Forum Studerande - Samhälle
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Börja plugga igen

    Lör 9 nov 00:23 Läst 0 gånger Totalt 9 svar
    Lör 9 nov 00:23

    Hej alla, jag är ny här.

    Jag kommer från Italien och har varit au pair två år i Stockholm. Nu bor jag i Gävle med min Svensk sambo.

    Jag har varit au pair lite mer än tre år totalt. Jag var au pair I London också 14 månader.

    Jag tog examen från universitetet i Italien mars 2015, bachelor sciences of architecture som var tyvärr ganska dålig och jag hade inte haft bra inriktning mot arbete eller bra vetenskap om 3D modellering och liknande.

    Då började jag resa som au pair och tyckte att det var kul att vara med barn och en del av deras utveckling/livet.

    Jag hade tyvärr också bestämt mig lite sen att jag skulle vilja studera som förskollärare.

    Jag jobbar nu som kallskänka men är jätte trött på det jobbet efter bara fem månader. Jag vill inte vara allt mitt liv att vara trött på alla mina anställningar från nu till framtiden för att det är det som jag får göra med mina "kompetenser".

    Jag känner att jag skulle vilja utbilda mig och få lite bättre i mitt liv.

    Men nu kommer den svåraste del.

    Jag är nu 28 år gammal och ska börja studera Svenska som andraspråk nationell delkurs 3 i Januari. Det finns mycket kvar till jag ska komplettera SVA. Och det är bara en liten del av vad jag behöver för att börja plugga på högskolan. Det kommer att ta troligtvis 2 år till innan jag kan börja utbildningen.

    Jag ska då vara 30 år eller så.

    Är det möjligt att börja plugga igen så sent och sen börja en ny karriär när jag är nästan 35 år med redan en (hög) studielån jag måste betala tillbaka?

    I Italien när man är 30 år är lite liksom man är gammal för att göra allting och ska få whatsoever jobb man kan.

    Jag också skulle vilja ha barn inte så lång tid sen men det känns svårt att skaffa barn när man pluggar 100% på högskolan.

    Vad är er idé om det? Folk som har börjat plugga när dom var 30+ år med ingen barn fortfarande? Hur går/har gått det?

    Jag är ledsen om jag skrev många misstag, jag har fortfarande mycket att studera :)

  • Lör 9 nov 11:04 #1

    Jag läser just nu på komvux för att söka till yrkeshögskolan nästa höst. Kommer fylla 39 det år jag är klar och ska ut i en för mig helt nu bransch. Dock kan jag, född 83, räkna med att få jobba till minst 68 och med det perspektivet är det helt klart värt att satsa på en ny karriär om man känner att man är less på det man gör idag. Jag har jobbat i 17 år med mitt nuvarande yrke och känner att jag gjort mitt, skulle aldrig orka jobba i 30 år till med samma sak!

  • Lör 9 nov 11:12 #2

    Jag läste min yh-utbildning som 30åring. Så det är inga problem. Skulle säga att det är jätteviktigt att hitta ett jobb man trivs med så det är aldrig försent att studera för det.

  • Lör 9 nov 14:27 #3

    Ni säger rätt. Men om jag försöker att planera mitt liv det känns som jag har gjort ingentin nästan 4 år (jag har varit au pair och försökte att få jobb i Italien, har varit au pair igen) och nu är det för sent att göra någonting.
    Jag känner stresserad att visa mig jag har gjort inte så mycket före och nu behöver jag vara "stilla" för att studera och få förhoppningvis ha ett bra jobb efter det, som jag skulle kunna ha gjort års sen.
    Min pojkvän säger att jag behöver inte tänka så mycket, alltid säger att "det löser sig" men det ar inte så lätt när man bor utomland och måste ta dig själv på en rätt "nivå" för att kunna göra något nytt.
    Jag vet att det är mitt fel att jag är så "bakom" i arbetslivet, jag vetade inte att jag skulle vilja bo i Sverige innan jag träffade min pojkvän, det var mer som något att göra istället at vara arbetlös i Italien...
    Men nu behöver jag ta det steg framåt och känner så rädd att ta den fel beslut. Att plugga 4/5 år av mitt liv känns mycket i mitt fall.
    Om jag hade barn och hade jobbat flera år innan hade det varit annorlunda tror jag.
    Jag är 28 och hade inte börjat med mitt liv att jag måste studera igen och skjuta upp andra grejer i mitt liv Skäms
    Jag vet inte varför jag är så negativ, jag vet att om jag gör någonting då blir det även svårare att få bra jobb, med fast anställning eller ett jobb jag trivs...
    Jag känner så förvirrad :/

  • Sön 10 nov 10:00 #4

    Du har ju jobbat som au pair, flyttat till ett nytt land och lärt dig ett nytt språk! Så det är inte alls som att du inte gjort nåt. Ibland blir inte saker som man tänkt.

