Aktivt valt att leva ensam

Även om du är uppvuxen under dom premisserna känns det lite ändå som en romantisk tillbakablick när du beskriver hur det var. Skillnaden nu är att den här gången är det du som är den vuxna och måste deala med allt slit som du kanske inte var helt medveten om att dina föräldrar behövde stå ut med vare sig dom ville eller inte. Det fanns liksom inget val än att efter en lång arbetsdag tvingas skotta av taket, laga hängrännan och förbereda för att inte vara insnöad morgonen efter...

Jag tror att du inte riktigt är medveten om vad en sån tillvaro innebär i verkliga livet nu som vuxen.

Att du vill leva mer enkelt och mer isolerad må vara en önskan och längtan som på vissa plan absolut kan vara möjligt. Men du behöver nog rent konkret sätta dig in i vad det livet på riktigt innebär för dig som vuxen och vad det kommer kosta dig vad avser tid och engagemang. Är det överhuvudtaget möjligt att leva så med ditt arbete och övrigt liv? Har du rätt kunskaper? Har du pengarna som krävs? Kommer det verkligen gå att kombinera med barn? Vill du verkligen vara så bunden med allt som kommer med ett sådant liv? Etc.. 

Du behöver sätta dig ner och verkligen reda ut vad som är realistiskt kontra romantisk fantasi.