Ditt hemliga missbruk?

Det är inte direkt hemligt, men jag läser jämt och ständigt. Jag önskar att jag läste fina saker i Storytel, men istället finner jag ofta att jag just läste ännu en känslohetsande opinionstext i någon av kvällstidningarna. Du har inte frågat efter vad man försöker göra åt det men jag berättar ändå. Jag tittar på rubrikerna och oftast lyckas jag låta bli att läsa det mesta. Så egentligen läser jag mer rubriker än texter sedan en tid. Jag brukar tänka: Vill jag ge det här ett klick? Då vill jag ofta inte det.
Jag läser också kopiösa mängder trådar på Familjeliv sedan ett halvår tillbaka. Det är sjukligt. Jag skulle kunna rabbla namnen på de mest aktiva skribenterna här i sömnen, jag vet vilka åsikter och sexuella preferenser några har, jag vet vad vissa jobbar med till och med! Inte vet jag hur jag ska få bort informationen från hjärnan heller. Den är ju bara användbar för att tolka deras inlägg, och de flesta tycker jag inte ens om att läsa, även om det finns ca 5-7 återkommande nick som jag mår bra i magen av.

Okej, FL får ta bort om det inte är okej och med reservation för att jag glömmer hälften. Flygrl, Anonym (Stina), Anonym (Lotta) Anonym (Tvillingmorsan) Postman. Nattugglor och Här är vi alla vänner-trådarna tycker jag om att läsa. Några andra vet nog vilka de är då vi haft lite kontakt i DM. Ja, det är alldeles för mycket läsande, ögonen blöder! Men jag var en bokmal redan som liten, har svårt att sätta stopp. Kunde läsa hela dagarna då med. Det är en del av mig men det jag läser nu är ofta så sunkigt. Det som gör att jag mår bra av ovan och även gäller de jag eventuellt glömt nu är att de skriver för att hjälpa, de tar tydlig ställning och har en skön vibb. 

🙂

Kik vet jag inte hur jag använder. Det är nog tur. Ju fler sätt att skriva med människor jag stöter på, ju märkligare situationer uppstår. Det känns i alla fall bra att veta om att min berättelse fick dig att känna igen dig. Det är inte direkt något jag är stolt över, att vara internetberoende. Det gick dessutom bra i flera år innan jag fastnade här i höstas. Snabbt gick det också att bli fast, trots att jag blev varnad av fina människor. Vi måste börja behandla internetberoenden som vi gör med andra beroenden. Det är något som händer i hjärnan som gör att man skriver och läser på nätet även när man inte vill. 

Hitta:

Kan delvis känna igen mig. Jag läser ALLA kommentarer (förutom om jag vet att jag aldrig får ut något av någon speciell, men det är sällan, de flesta har någonting som är intressant).

Alla tjänster som finns för att kolla upp folk, till exempel betala för att se vad de tjänar, tyder på att du inte är ensam om ditt beteende på hitta.se. 

Antagligen upplever vi våra nätverk som större nu och har därför biologiska incitament till att hålla koll på fler människor. 

Hitta: Se bara till att du inte skaffar spyware så att du kan se vad alla du träffat och hittar på hitta.se kollar upp på hitta.se och Hemnet och vilka Facebookprofiler de du nyss träffat brukar kommentera på så har du en chans att få tillbaka ditt liv. 

En annan grej som inte är så hemlig men som jag ägnat mig åt helt omedvetet är att lagra kunskap om folk. Jag är en oförlöst skvallertant vars hjärna är plågsamt sysselsatt med saker som att Anna Björklund tycker att hon och hennes man är viktigare än Vesna Prekopic och därför aldrig skulle bjuda henne på middag för att skvallra om Vesnas otrohet efteråt, medvetna snedsteg som man väl kan unna henne som kompensation eftersom hon fick spö av eleverna då hon var rektor! I trådarna om kändisar fick jag utlopp för att skvallra om allt jag vet om dem, de har ju berättat helt frivilligt. Men i vanliga livet brukar jag bli obekväm av skvaller, av det enkla skälet att den som skvallrar till dig skvallrar även om dig.

www.dn.se/kultur/vesna-prekopic-ar-det-verkligen-hela-varlden-att-vara-otrogen/