Jag har alltså inte tagit upp detta med mannen. Då jag känner mig kluven. Jag vill såklart att dottern ska minnas sin mamma, självklart. Jag tycker det är bra att hon har foton i sitt rum och pratar om sin mamma.
Jag vet som sagt inte själv riktigt vad jag tycker? Just det att det hänger foton i vardagsrummet. Ja kanske är det inget konstigt?
I dotterns rum absolut helt okej, det är bara bra tycker jag. Jag försöker inte hindra henne från att minnas henne eller vill något illa. Hon pratar om sin mamma med mig också och det är inget jag tycker är konstigt!
Det är just i vardagsrummet, där hon har foton av sig själv. Jag förstår också att hon betytt mycket för min man men att ha gamla bilder uppe? Ja jag vet inte..
Jag har massa gamla bilder sparade i fotoalbum. Även på ett ex som gått bort. Nu var han ju inte pappa till mitt barn så kanske inte kan jämföras men jag kanske tänker annorlunda, jag hade nog inte haft uppe foton på bara honom i vårt gemensamma vardagsrum.
Jag vet som sagt inte själv riktigt vad jag tycker? Jag ville höra med andra om vad ni hade tyckt. Jag kan ju inte hjälpa hur jag känner? Detta är inget jag har gjort till något problem eller ens pratat med om med min man. Jag ville bara reflektera med andra.
Jag tror inte jag är svartsjuk, jag känner mig inte som det. Jag och dottern pratar mycket om hennes mamma och jag tycker det är fint. Så egentligen kanske inte det ska störa mig?
Du kan ju också ta och fundera på hur din relation till styvdottern kan påverkas om du nu lyckas övertyga mannen om att ta ned bilden när hon får reda på att bilden på hennes döda mamma tagits bort pågrund av hennes styvmorsa. Hade jag varit ett barn med en styvmorsa som gjorde så hade det officiellt varit krig efter det.