• Anonym (Jag)

    Är du för eller emot aktiv dödshjälp?

    Jag är för aktiv dödshjälp. Till skillnad från en del andra svar här så har jag arbetat inom vården i nästan 20år. Bla på hospice och på specialavdelning för de som råkat ut för olyckor och blivit förlamade för livet. Grönsaker helt enkelt. Vegetativt tillstånd.

    Jag ser absolut ingen värdighet i att inte kunna uttrycka om man ligger bekvämt, om det kliar, gör ont, är hungrig, törstig, svårt att andas pga slem osv.

    Det är hemskt rent ut sagt! Oftast håller man patienterna vid liv enbart för anhörigas skull.

    Precis som vi har donationskort så borde vi ha aktiv dödshjälp som beslut.

    Jag har en allvarlig sjukdom själv och kan i princip dö när som helst, eller det allra värsta bli en grönsak. Jag har talat om för mina anhöriga att jag vill ha en överdos så hjärtat stannar. Det finns många sätt som är humana att dö på. Har själv varit död men återupplivades i sista sekund innan hjärnan tog stryk. Det blir bara svart. Som att man sover djupt. Det är inte alls hemskt.

  • Anonym (Jag)
    Pentra skrev 2019-11-08 22:06:40 följande:

    Emot. Det enda man inte har rätt att bestämma över, när det gäller sitt eget liv, är när/hur det skall avslutas; mao. man har skyldighet att leva livet tiden ut och INTE avsluta det för tidigt. Således, alla som avslutar sitt liv för tidigt får däemed också sedan bära konsekvenserna av sitt felaktiga handlande, och, dessa konsekvenser drabbar ofta även deras närstående med tragedi...ännu en gång... ... Med vänlig hälsning, Pentra


    Märkligt resonemang med tanke på att du alltid påpekar hur överbefolkad jorden är..
  • Anonym (Jag)
    uhsumkat skrev 2019-11-08 22:54:56 följande:

    Man håller inte patienter vid liv för anhörigas skull. Man håller dem vid liv därför man inte får döda dem.

    Det är faktiskt inte så svårt att se om någon har ont eller om den har svårt att anads... Inte ens när personen inte har något talat språk. Det går att se sådant på andra saker som tex ansiktet. 


    Det är inte sant. Så sällan som palliativa patienter får vak på sjukhuset. Dessutom är det många ssk som inte vågar ge en sk dödlig dos morfin, vilket många patienter önskar?! Även om jag ser att patienten är motoriskt orolig eller verkar ha ont så är det inte alls säkert att en förlamad person förmedlar det på samma vis. Hur ska du som förlamad kunna säga att det kliar eller att du inte tycker om maten som serveras, att du är törstig eller saknar något?

    Som vårdpersonal utgår man ifrån sina egna preferenser, och det ser vi bara här i tråden så olika det är. Jag skulle tex aldrig vilja ta tabletter med äpplemos, som är nått av det äckligaste jag vet. Hur ska jag kunna förmedla det som förlamad?

    Du pratar säkert om gamla människor medans jag refererar till alla åldrar. Jag har tagit hand om en14-åring som var helt förlamad efter en olycka, med trach och sondmat. Henne höll vi vid liv pga hennes ålder och för att anhöriga tyckte att hon hade ett drägligt liv.

    Fruktansvärt. Jag var nära att säga upp mig.
  • Anonym (Jag)
    uhsumkat skrev 2019-11-09 05:23:33 följande:

    Så jag pratar om gamla människor? Det tror du för att det passar i din åsiktskorridor?

    Läs det jag skriver och inte det du vill läsa. Jag skriver palliativ. Det är olika saker, palliativ vård och geriatrik. 

    Att åsikterna går isär beror på att det inte är enbart utbildad vårdpersonal som diskuterar.

    Som jag skrev, man håller inte patienter vid liv för anhörigas skull utan för att vårdpersonal inte får mörda, inte ens förlamade 14-åringar.

    Samma sak med ditt påstående om att ssk inte vågar ge en dödlig dos morfin, nej, för det vore mord. Det de gör är istället att ge den medicin som läkaren beordra inom rimliga gränser. Beordrar läkaren ett mord via morfin ska SSK stoppa detta pga orimligheten.

    Min åsikt är att du bör "säga upp dig" om du tror att vi håller patienter vid liv för anhörigas skull samt att det är okej att mörda patienter med dödliga doser av morfin.


