Vem får vilket rum?

Fast det beror på hur man ser på det. Man kan argumentera helt rimligt för att ett litet barn behöver mer golvutrymme samt bra förvaring. Man kan också argumentera för att ett större barn behöver samma förvaringsutrymme för spel, kläder, samlande, böcker osv och att det större barnet behöver golvutrymme för att spela dataspel (tex dansspel och sånt där man rör sig), träning, eller för att få p,ats med myssoffa till ko pisarna osv. Det finns vettiga argument till att både en fyraåring och en tioåring ska ha fördelar av ett större rum.

Jag har nästan läst hela tråden, men reagerar över en sak. I en mening säger du att rummet INTE är så litet, för att i nästa fråga varför den yngsta ska bo trångt. Hur ska du ha det? Det låter lite paradoxalt i mina ögon.

Jag tycker TS sätter tonen bra själv. Tycker ingen direkt är otrevlig men när TS inte får det svaret hon vill ha blir hon dryg.

Jag har förstått att du anser det. Jag svarade mer generellt enbart baserat på ålder. Många barn vill ha myshörnor mm, även om ditt barn inte vill det.

Men vilka är pappans argument för hur rummen ska fördelas om den äldsta själv är nöjd med det minsta rummet?

Och när du frågar varför så säger han ingenting?

Hur stort är föräldrarnas sovrum? Hur stort är kontoret?

Se förbi ålder, kön, vems barn som är vems, etc. och se till vilket av just DESSA barn som har störst behov av ett stort rum.

Vem leker mest på rummet?

Vem leker mest ute?

Vem leker vildast?

Vem pysslar mest?

Vem läser mest?

Vem har behov av att ta hem vänner?

Nej,herregud, det är ju ditt sätt eller inget som gäller i er familj. Att pappan inte dragit för 10 år sedan kan man ju fråga sig...

Får fyra-åringen allt hen vill ha?

För att hen redan har ett rum på 8kvm idag och bör därför få ett större rum nu när de flyttar då syskonen som delat får större egen yta iom att de får egna rum. Barnen kommer ju troligtvis inte heller bo där lika länge. Troligtvis har äldsta flyttat hemifrån om 8-10 år, då minstingen idag har 14-16 år innan flytt (vanligtvis) är aktuellt. Då kan minstingen eller mellanbarnet få det största rummet om dom vill ha det.

Har 10-åringen dessutom autism så blir det ju ännu värre att ge hen det minsta rummet. Många på spektret har ett starkt behov av just millimeter-rättvisa, och nu tänker du skapa ett hem där de andra syskonen får förbättringar i form av större (och eget) utrymme, men inte hen. Men jag antar att vi har svaret till varför du missgynnar stora barnet nu.

Och? TS har möjligheten att ge det stora rummet till sitt barn, som har autism och som tillbringar mycket tid i sitt rum och kommer att bo kvar hemma länge, kanske aldrig arbeta. Och då tycker jag att det är taskigt att inte göra det, med de förutsättningarna.

Att andra, friska och arbetsförande ungdomar bor hemma i små rum, hör inte till saken, tycker jag.

Skulle inte resonera alls gällande storlek på rummet. Jag skulle vilja ha minsta barnet närmast föräldrarnas sovrum! Vid 4 års ålder kan man fortfarande vakna på natten och då kan det kännas tryggt både för föräldrar och barnet att vara nära varandra.

Den yngsta kommer ändå vilja vara inne hos det äldre syskonet. Det yngre syskonet kommer också leka mer med sina föräldrar, vardagsrum och kök och annat.

Låt det äldre barnet få det större rummet!

Låt mig gissa; 10-åringen är inte ditt biologiska barn.