Han vill betala för systern

Jag och min sambo har gemensam ekonomi med gemensamt konto. Jag får ut knappt 6000kr i månaden, han ca 58000. Det är inte mycket av mina pengar som går till gemensamma pengar och mat. Skulle aldrig ha mage att bestämma vad min sambo gör med sina pengar så länge vi fortfarande har till det vi behöver!

Men sluta. Kvinnan tjänar nästan alltid mindre än mannen. I stället bidrar kvinnan på andra sätt, genom att hon nästan alltid har huvudansvaret för barn och hemarbete - vilket ytterligare minskar hennes möjligheter att göra karriär och tjäna mer. Därför måste alla pengar vara gemensamma i ett äktenskap. Det du skriver skulle skada många kvinnor, om det skulle implementeras i svenska hem. 

Men sluta. Kvinnan tjänar nästan alltid mindre än mannen. I stället bidrar kvinnan på andra sätt, genom att hon nästan alltid har huvudansvaret för barn och hemarbete - vilket ytterligare minskar hennes möjligheter att göra karriär och tjäna mer. Därför måste alla pengar vara gemensamma i ett äktenskap. Det du skriver skulle skada många kvinnor, om det skulle implementeras i svenska hem. 

Jag fattar allt du skriver. Men det jag skriver är min personliga åsikt, att 40 000 är mycket att spendera varje månad, oavsett om det är räkningar eller nöjen. jag tycker så. Att andra inte tycker det, förstår jag också.

Och ja, jag vet att de flesta gör som du skriver, spenderar mer om de tjänar mer. Det är väl därför många är fast i ekorrhjulet, måste fortsätta jobba heltid ända fram till pensionen.

Från mig blir det "nej" i alla fall. Man behöver inte försörja vuxna barn. De får gå till soc. Samt lära sig att klara sig själva. Om det är ett gemensamt barn kan man och hustru kanske komma överens om att ge det ett litet bidrag i månaden ett tag, så att det går runt, medan det söker heltidsjobb, eller under studietiden. Men inte om det är EN förälder som har en ny partner, som i så fall drabbas. 

Och så säger för övrigt även lagen. Man har ingen försörjningsskyldighet för vuxna barn, däremot har man försörjningsskyldighet för sin äktenskapspartner plus att man ska leva på samma nivå. För sambo finns försörjningsskyldigheten om soc blir inblandade, för de räknar på hela hushållets inkomster och utgifter. 

Det är skillnad mellan att fara illa eller att det vuxna barnet vill ha pengar / vill inte jobba och nöjd med att snylta.

Absolut , men det handlade inte om att fara illa innan i tråden.

Problemet är att vissa inte begriper skillnaden mellan att en otacksam snyltare och en person som far illa när det gäller barn/syskon osv.

Själv har jag en biologisk far som har snyltat på sin gamla mamma i typ 40 år. Det är min farmor som far illa och inte han.

Absolut , men det handlade inte om att fara illa innan i tråden.

Problemet är att vissa inte begriper skillnaden mellan att en otacksam snyltare och en person som far illa när det gäller barn/syskon osv.

Själv har jag en biologisk far som har snyltat på sin gamla mamma i typ 40 år. Det är min farmor som far illa och inte han.

Vad är det för fel med att gå till soc då, om man har rätt till det och uppfyller villkoren för socialbidrag? Det är väl bra att barnen vet var de kan få hjälp? Föräldrarna lever ju inte för evigt. 

Återigen då: är de gifta så är det bådas pengar (är de sambo fungerar det dock som du säger, men även då finns det ju något som heter "allmän hänsyn"). TS bidrar ju på andra sätt, genom att sköta barn och hem, och avlasta mannen när det gäller småkram i vardagen, så att han koncentrera sig på jobbet och tjäna de där stora pengarna. Mellan äkta makar är det ointressant vem som drar in lönechecken, för båda bidrar lika mycket till det gemensamma bästa fast på olika sätt. Och båda har lika stor rätt att bestämma vart pengarna ska gå. 

Fast det spelar ingen roll. När man är gifta är alla pengar bådas pengar, och "makarna ska i samråd" (står det till och med i äktenskapsbalken) bestämma hur de ska brukas.