    Alla kan ta upp en lärobok och berätta hur det i teorin ska gå till i vården. Men verkligheten är annan. Du verkar inte förstå det. Det är det som är synd. Du borde ha en bredare syn, ett bredare perspektiv.
  • Anonym (Jag)
    uhsumkat skrev 2019-11-09 08:13:07 följande:

    Det är ett rent sakfel, det är ytterligt få smärtor som ingenting biter på. Men oavsett så finns det alternativ även då. 

    Problemet är egentligen som Anonym(jag) var inne på, att lekmän utgår från sin egen begränsade kunskaper och applicerar det på sina åsikter så att summan ligger långt från verkligheten.

    Nej, man ger aldrig doser som är livsfarliga, det får inte vårdpersonal göra. Istället söker man alternativa väger och olika kombinationer. Något du inte tycks ha erfarenhet men trots detta praktiseras det varje dag och faktiskt med gott resultat.


    Men du erkänner att det finns smärtor som inget biter på?! Vad gör vi med dessa människorna då? Speciellt om de ger uttryck för att de vill dö?

    Det går ju som sagt inte att ge hur mycket som helst, och framförallt är det ingen vårdpersonal som vill riskera sin legitimation genom att ge dödliga doser för att patienten ska få adekvat hjälp. Du om någon borde veta att det kan ta flera år att hitta adekvat behandling. Även för människor som kan uttrycka sig muntligt.

    Så länge vi är mänskliga så kommer vi att tycka olika även om vi har gått samma utbildning. Jag kan tex tycka det är viktigt att småprata med patienten även om den verkar omedvetande medans jag har kollegor som går in och gör sina uppgifter och går ut igen. Eller går in två personer och pratar över huvet på patienten. Det kan du inte förneka att det sker. Dagligen!
  • Anonym (Jag)
    uhsumkat skrev 2019-11-09 11:08:11 följande:

    Det finns andra sätt att smärtlindra på, tex att sövas ner. 

    Jag tycker att det är märkligt att du hellre vill döda människor än att se till att vården fungerar i alla lägen. Det säger oerhört mycket om dig som människa och vilken människosyn du har. 


    Sövas ner?? Vad är det för om inte för anhörigas skull? Du tycker att det är ok att söva en person för att de har för ont för att leva drägligt, men inte ok att ge en dödlig dos av något, om patienten önskar detta?
  • Anonym (Jag)
    uhsumkat skrev 2019-11-09 11:06:25 följande:

    Du borde ha en bredare syn och inse att alla inte fungerar som du. Du borde förstå och inse att alla inte har samma lärstil som du utan det finns, och är vanligt, att människor förstår utan att ha personlig erfarenhet. 


    Om jag inte hade förstått att inte alla funkar som jag, så hade jag inte gjort ett bra jobb. Mitt arbete handlar om att se andras behov och sätta mig in i det så gott jag kan. Jag talar inte om mig, jag talar generellt. Om bla mina kollegor som alla utgår från sin erfarenhet, sin kunskap och personliga preferenser.
  • Anonym (Jag)
    uhsumkat skrev 2019-11-09 12:04:30 följande:

    Lider den som är sövd?

    Inte mycket.

    Du rättfärdigar mord med omöjliga argument samtidigt som du förkastar de metoder som de facto tar bort lidandet.


    Du försöker hävda att det inte finns något lidande alls, för det finns metoder till allt. Bara experimentera och hitta något ungefär. Vad är det för bild du ger dina patienter? Det är inte fel att vara hoppfull, men många sjukdomar har bara en väg, och det innebär otroligt lidande för de flesta.

    Och de som varit med om olyckor som jag tidigare arbetat med, de som är vegetativa. Den yngsta var 14år som jag skrev innan. Hon låg i en säng, luktade illa, alla leder var felställda (kontrakturer), så det gick inte ens att ta ett blodprov i armen, foten eller händerna. Hon fick mat genom en sond som ofta tickade på för fort, vilket gav henne diarréer där hon fick ligga i sitt eget bajs för att hennes assistenter var vana vid doften från henne, struntade i det, eller saknade luktsinne. De gångerna hon inte hade diarré så var hon förstoppad. Hennes mage var som en ballong och man såg hur ont hon hade. För det fick hon inget smärtstillande. Då blev ju förstoppningen värre. Hon fick slangar i rumpan, tvingades att ligga obekvämt på sidan.