    Ska kanske tilläggas att jag har ett barn på 15 månader och om en månad får mitt andra barn. Så jag pluggar och skaffar barn parallellt och det funkar hur bra som helst. Så gör din grej, plugga och se vad som händer i övrigt i livet under tiden!

  • Sön 10 nov 10:09 #5

    Jag är 33 år, jobbat heltid och pluggar heltid, kommer vara klar med min utbildning om två år, då 35 år gammal..

    Har visserligen ett barn (snart 4 år) men inte så långt ifrån den ålder du kommer vara när du är färdig med dina studier!

    30+ är ingen konstig ålder att få sitt första barn vid..

    Har dessutom en bekant som fick sitt första barn (oplanerat) under tiden hon läste till just förskollärare (tog då ett sabbatsår från studierna) och fick nyss sitt andra barn, precis innan examen..

    Kör på och utbilda dig till det du känner att du vill jobba med, vi under 40 idag får nog räkna med att jobba tills vi är 70 (om inte ännu längre) så det blir många år att jobba med något man trivs med (eller inte trivs med om man har otur)

  • Sön 10 nov 10:10 #6

    Skulle stå JOBBAR (inte jobbat) heltid

  • Sön 10 nov 13:34 #7

    Som många andra skrivit - kolla på YH utbildningar, de är oftast kortare, mer praktik och ger i princip alltid jobb direkt efter utbildningen.
    Beroende på vad du vill arbeta med så finns det mycket att välja på, allt från tandtekniker till lokförare!

  • Mån 11 nov 11:06 #8

    Jag hittar inte någon YH utbildning inom förskola men jag är inte så smart att hitta grejer på nätet Foten i munnen


    HeidiHR skrev 2019-11-10 10:00:01 följande:

    Du har ju jobbat som au pair, flyttat till ett nytt land och lärt dig ett nytt språk! Så det är inte alls som att du inte gjort nåt. Ibland blir inte saker som man tänkt.

    Ska kanske tilläggas att jag har ett barn på 15 månader och om en månad får mitt andra barn. Så jag pluggar och skaffar barn parallellt och det funkar hur bra som helst. Så gör din grej, plugga och se vad som händer i övrigt i livet under tiden!


    Jag vet, jag har tagit ett stort steg när jag flyttade utomland men nuförtiden är det inte så ovanligt också. Om man flyttar utomlands och förtfarande har inget att erbjuda en arbetsgivare efter 2 år känns det lite liksom "misslyckas".

    Jag pratar så negativ om mitt liv just nu, jag känner mig mycket tveksam och förvirrad... Rynkar på näsan
    Min sambo säger att det är okej om jag vill göra det och jag måsta ta ett steg i taget. Jag oroa mycket om grejerna nu för att jag är inte nöjd med mitt liv och detta skapar instabilitet i mitt sinne.

    Jag vet att jag äslkar barn, jag har jobbar som au pair ganska länge och är inte trött på barn och jag älskar fortfarande barnen jag tog hand om. Jag har jobbar som kallskänka bara lite mindre än 5 månader och "hatar" alla och allt och jag ser fram emot att göra något annat, även städa. Men jag är säker att jag kommer att bli trött på det också. Jag vill inte leva sådär...

    Jag är bara rädd om hur länge det ska ta att plugga. Jag måste lära mig Svenska, Matematik, Naturvetenskap och Samhälle (?) och självklart Engelska (jag pratar bra Engelska men vet inte om det räcker)... jag kommer inte att vara klar för nästa höst..
  • Mån 11 nov 13:27 #9

    Måste säga att jag är grymt imponerad av din svenska! Snyggt jobbat på så kort tid!

    Hajar att du känner som du gör, jag har också känt mig ganska fast i min situation och tänkt att det inte är lönt. Sen har ekonomin varit en faktor som spelat stor roll, gå från en ok månadslön till runt 10k i CSN varje månad? För oss blev det en bra övergång då jag snålade med min föräldrapenning och kände så starkt att jag inte kunde gå tillbaka till jobbet så det fick bli plugg. Kommer som sagt vara 39 när jag är klar men det är ändå värt. Även om jag bara ska jobba i tio är till är det värt! Du verkar ju hata ditt jobb och då är allt bättre än att behöva plåga sig igenom det.

    Sen vet man aldrig vad som dyker upp längs vägen, min erfarenhet är att man på de märkligaste ställen kan träffa på en människa som på något sätt visar sig vara till hjälp för en i livet. För att ta ett exempel från mitt eget liv så skulle jag hyra en lgh i andra hand och personens mamma visade sig vara chef på en verksamhet där jag jättegärna ville jobba. Fick jobb där inom en vecka och jobbade sen där i sex år. Blev en språngbräda vidare i min ?karriär?.

    Så mitt råd är kort och gott att fortsätta med studierna och kämpa på, grundläggande behörighet är alltid bra att ha. Så får du se vart i livet du är när du är klar!

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll