Vilka köper en begagnad bil?
Nästan alla som inte har tjänstebil väljer att köpa en begagnad bil,
eller borde välja att köpa en begagnad.
Det gäller åtminstone för alla som har något ekonomiskt tänk.
Undantaget de extremt få som inte behöver bry sig om ekonomin, som köper bilen kontant och inte har något behov av att placera motsvarande summa och som inte har något behov av att spara till sin pension.
Jag har varit bilägare i mer än 40 år, har ett bilintresse och jag har nog haft vad man kan kalla för ganska många bilar.
Det har hänt några gånger att jag har köpt ny bil och då har det framförallt varit tjänstebilar (alltså företagsägda) och i något enstaka fall har jag köpt nya bilar som jag ägt själv och då har det varit av icke rationella orsaker.
De allra flesta bilarna har varit begagnade. I ungdomen ganska mycket begagnade och senare i livet begagnade men så nya som det varit möjligt att finna till vettigt pris, helst bilar där fabriksgarantin fortfarande gäller.
Mina nya tjänstebilar har för företaget alltid varit dåliga affärer pga den fruktansvärda värdeminskningen. För mig personligen har det dock varit en god affär att kunna köra en ny bil och bara skatta för förmånsvärdet utan att jag själv direkt har drabbats av värdeminskningen.
Tvärtom har jag några gånger själv valt att köpa ut tjänstebilen efter tre år, till lågt restvärde, och det har alltid varit bra affärer för mig.
Rent generellt så är min rekommendation till alla privatpersoner att alltid köpa begagnad bil och aldrig en ny.
Den allra sämsta affären rent ekonomiskt har ju nu visat sig vara privatleasing. För mig ett helt obegripligt sätt att köpa bil.