    Hon fick aldrig se sig i spegeln mer, dra en hand genom hennes hår, känna sig fin, titta på vilken tv-kanal hon ville, aldrig mer smaka på ett glas vatten. Jag kan fortsätta. Men det är onödigt eftersom du ser det som helt normalt och humant.

    En dag satt jag hos henne för att assistenterna hade möte. Jag började försiktigt att luska i hur hon hade det, och den bedömningen jag gjorde var att hon var fruktansvärt ledsen, hade fruktansvärd ångest, och bara ville dö. 14-år gammal och vill bara dö. Det tog hårt i mig. Jag pratade mycket med min chef och läkarna och undrade vad vi skulle göra. Men anhöriga sa att hon levde ett drägligt liv och därför kunde vi inget mer göra. Ändå stod läkarna på min sida samt resten av arbetsgruppen. Men även om de skulle gett henne ännu starkare mediciner så hade inte hennes anhöriga eller assistenter inte gett henne det. Då blev hon avtrubbad och sov för mycket.
  • Anonym (Jag)
    uhsumkat skrev 2019-11-09 15:00:43 följande:

    Nej det gör jag inte.

    Det du gör 'är en klassisk halmdocka. Du förvrider det jag skriver till att det blir något helt annat. Sen ställer du mig till svars för din egna sanning. 

    Det går inte att bemöta dina halmdockor. Vill du diskutera gör det sakligt.Du beskriver vanvård.

    Istället för att ifrågasätta bristen på vård vill du ha ihjäl henne, "ge henne en överdos av morfin".

    Fy f*n rent ut sagt.

    Du fick en bild av ett enstaka möte med henne. Det är inte alls säkert att det var så hon upplevde sin vardag, inte ens att du uppfattat situationen och måendet rätt. (Hon var ju vegeterande enligt tidigare inlägg, nu kommunicerar hon?)

    Du pratar om mord och att göra sig av med vanvårdade patienter.

    Assisterat självmord fungerar helt annorlunda. De måste vara vuxna, mentalt kapabla att fatta ett sådant beslut men framförallt måste de genomföra självmordet själva (med eller utan hjälpmedel). Det är alltså ingen som mördar dem, ger dem en överdos av något preparat.

    Det du har pratat om och de metoder du nämnt används idag - vid avrättningar i USA. 


    Uppfattningen du ger är att det finns metoder och hjälp till allt lidande, vilket då bör resultera i att du menar att det inte finns något lidande. Varför är det inte ett sakligt argument? Du skriver ju t.o.m. att man bör söva ner personer som det inte finns något humant sätt att stilla deras lidande på.

    Jag har aldrig, och kommer aldrig, att påstå att någon bör mörda folk. På tal om halmdockor då alltså...

    För att återgå till dina egna argument så säger du att vårdpersonal kan läsa av subtila signaler osv även i vegetativa tillstånd, inte sant?

    Varför misstror du få mig när jag säger att den här tjejen var ångestfylld och inte levde drägligt? Jag pratade med henne och det kom tårar ut ögonen. Visst ställde jag ledande frågor men det var just under den dagen jag lyckades komma så pass nära utan att andra var i rummet. När jag upprepade vad jag misstänkte att hon ville säga mig så infann sig ett lugn i hennes kropp som jag inte sett innan. Det var som att hon fick hopp om att jag skulle hjälpa henne. Jag upprepade de obehagliga orden som ingen hade frågat tidigare. Ville hon dö? Jag sa det på så många sätt jag kunde komma på och försökte få henne att se en ljusare framtid. Blicken skiftade från desperation och ångest till att titta hoppfullt med tårar i ögonen när jag förstod vad hon ville ha sagt.

    Du ska inte tolka detta som att jag önskade livet ur henne eller tänkte mörda henne. Eller assistera självmord.
  • Anonym (Jag)
    uhsumkat skrev 2019-11-09 22:38:17 följande:

    Det är en felaktig slutsats. 

    Ditt ovanstående resonemang och slutsats är likadant som detta:

    En citron är gul. Solen är gul. Alltså är solen en citron.

    Det finns hjälp, absolut. Lidande finns också. Det ena utesluter inte det andra. 

    OM du läser vad JAG skriver så säger jag att man kan söva ner. Kan.

    Du påstår att jag säger något helt annat.

