Är det verkligen helt omöjligt att få hemskola?

Det finns specialskolor som skulle kunna passa ditt barn. Jag jobbar själv på en sån, men det är med behandling, så då måste hemkommunen bekosta det. Och det vill de ju ofta inte göra. Det är då i Stockholm - jag vet ju inte var ni bor. Och vi har barn årskurs 7 - 9. 

Men du kan kolla vad det finns för specialskolor där ni bor. Hör med föreningar så som Föreningen Autism eller Attention, de brukar ha ganska bra koll på specialskolor. Attention brukar också ha annonser ifrån dem i sin tidning. Det är ju inte så bra att vara hemma. Det är svårt att komma tillbaka, jag har ju jobbat med en del hemmasittare. Bättre vore att hitta en specialskola som fungerar. 

De kan göra en hel del. Om han ska byta till en specialskola och den kostar eller ligger i en annan kommun så har du nytta av soc. 

Nej, det kommer inte att bli värre, men det kommer inte heller att bli bättre tillräckligt snabbt. Och de tittar ju på hela skolan då, och det hjälper ofta inte ett enskilt barn.  Jag skulle kolla alternativ, små specialskolor som är anpassade till såna elever. 

Om du är orolig att det inte kommer gå att lösa när barnet går på en skola längre bort - barnet kan säkert få skoltaxi då. Det brukar gå att lösa. 

Det heter inte så, utan det heter vårdbidrag och det ansöker man hos försäkringskassan om. Och då måste man skriva ett brev och lista upp exakt hur mycket extra tid och extra pengar man lägger ner. Sedan tar de ett beslut. Man måste inte alls gå på någon intervju, men man kan vara med i ett möte just innan de beslutar, men det är frivilligt. 

Det är ju svårt. Men det kanske går att lösa, att någon av er följer med i början. 

Jag tror inte att du kommer långt utan soc. Jag kan bara råda dig till att låta dem hjälpa till.  

Nej precis. Det håller ju inte. Och de kan ju få hjälp.

För min del är det länge sedan, det kan ha ändrats också. Jag har något svagt minne om att jag kan också ha haft nån intervju i telefon. Kan ju vara bra att man har skrivit ner allt då, så har man något att gå efter. 

Jo, jag förstår dig verkligen, har själv två barn med NPF och har undervisat såna barn i många år. Vi har nästan bara såna barn i vår skola och jag förstår vad du menar med att du vet vad han behöver just nu. Men när barn/ungdomar inom autism-spektrum hamnar hemma, så är det så otroligt svårt att någonsin får dem ut i samhället igen. Jag antar att du inte heller vill att ditt barn sitter hemma framför en dator resten av sitt liv? Det kommer att bli mycket svårare för hen att komma tillbaka då. 

Det finns skolor där hen inte skulle bli mobbad och kan få anpassad undervisning och lagom med kontakt med både vuxna och jämnåriga. Det är verkligen mycket, mycket svårt att försöka få en tonåring som suttit hemma i flera år ut igen. De sitter då på sitt rum och vägrar gå utanför huset ens. Och det är nu som hen är ganska ung fortfarande som hen kan bygga upp positiva kontakter med jämnåriga. Den chansen har man inte på samma sätt senare i livet, för då känner man sig redan väldigt udd, om det aldrig har funkat under barndomen. Hen behöver få positiva upplevelser med andra. Ju mer hen bara är hemma med dig, desto mer tror hen ju att hen inte klarar livet utanför hemmet. Inte vanlig skola dock - liten anpassad specialskola skulle funka där.