Jag håller med TS om att yngsta ska ha största rummet. Här får barnen inte ha leksaker på annat ställe än i deras rum. Jag tycker det är fel utav vissa här att säga att leksakerna kan vara utspritt i hela lägenheten. Jag hade aldrig accepterat det. Om nu 10-åringen inte nyttjar rummet maximalt på samma sätt ser jag inte anledningen till att 10-åringen ska ha rummet bara för att denne råkar vara störst.
Har 10-åringen dessutom autism så blir det ju ännu värre att ge hen det minsta rummet. Många på spektret har ett starkt behov av just millimeter-rättvisa, och nu tänker du skapa ett hem där de andra syskonen får förbättringar i form av större (och eget) utrymme, men inte hen. Men jag antar att vi har svaret till varför du missgynnar stora barnet nu.
Ja, det är aldrig för tidigt att lära sitt barn att mamma älskar lillasyster/lillebror mer än dig, och de ska få det större rummet för att kunna få plats med alla de nya leksakerna syskonet också ska få. Själv ska du hålla dig nöjd med samma grejer som innan, i ett lika litet rum som innan.
Jag mäter kärlek i handlingar. Mamman handlar inte på ett kärleksfullt sätt mot äldsta barnet, utan väljer att prioritera minstingen.