Inlägg från: Anonym (Signe) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Signe)

    Hans dotter blir sur varje gång jag fyller år.

    Anonym (styvförälder) skrev 2021-01-17 12:14:59 följande:

    Men vad gör pappan åt det då?

    Varför säger han inte till sin dotter om hon behandlar dig dåligt?

    Varför har han låtit det pågå i 10 år?

    Om hon är 19 år nu var hon ju 9 då och har hållit på så sen dess, han var väl inte rädd för en 9 åring?

    Tycker faktiskt att din man borde ha förklarat för sin dotter att du också ska bli firad som alla andra i familjen.

    Sa han inget när hon blev sur över att han köpt tårta och present till dig?

    Handlar inte om bonusbarn eller biobarn eller vuxna, om någon blir sur för att man firar någon i familjen skulle jag säga till den personen vem det än var.

    Hoppas verkligen att din man sa något till sin dotter.


    Han sa åt henne att gratta Signe, men hon vägrade och gick in till sig. Vi tog den diskussionen sen han och jag och jag vet att han nånstans fattar att det här är så fel men han är för stolt över att medge det.

    Rädd och rädd. Hon är inte farlig men han lever lite för att hon inte ska explodera och bli arg.
  • Anonym (Signe)
    Anonym (oooo) skrev 2021-01-17 12:16:27 följande:

    Det här är väl en sån där klassisk tråd där pappan som är separerad från dotterns mamma har överkompenserat och låtit barnet få väldigt mycket som hon velat. När så pappan mötte ny partner så har han inte klarat av att balansera detta med dottern utan dottern har "tävlat" med TS om pappans gunst. Finns ju en hel del sådana trådar här inne tyvärr. Det är ju pappans sak att ha hjälp sin dotter i detta, men nu är det kanske för sent. Sedan vet vi heller inget om dotterns mamma, om det finns något från det hållet som eldart på dotterns synpunk om TS? 


    Det är en klassiker och jag vet fler som har problem.

    Nu hade vi ett varsitt barn sen tidigare när vi flyttade ihop och gifte oss och nu flera år senare med facit i hand så rekommenderar jag den inte. Bonusfamiljen är kämpig och det ska man vara medveten om. Nu vill jag inte att vi ska skilja oss för vi älskar varann, vill inte falla på målsnöret. Gäller bara att min man börjar jobba för att inse att hon är vuxen.
  • Anonym (Signe)
    Anonym (oooo) skrev 2021-01-17 14:39:28 följande:

    Men hon flyttar väl hemifrån inom ett par år, kan man tro?

    Har själv barn runt den åldern (både egna och bonusbarn) och alla säger att de vill flytta hemifrån bara de är klara med skolan och hittat någon form av försörjning.


    Hon pratar om att hon nog vill bo hemma tills hon är 25-30 och det tycker min man är rimligt. Det är något skrattretande för mig eftersom min man var så på mig om att min son skulle flytta hemifrån efter studenten. Nu flyttade min son frivilligt när han var 19 men det är intressant att det skiljer på folk och folk.
  • Anonym (Signe)
    Ess skrev 2021-01-17 14:49:20 följande:

    Bit ihop och stå ut, det kan inte va så länge tills hon flyttar.


    Jag tänker lite så men det känns inte som att hon är så villig att flytta. Men jag tror att vi behöver det för vår del, vi behöver få rå om varandra. Ska hon bo hemma i några år till så får hon se till att vara självgående och riktigt där är de inte.
  • Anonym (Signe)
    Anonym (oooo) skrev 2021-01-17 15:32:25 följande:

    ja fy vad trist. Men det är ju pappans fel det här, helt och hållet. 


    Jag klandrar inte henne utan honom. Vi går i terapi för vår relation förgiftades av vår ständiga dragkamp där min son skulle vara en vuxen man som skulle ta ansvar medans hans dotter var en porslinsdocka som skulle matas med vindruvor. Det här har vi kommit lång väg med i terapin, men igår blev jag påmind igen när hon valde att inte ens säga ordet grattis.
  • Anonym (Signe)
    Anonym (Anna) skrev 2021-01-17 15:38:32 följande:

    Jag tänker bara... hur står du ut?

