Selmans skrev 2020-11-05 00:15:33 följande:
Håller med! Fy satan vad ont jag hade efteråt, i flera dagar. Förlossningen var ingenting mot det. Under förlossningen kom smärtan i en sån våg att man liksom gick in i ett annat läge. Ett kämparläge på väg mot ett mål. Efteråt var det bara smärta Utan slut. Har aldrig känt mig så ynklig. Kunde inte sitta, inte stå, inte gå. Behövde kateter för eftersom jag inte kunde ta mig till toan. Blödde som en gris men kunde inte byta binda på mig själv så undersköterskor kom in varje timme och tog hand om mig som något sorts kolli. Minsta muskel jag rörde resulterade i smärta. Bara att ligga helt still gick bra.
Min man fick vara ständig passop. La barnet vid mitt bröst. Gav mig sagt att dricka med sugrör. Satte telefonen på laddning. Bäddade om mig när jag frös. Hämtade mat och snacks. Finns inte på kartan att jag hade klarat mina 5 dagar där utan honom. De hade behövs en undersköterska dedikerad enbart till mig och mitt barn. Jag kunde inte byta blöja eller lägga henne i sängen eller något. Är så tacksam att detta var innan pandemin så partnern fick vara med på bb. Har ärligt talat ingen aning hur det hade gått annars.
Lisa skrev 2020-11-04 00:58 följande:
Hallonpaj83 skrev 2020-11-03 14:44:52 följande:
Men en annan sak du bör veta om (om du inte redan vet iof) är att tiden efter förlossningen kan bli tuff också. Jag behövde bedövning för att kissa, kunde inte sitta utan sittring, hade svårt att gå. Fick även ta värktabletter dygnet runt. Säger inte att just du behöver gå igenom samma som jag men det KAN bli så.
Önskar att nån sagt det till mig
Håller också verkligen med! Det är en månad sedan min förlossning och nu börjar jag fungera hyfsat iaf. Allt som kom efteråt var den största chocken, (Hur sköter man en hemkateter, hur reser man sig utan magmuskler, och avslaget, stygnen, tuttarna..! Och yrseln, blåmärkena efter sugklockan, sömnsvårigheterna, hormonchocken, mjölkstockningen, förstoppningen, tårarna, allt som läcker, att byta blöja när man knappt kan stå, och alls försöka ta hand om sig själv medan man har fullt upp med en nyfödd) men det finns liksom inte utrymme att ta in allt det när man förbereder sig för förlossning. Man får ta det sen. Och man kommer igenom det (väl?)
Jag vill bara säga angående detta att även det är väldigt olika. När jag väntade mitt första barn mådde jag själv väldigt dåligt av att höra krigshistorier om andras förlossningar. Jag förstår att det är skönt att prata av sig själv med andra som varit i samma sits, men man kan också tänka på att det kan vara jobbigt att höra och öka på oron inför en förlossning. Det som sker sker, och det är inte säkert att det hjälper en att ha vetat om det innan, när man väl sitter med smärtor och problem efter förlossningen. Om TS skriver att hon vill höra sånt så är det klart att man ska dela med sig, men nu handlade tråden inte om det utan om erfarenheter av att föda utan epidural.
Och TS, det är inte alls säkert att det blir på detta sätt efteråt. Jag har fött fyra barn vaginalt, och jag har bara haft smärtor och större besvär efter en förlossning. Efter de andra tre förlossningarna var jag öm i underlivet i någon dag eller två, och sen var det i princip som vanligt igen. Inga stora blödningar, jag mådde hur bra som helst i kroppen och kunde äntligen röra mig obehindrat efter att den stora magen var borta. Visst sover man inte så mycket i början kanske, men det gör man ju inte som höggravid heller.
