Vem får vilket rum?

Vi stod inför samma bekymmer för några år sen. Då var barnen 9, 5 och 4.  De två yngsta fick de två största rummet och vår 9åring fick det minsta men hon blev också lite kompenserad genom att hon fick välja tapeter, matta, gardiner och allt själv plus att hon fick vårt gamla PS3 på rummet med en tv.  Idag har vi flyttat igen och då tjingade hon själv minsta rummet direkt, det va mycket mysigare med ett litet än ett stort sa hon. 

Vi resonerade så att hon som då va 9 (idag12) inte lekte speciellt mycket på golvet, mest i sängen och efter vi flyttade lekte hon mest på sängen också. Hon lekte lite med barbie fram till ca 10.5, dockorna låg i en sänglåda men hade hon velat leka på golvet så fanns den platsen trotts att rummet var på 7-8 kvm. De två yngre barnen lekte med allt på golvet, tågbanor, legostäder, playmobil osv som krävde mer plats. De två syskonens rum som var mellan 15-16kvm har vart mycket trängre än den storas på 7-8kvm just för att de har lekt och använt golvet på olika sätt. 

Vi pratade med äldsta innan hon fick det minst, barn går att prata med. Låt de känna att de är delaktiga i beslutet lite. Din äldsta kanske precis som min blir glad av att få minst rummet mot att få bestämma inredning och få välja tapet och så själv. 8 kvm är ju inte så litet egentligen, det är ju vad man gör det till. 

Öh du är medveten om att TS förmodligen har vardagsrum, kök och andra sociala ytor som barnet får röra sig på? Barnet kommer inte hålla till på bara 8 kvm.  

Läs ditt eget inlägg ingång till som jag svarade på så kanske du fattar vad det var jag faktiskt svarade på som du skrev. Jag skrev att TS har andra ytor barnet får röra sig på, alltså inte bara hålla till på 8 kvm. 

"har själv barn" jag med och en hel del andra i den hår tråden också. Du kan skriva hur dina barn är men det betyder inte att alla barn är sådana. Skulle nu TS placera det stora barnet med autism i det lilla rummet och hen bor hemma till 30 kan hen nog få det stora rummet när den yngsta flyttar hemifrån eller kanske att de till och med frivilligt byter med varandra om några år, man vet aldrig hur framtiden ser ut eller hur andras barn fungerar. Inget barn fungerar, vill eller tänker som ett annat barn oavsett diagnos och ålder.