    Det är osaklig argumentation av dig.Jaså?

    Nä, bara att ssk är fega som "inte vågar" ge dödliga doser. Därför att kompetent och utbildat folk kan det. Att du inte kan, att du ställer ledande frågor och får de svar du vill ha bevisar faktiskt inget annat än att du är manipulativ. Tyvärr. 


    Jag vet inte om du missförstår på flit?

    Naturligtvis ska ingen ssk behöva ge dödliga doser. Det har jag aldrig påstått heller. De vill och vågar inte ge adekvat hjälp till patienter som ber om mer mediciner för att de lider. Det var det jag menade, och som även Drottningen menade. Ingen läkare ordinerar dödliga doser av något. (Jo det har hänt en gång under min karriär, men då vägrade jag så läkaren fick komma och göra det själv.)

    Jag lägger ner vidare diskussion med dig. Du missförstår mig och jag missförstår dig och så är det med det.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (För aktiv) skrev 2019-11-10 10:25:09 följande:

    Ja det är ju otroligt lätt att säga att det bara är att vara med patienten mer och självklart ska ingen behöva ligga själv.

    Dödsångest har patienterna oavsett man sitter och håller i handen eller ligger själva.

    Det finns inte så pass mycket personal som gör att vi kan sitta vid en patient. Kan ha två palliativa och samtidigt ha 5st till dom kräver all hjälp och detta är vi 2 personal på..

    Sen kan jag känna att när man väl har slutat ge vätska eller näring så ska man inte behöva ligga i nästan en vecka. Man lär ha otrolig huvudvärk för vätskebristen och ha ännu mera smärta än någonsin. Pulsen ligger ofta över 120 på dessa patienter och det kommer tillslut bara blod i katetern.

    Det kan inte en personal hjälpa till med även om vi skulle haft mer tid.


    Det är precis detta jag menar på också. I teorin kan vi göra oändligt med saker men i praktiken ser det helt annorlunda ut. Det finns ingen personal, på karolinska tar man bort ofantligt många tjänster. Allt handlar i slutändan om ekonomi. Man kan kalla det vanvård om man vill men det är viktigt att förstå innebörden av det. Jag har svårt att förstå hur man som vårdpersonal inte har märkt detta. För 20år sedan när jag började i vården var vi 5 personal på 10patienter. Vi lagade maten själv och hade dagliga promenader och aktiviteter. Var det någon som var palliativ satt vi med hela förloppet.

    När jag slutade på boende för ett antal år sedan var det 2 uskor på 13 dementa som skulle hinna med all omvårdnad samt beställa varor, packa upp varor, städa rummen, diska, gå på rast, ha möte osv. Det var ofta som personalen var ensamma när kollegan gjorde annat. De boende satt ofta helt ensamma oövervakade och kunde hitta på vad som helst. Vem fick skulden?
  • Anonym (Jag)
    Tow2Mater skrev 2019-11-10 15:48:53 följande:

    Då är det ju mycket tydligt hur eutanasi kommer att användas av styrande och anställda i vården om det var tillåtet. Bara det är ju en bra anledning att vara emot.


    Fast det SKA ju vara individen själv som tar beslut. Personalen ska bara utföra en uppgift, precis som vi gör dagligen med allt annat. Om en patient tackar nej till livsuppehållande behandling så är det individens val, inte personalen. Utbildningen hade ju utökats med en helt ny kurs och säkert blivit mycket längre, eller specialistutbildning.

    Vanvård har inte med dödshjälp att göra. Men verkligheten ser ut som den gör.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (ABC) skrev 2019-11-10 16:13:36 följande:

    Jag kan välja att bli nersövd. Det är inte en irreversibel åtgärd, så som eutanasi är. För mig spelar det ingen roll vilketdera som görs, jag är omedveten om omvärlden i vilket fall som helst.


    Läs på om ALS först. Plågsammaste sjukdomen jag sett med egna ögon. Har man fått den diagnosen så är det mest humana att låta personen ta ett beslut att avsluta med värdighet. Inte krävas till döds.

    Har du sett serien chernobyl? Brandmännen som exponerats för strålningen. Deras vener och artärer blev bara en stor geggamoja och till slut fick dom ge morfin rakt in i hjärtat. De överlevde ganska länge trots att organen blev mos.
Svar på tråden Är du för eller emot aktiv dödshjälp?