Läkarbesök icke samarbetsam ....

Läkarbesöket låter helt normalt. Men det är något med hur du beskriver din dotter och situationen som skaver. Jag hade först svårt att sätta fingret på det, men sen såg jag vad det var.

Så fort hon bli rädd börjar du kalla henne Lilla damen, som om du antingen distansierar dig från heller eller tycker att hon beter sig fisförnämt. 

Sen kallar du dig för ledare (ledarskap). Jag är verkligen inte mina barns ledare. Jag är deras mamma. 

Sist kräver du av en sexåring det som många vuxna inte klarar - göra obehagliga läkarundersökningar. 

I ett inlägg skriver du att hon brukar vara snäll. Jag ser absolut ingenting i din TS som beskriver något som inte är snällt. Din dotter var rädd. 

Kontentan är att jag tycker att du har för högt ställda krav på ditt barn och att du kanske skulle vinna på att ändra synen på din roll som förälder i den här situationen. Är du ledaren som pekar med hela handen, eller är du föräldern som stöttar, tröstar och går igenom det här tillsammans med ditt barn? Olika situationer kräver olika förhållningssätt. Vad som passar bäst beror på barnet, föräldern och situationen, så det går inte riktigt att säga vad som passar just här. Men eftersom det du gjorde inte funkade så kan det vara värt att prova en annan väg. 

När mitt barn är rädd för ofarliga saker brukar jag säga att jag förstår att det känns läskigt för henne, men att jag inte är rädd eller orolig eftersom jag vet att det inte är farligt. 

Med läkarbesök kan det hjälpa att be läkaren förklara noga innan vad som ska hända, hur det kan kännas och hur lång tid det tar. Tex att kameran kan kännas kall, att det kan trycka och att undersökningen är slut innan vi hunnit räkna till 20. En del undersökningar finns det barnfilmer (hittas via länken nedan) som visar hur det går till. 1177 har också råd om hur man förbereder barn inför läkarbesök.

https://www.1177.se/Vasterbotten/barn--gravid/vard-och-stod-for-barn/forbereda-barn-for-besok-i-varden/