är det alltid den sk. bilden dom har av föräldrarna, som jag sa innan så är man bara för att man för stunden är lite trött, slö och försöker "be om avlastning" så är man direkt en dålig förälder. och att "ta barnen" blir oftast direkt ett alternativ som kommer jäkligt snabbt på tal. Är det en slump, nä tror inte det.