    Hade själv en hemsk styvdotter en gång i tiden, usch jag känner ännu avsmak när jag tänker på henne trots att det passerat 15 år sedan jag lämnade. Pga henne.

    Jag har aldrig ångrat att jag valde att gå.


    Jag var nära att lämna för ett tag sen men parterapin hjälpte oss. Fast vi är inte riktigt där än med att sätta ner foten mot henne, det verkar vara omöjligt.

    Härligt att höra att du mår bra idag. Det är som sagt ingen familjebildning som jag rekommenderar till nån idag om jag ska vara ärlig, nu är barnen vuxna så det är väl därför jag ger det en sista chans.
  • Anonym (Signe)
    Anonym (Anna) skrev 2021-01-17 16:44:14 följande:

    Nej, jag skulle avråda precis alla att gå in i en styvfamilj.

    I backspegeln kunde exet faktiskt erkänna hur fel dottern betett sig men då var skadan redan skedd och separationen genomförd. Jag vågade inte ta risken att gå tillbaka.


    Ja jag avråder alla faktiskt.

    Det är väl så att det är när man lämnar så faller polletten ner, starkt av dig att stå emot.
  • Anonym (Signe)
    Xenia skrev 2021-01-17 17:32:48 följande:

    TS mamma är väl som de flesta "hellre ett dåligt beslut som jag fattar själv än ett bra som andra fattar åt mig". Utifrån ser det helt galet ut. Hon har inte lärt av sina egna erfarenheter (stod inte ut med styvbarnen i ett tidigare förhållande) eller av dotterns erfarenheter (problem med bonusfamiljen). Åas, hon vill inte avstå från kärleken, även om det innebär extra jobb och att den kanske blir kortvarig. TS kan faktiskt inte göra så mycket här.

    TS, prata inte mer med din mor om vad du tycker är bäst för henne. Ni kanske har pratat mycket om vad som är bäst för dig. Men en mor gillar inte att det vuxna barnet ska bestämma och kritisera. Ni har kanske pratat väldigt öppet men här går gränsen.

    Säg bara något typ "Jag hoppas du hinner med mig och barnbarnet, jag är rädd för att du inte ska hinna med". Alltså det som direkt gäller dig.


    Jag tycker att ditt svar låter sunt och vettigt men tror du är i fel tråd.
  • Anonym (Signe)
    Ess skrev 2021-01-17 17:15:39 följande:

    Samma här, skulle aldrig rekommendera någon att gå in i nåt där det finns särkullar. Det drar alldeles för mycket skit med sig, och inget positivt överhuvudtaget.


    Nej fast jag själv skulle kunna haft en fungerande relation även fast jag har barn men min man som många andra män har inte haft koll på läget. Det där med överkompenserande fäder har jag inte mycket för om jag säger så.
  • Anonym (Signe)
    Anonym (what u give is what you get) skrev 2021-01-17 17:56:33 följande:

    Urk, när jag började läsa trodde jag dottern var typ 5 år gammal och avundsjuk.

    Då du pratat med henne och försökt nå fram men det inte ger resultat kan du acceptera och fortsätta ge henne presenter fast hon skiter i dig, eller helt enkelt sätta hårt mot hårt och skita i att gratta henne.

    Då ger du henne en verklig gåva hon kan ta med sig i livet, behandla andra som du vill bli behandlad själv.

    Då hon är 19 ska inte pappan behöva säga åt henne, det är ju också förnedrande mot dig. Vill hon inte så vill hon inte. Hon är egoistisk helt enkelt.

    Jag skulle välja att inte bry mig, har haft för mycket med egoister att göra. När du slutar bry dig och ge henne presenter kan de vakna upp och tänka efter lite (om tur är). 

    Sluta anstränga dig för människor som inte bryr sig om dig ett dugg.

    Vill du ändå göra nåt kan du ge henne ett litet handskrivet kort där du önskar trevlig födelsedag. Men inget mer.


    Hade hon varit fem så hade jag inte ens startat tråden men en 19 åring?

    Jag har faktiskt lagt ner alla kraftansträngningar där utan mitt fokus är att ta hand om renoveringen av vårt hus och att finnas till ifall min son behöver mig.
Svar på tråden Hans dotter blir sur varje gång jag fyller år.