Lätt händer det i alla kretsar! Någon har gått och varit lite sugen på någon, någon är desperat och vill ha barn och tar någon nära, någon hämnas efter separationen genom att ta över någon annans vänner. Allt detta hände i min krets när vi var runt 30. Bor i storstad.
Jag funderar på det där med att "sköta det snyggt". Jag läser en del, och populära böcker skildrar ofta otrohet i en krets där alla låtsas som om det regnar. Tror även att tv-serier ofta berör temat. Det säger något att sådana skildringar är populära. Priset för att behålla sin krets är nog att man accepterar att människor beter sig stundtals svinaktigt mot varandra och förlåter. Det gäller i bruksort som storstad.
Har du barn? Är det därför han flyttat till dig? Du kan ju inte styra andra tyvärr, men kanske har fått upp ögonen för "dramat" genom att han reagerar på vad som händer i din krets? Jag tror inte att det är alla människor som skapar drama heller. Men just människor som har behov av en krets och spänning är nog överrepresenterade. De som umgås kontrollerat över parmiddagar och med barnen har säkert mindre problem med drama, liksom de som vi är lite enstöringar. Vi umgås med vänner men absolut inte i en krets. Varken jag eller han hade en krets när vi träffades, så det blev så helt naturligt. Kan ni umgås på ett annat sätt med dem som betyder mest för dig? Flytta? Andra alternativ?
Jag upplever inte att drama "dör ut" för att det utspelade sig i storstadsmiljöer. Händelser i samband med festligheter för såväl 5 som 10 år sedan styr. Däremot är det fult att visa öppet agg, vilket gör saker omöjliga att lösa. Människor går alltså omkring och låtsas att de står över gammalt groll och gör samtidigt alla sina val kongruent med grollet. Det är komiskt och sorgligt på en och samma gång.
"Att det ena dramat avlöser det andra tycker jag inte är speciellt förvånande för gränslösa människor med sjuka värderingar kommer ju inte sluta vara störda bara för att de blir avslöjade, givetvis kommer de fortsätta vara rövhål även efter det och bete sig på samma sätt om och om igen."
Så sant. Men man slutar kanske vara empatiskt naiv efter ett tag och om dynamiken bygger på att lagom många är det så att" egoprillorna" kan söndra och hälsa så förändras ändå saker med tiden om underlaget sviker.
Det kan vara en skillnad bruksort-storstad. Här behöver man inte alltid se varandra om sveket blir för stort att ignorera, men om det finns en intressegemenskap och/eller barn med i bilden blir det ungefär samma resultat. Liten krets-bruksort är ungefär samma.
Jag hamnar i drama för att jag vantrivs med moraliska överträdelser. Säger ifrån och blir förbannad. Men jag är inte längre naiv så jag känner doften av ruttet ägg på långt håll nu.
"det är ju alltid lättare att ha överseende / ignorera saker när det handlar om människor man inte känner" är en vanligare inställning. Om man inte gillar drama kan man justera sina bekantskaper så att man aldrig har någon vän i drama. Det är antagligen därför människor som skiljer sig ibland står helt utan vänner året efter.
"Vi kände aldrig honom/henne". Bekvämt som attan.