Har han känslor för mig?

Ja, föreställer mig du har en god status som älskarinna till killen. Den inkluderar ju inte enbart det fysiska.

Inte fy skam enligt vissa här på forumet. 

Vad jag menade var att du säkert sitter stadigt i sadeln som mannens mistress. Tänk hovlivet på slottet i Versaillers utanför Paris på 1700-talet med den status som en älskarinna högt i hierarkin kunde åtnjuta. Här och nu ett betydligt mer trist arrangemang än då och i jämförelse med filmens värld. 

I nutid undrar jag om du vill vara huvudpersonen i den här mannens tillvaro eller i någon mer tillgänglig mans liv?

Behövde ändra min oktober undran till dig till en mer tydlig. 

När jag tolkar din november respons ser jag något utkristallisera sig (min uppfattning). Ni har varit inne i ombytta roller. När du sambo och mannen singel. Hur gick dina tankar och dina kärlekskänslor den perioden? Kunde du ha lämnat din sambo för den här mannen där och då? Du verkar ju bevisligen hysa starka känslor för honom, när ni varit i kontakt väldigt lång tid. Emotioner finns som inkluderar attraktion, sex, vänskap och förtrolighet i en lång historik. 

Handlar din undran primärt om mannens känslostatus och i den om mannen är öppen till ett mer heltäckande förhållande? I ett beslutsfattande? Där mannen skippar sitt nuvarande förhållande för att leva med dig. Eller om vi anser det gott nog med en älskarinne position med benefits, fast utan en relations totala status? 

 

 

Din springande punkt är alltså exakt vad mannen känner - i den konstruktion ni befinner er i. Såklart väcker graden av känslor frågetecken när han är upptagen i ett förhållande med planer på familjebildning. Och samtidigt vårdar sin relation till dig. Av naturliga skäl förundras du över vad mannen innerst inne behöver/vill med er. 

Ur min synvinkel uppfattade jag du innerst inne vill något mer, när det är av stor betydelse för dig att ringa in mannens känslor. I en vanlig älskarinnekonstruktion är skalorna flytande, inte fullt så intressanta?

Tror det inverkar här på FL om man är den bedragna (ges stor förståelse) eller om man är i älskarinneroll. Bemötandet  ser generellt annorlunda ut när den bedragna ofta kämpar med barn, hus och familj. I jämförelse med bemötandet av en tredje part. Lyssnar på din story med intresse även om jag aldrig befunnit mig i älskarinnans roll, men däremot varit förtjust i en gift man. Så jag vet något om känslorna i omlopp, men inget om praktiken. 

Det kan jag hålla med dig om. ?Fördömelsen? kan varstans landa på närmast gammeltestamentlig nivå. Ändå tycker jag mig se trådar här på plattformen där älskarinnan (en av parterna som aktivt deltar i sveket) lyssnas till rätt ordentligt. Sen gäller naturligtvis samma villkor i andra trådar som omvänt berör den bedragnas helvete och kval. 

Ja, trista kommentarer dyker som sagt ofta upp i otrohetstrådar! På senare tid även sådana som ?skuldbelägger? den bedragna. Fair play i alla riktningar?

Hur som helst vore det intressant att veta nåt om hur just din längtan till vetskap ser ut.

ja uttryckte mig lite diffust där. Vad jag menade var följande. Noterar mest Din längtan till vetskap - om mannens exakta känslor för dig - som är mycket stark! Alltså hans ytliga och underliggande känslor och dess specifika natur. Vi har alla ett spektrum av emotioner att ringa in (ofta besitter vi ett hum) i de relationer vi är inne i. 

Din starka längtan till exakt kännedom står eventuellt för något. Vild gissning! Älskar du honom mer än du är medveten om (är redo för eller vågar erkänna för dig själv)?

Ser att vissa som inte har din erfarenhet går hårt ut i tråden. Och själv tycker jag sånt här inte är helt enkelt. Har ju själv erfarenhet av en platonisk förälskelse, men inga träffar, inget fysiskt sexuellt. I den relationen är mannen skild numera. Tror inte jag oavsett kunnat ha honom som min vän fysiskt utan att få skuldkänslor mot min partner. Så där tänker jag nog lite annorlunda än din yngre kille. I min icke könsliga (jo en attraktion finns som vi inte agerat på) kontakt är jag den yngre (relativt står åldersskillnad). Vi har haft många uppgörelser när han efter sin skilsmässa velat slå sig fri från vår kontakt och hämningslöst pröva sig fram sexuellt (erotik var nämligen en bristvara i hans äktenskap). I den processen vände han sig initialt till mig, men jag upptagen. Så mannen sökte sig till tidigare kollegor, till sociala plattformar och till kontakter på bred front. Vet inte om det är lite unikt att söka så aktivt som han gör. Det verkar som han beroende av sex. Allt för att uppnå den ultimata kicken. Han vill testa sig fram tekniskt och i upplevelser. Men okej, mannens frustration mycket uttalad och han torrlagd han i flera år. Så jag fattar hela poängen. 

Kan det vara nåt motsvarande med mannen du träffar? Att han inte får nog med en partner? Och fyller därför på med dig och er relation? Vad tror du om den tanken. Eller är ni helt enkelt känslomässigt förbundna med varandra efter er 6 åriga nära kontakt? 

Mannens stora hake, som jag ser den, blir när han missar något. Nämligen att inte föra öppet förhållande på tal, med sin partner. Om så, kunde tjejen omorientera sig: till antingen själv ha en älskare vid sidan av (blir mest rättvist för alla!) eller lämna han. 

 

 

Bra ligg och bra ligg. Vad som är ett skönt ligg är något subjektivt i upplevelse. Vad en kåt man accepterar ratas av en selektiv finsmakare. Jämför en utmärkt flaska champagne med en billig skumpa. Om det vore så enkelt som du antyder skulle TS kunna dela ut köbiljetter. Men nej då, så ser inte verkligheten ut för i så fall kunde hon glömt och ignorerat den 20 år (?) yngre killen som är upptagen. Människor är inte utbytbara rakt av förutom för dem med en anknytningsstörning etablerad under tidig uppväxt. Det dräller av exempel på FL om hur svårt att få till det. Och ja, människor är inga dussinvaror. Därför har TS och hennes älskare svårt att ge upp sitt band, som vi försöker luska ut innebörden av. Okej, du röstar på erotik.