Att barnet har bilder i sitt rum är ok.
Men att ha bilder i vardagsrum och kök, det hade jag tagit upp redan när det blev aktuellt att flytta ihop.
Detta är ytterligare en sak som är negativt med att flytta in hos någon. Hade man flyttat till gemensam ny bostad hade bilderna automatiskt plockats ner och ställts undan.
Jag vet som sagt inte själv riktigt vad jag tycker? Jag ville höra med andra om vad ni hade tyckt. Jag kan ju inte hjälpa hur jag känner? Detta är inget jag har gjort till något problem eller ens pratat med om med min man. Jag ville bara reflektera med andra.
Jag tror inte jag är svartsjuk, jag känner mig inte som det. Jag och dottern pratar mycket om hennes mamma och jag tycker det är fint. Så egentligen kanske inte det ska störa mig?
Efter 3 år tillsammans och mamman har varit död i 6 år så tycker jag det räcker att barnet har foton på sin mamma i sitt rum. Som ESS skriver, hade de flyttat ihop så hade inte foton på döda exet kommit upp i kök och vardagsrum.
Ibland är det dags att vända blad och börja på ett nytt kapitel. Bara för att hennes foton inte är upp i varje rum betyder ju inte att hon är för evigt bortglömd.
Du kan ju också ta och fundera på hur din relation till styvdottern kan påverkas om du nu lyckas övertyga mannen om att ta ned bilden när hon får reda på att bilden på hennes döda mamma tagits bort pågrund av hennes styvmorsa. Hade jag varit ett barn med en styvmorsa som gjorde så hade det officiellt varit krig efter det.
Blev hon ett helgon när hon dog? I flickans rum är självklart men inbilla mig att någon här hade velat se mannens ex i det gemensamma vardagsrummet om hon fortfarande levde.. Flyttade du in till honom ts? Byt boende och bestäm du också vad som ska sitta på väggarna.
Jag ser det inte alls som att det har med svartsjuka att göra. Det ÄR ju en ny familj som lever tillsammans nu. Hur tragisk det än är att exet gick bort.
Självklart kan barnet få tapetsera sitt rum med mamman, men på de mer »allmänna/sociala« ytorna funderar man väl rent generellt lite på vad man sätter upp? Det gör man ju rent allmänt tänker jag. Jag vill ha relevanta, helst lite lagom neutrala och ffa SNYGGA bilder/tavlor på de sociala ytorna.
Och TS man borde verkligen också tänka till lite. Säger som någon annan; är det en vägg med många foton, inget konstigt. Är det inga andra bilder utan bara en bild på den avlidna kvinnan så känns det faktiskt lite märkligt vad det ger för signal till alla utanför familjen. Jag TROR faktiskt inte barnets bryr sig om VAR mammans bilder finns. Huvudsaken de finns i hennes närhet och att hon kan tala öppet om sin mamma både med pappan och TS. Och det verkar ju så.
Ja, det är skumt. Jag skulle inte stå ut. Det räcker att dottern har bilder på mamman i sitt rum tycker jag, samt naturligtvis att de finns kvar i fotoalbum då de är en del av mannens historia. Men i övrigt ska bilder på gamla frun bort, död eller ej.
Jag var tillsammans med en man ett tag, som hade en förstoring bakom glas och ram i hallen. Han satt i sin hembyggda båt, och såg upp på sin dåvarande flickvän (ej död, så det var kanske inte riktigt samma sak, men nästan) som satt på huk på bryggan. De såg varandra i ögonen och såg så lyckliga ut, och det värsta var att flickan var mycket sötare än vad jag någonsin har varit, mycket lik Malin i Saltkråkan (jag trodde först att det var hon, men det var det inte).
Jag kommer ihåg att jag tänkte, att ska jag bo här så ska det där fotot ner, jag står inte ut! Mannen sa att han bara hade kvar fotot för båtens skull, för att det var ett minne av att han hade byggt en egen båt så tidigt i livet... Men jag skulle inte ha vågat tro på det. (Det blev inte så att vi flyttade ihop av andra orsaker, så jag behövde aldrig ta konflikten.)
Jag hade inte tyckt det var okej med enskilda kort om jag bodde i samma hem. Självklart hade barnet fått ha bilder i sitt rum och dom bilder du nämner med mamman tillsammans med barnet, känns som en annan sak. Men enskilda bilder hade jag inte velat ha på väggarna även om personen är död.