Cacan8 skrev 2022-04-04 12:32:49 följande:
Älskar ditt nick haha... Och trodde inte heller jag skulle skriva här men är så sjukt ensam i denna process. Pratar ju med sambon såklart men han kan inte och kommer aldrig förstå hur det känns.
Jag har egentligen noll tips eftersom jag tycker att det är jättesvårt. Försökte varje månad innan ivf att inte googla och inte testa och inte känna efter men jag är en svag, svag person.
Jag kommer förhoppningsvis få en återföring i maj och ska ge mig den på att inte känna efter och inte googla. Har lärt mig att pms, mensvärk och tidiga graviditetssymptom är identiska så det finns liksom ingen poäng i att spekulera. Man driver bara sig själv till vansinne. Min letrozolbehandling innan ivf gav mig dessutom extrem pms de sista gångerna, som höll i sig från ägglossning till mens så kände inte igen min kropp överhuvudtaget (och trodde jag var gravid varje gång).
Jag försöker tänka nu att det som sker, det sker. Jag kan inte påverka utgången överhuvudtaget. Blir det inget barn så får jag lära mig att hantera det den dagen det står klart. Jag försöker att inte tänka alls på utgången, bara leva och göra grejer så jag inte hinner fundera.
Det jag lovat mig själv är att göra det jag kan för kroppen när det är dags för återföring - inget kaffe, ingen cola, ingen "skitmat", ingen stress.
Med allt detta sagt hade jag exakt noll symtom den gången jag faktiskt blev gravid (och ett ägg min läkare bedömde inte skulle bli befruktat) och drack alkohol innan jag visste att jag var gravid (och kaffe i mängder), så kanske det bästa tipset är att leva precis som vanligt och försöka glömma bort hela bebisgrejen även om det är sjukt svårt :)
Hur man ska låta bli att oroa sig den dagen man väl är gravid är nästa problem. Får typ slänga mobil och dator känner jag.
Tusen tack för ditt svar! Jag känner igen mig så mycket i ensamhetskänslan. Idag har jag gråtit bort hela arbetsdagen. Provade att kontakta kliniken som hänvisade mig till kurator på vårdcentralen. Hade hoppats att kliniken skulle kunna erbjuda proffesionellt samtalsstöd med inriktning mot de här frågorna. Min sambo stöttar också så mycket han kan, men han kommer såklart aldrig kunna förstå fullt ut.
Egentligen var det kanske inte tips jag sökte, utan förståelse och pepp. Det är SÅ svårt att inte googla, jag har lovat mig själv så många gånger att jag ska ha en avslappnad approach, men jag kan liksom inte låta bli, och jag tror egentligen aldrig jag känt mig klokare av det. Men jag tar med mig din insikt om att det inte är någon idé att spekulera, det får väl kännas hur fasen det vill i livmorsan tills jag vet helt säkert på testdagen.
Till mig sa de att jag ska leva som vanligt nu fram till testet och att jag inte behöver göra några förändringar i kosten. Sedan två år dricker jag inte kaffe alls, men jag råkade äta en del chips i helgen, får väl hoppas att embryot tycker det är lika gott som jag gör och väljer att stanna!
(Jag läste dina tidigare inlägg i tråden och tror vi gjort ultraljud och äggplock på precis samma dagar, måste säga att det känns ju lite mindre ensamt!)
). Den gången blev jag dock mest glad för att det var någon sorts kvitto på att det kanske inte är helt omöjligt!
