Sonen ska utredas för autism, behöver pepp och hopp

Googla och läs om sen språkutveckling. Det finns hjälp att få, och du som förälder är den som kan vara där mest. Förstår din oro, men mycket av det du skriver är positiva saker. Håll fast i dem, lev ert liv här och nu, dra inte iväg i tanken. Det har jag själv gjort med hjälp av vuxna som barn och ingen hade kunnat förutse mitt livs utveckling. Alla följer inte samma banor helt enkelt. Kram till er. 

Det sägs att Einstein inte började använda hela meningar förrän i femårsåldern, så hans föräldrar trodde att han var efterbliven.

Barn med autism är ofta sena i språket, men det betyder inte automatiskt att de har en nedsatt intellektuell förmåga. Om din son verkar förstå vad ni säger till honom, om han kan följa enkla instruktioner, så låter det mer som att det är språket som är sent och inte intellektet. Hur du beskriver din son är ju typiskt för NPF, men det är ju inte nödvändigtvis samma sak som att han kommer att få en diagnos, eftersom en diagnos är en sammanvägning av flera olika symtom och faktorer. Och, ingen av oss som läser denna tråd kan ju veta hur det ligger till med just din son, så ta allt jag och någon annan säger med en nypa salt.

Många med högfungerande autism (det som hette Aspergers förr) lever fullt normala liv. Aspergers är ingen sjukdom, det är bara ett något annorlunda sätt att fungera på.

Oroa dig inte. Det kommer nog att gå bra.

Språkstörning är förstås också en möjlighet. Min son pratade inte heller före 3. Han sa bara didi, dada, dudu. Och efter 3 år gick det plötsligt väldigt snabbt och han pratade snart utan större problem. Hängde bara efter lite i svenska i några år. Men här finns det något mer. Just det där att han bara gör sin grej, emot alla andra. Det talar för autism. Jag har jobbat ganska mycket med ungdomar med autism. Han kan vara normal intelligent, det är svårt att säga med såna små. Men man kan titta lite på utvecklingen generellt. Utvecklingsstörda barn brukar ligga efter i det mesta. 

Mycket kan hända fortfarande, han är ju så liten ändå. Det är inte så ovanligt att pojkar som har lite svårigheter börjar prata sent. De brukar ändå oftast prata. De med autism som inte pratar har ganska svår autism och din son är ju ändå ganska social. Och det finns en sån undergrupp bland de med lättare autism. Social, men på ett udd sätt. Märks det sånt, alltså att han är lite för mycket på, inte kan ta det lite lagom, med jämnåriga? Det är förstås svårt att säga med 3-åringar, de kan ju inte vara jätteskickliga på det sociala än.

Ska också nämna att vi går AKK-kursen hos logopeden, där får vi lära oss hur vi ska locka till kommunikation genom lek, samt använda tecken och bildstöd. Bilderna skickar han i golvet, tecken bryr han sig inte om (men förstår ?sitt? och brukar sätta sig när jag gör det tecknet iaf), tecknar också typ äta och dricka men märker inte om han förstår det eller bryr sig. I lekar är det alltid han som styr, så vi försöker mest benämna allt. Benämna benämna benämna, dagarna i ända. Men än så länge märker jag ingen skillnad. Finns det inget mer jag kan göra? Logopeden upprepar bara tecken och bildstöd, tecken och bildstöd.

Ja ibland är han lite ?på? andra barn, skrattar jääättemycket när han ser dem leka eller göra nåt han tycker är kul, blir väldigt intensiv. Skulle verkligen inte kalla honom tillbakadragen. Men ointresserad av gruppaktiviteter, påtvingade aktiviteter och enligt förskolan leker han mest själv. Alltid varit självständig och på egna små upptäcktsfärder. Ligger en del på golvet också, vilar och suger på fingrarna och tar igen sig.

Min dotter har fonetik språkstörning. Innan 3 års ålder var det ingen som förstod henne utom vi i familjen. På förskolan trodde de att hon hade "något mer". Ett tag trodde de hon hade nedsatt hörsel eftersom hon inte lyssnade till dem alls (hin hör perfekt -utrett).

Jag insåg att hon helt enkelt ignorerade personalen och de andra barnen för att de ändå inte förstod henne. Hon är dessutom introvert som sina föräldrar och har inget emot ensamlekar.

Språket lossnade successivt på egen hand. Hon uttalar inte perfekt nu i 8 års ålder, men fullt förståeligt. Hon lärde sig läsa när hon var 4. Förstår engelska mycket bra. Älskar matte.

Hon har ett par nära vänner i klassen, men är inte social i övrigt, och gillar inte stora grupper eller organiserade lekar.

Kanske har hon drag av npf. Vi har inte utrett, men i nuläget spelar det ingen roll. 

Jag tänker att en diagnos inte ändrar vem din son är, men kan ge tips och hjälpmedel samt rätt till stöd om det behövs.

Fortsätt kommunicera på alla sätt ni kan. Tecken, bildstöd mm. 
Det kan röra sig om "bara" språkstörning/försening, eller så är det fler diagnoser, men bara han verkar förstå och vilja kommunicera är mycket vunnit. 

Kontrollera hörseln om det inte är gjort.

Försök få extra stödpersonal på förskolan.

Satsa på att lära dig tecken som stöd eller teckenspråk. På det sättet kan han kommunicera. Autism är inte en särskilt allvarlig diagnos det är ett annat sätt att fungera på bara. 

Det stämmer inte att Aspergers eller autism inte är sjukdomar, dock. Allt som finns i DSM (Diagnostic and Statistics Manual of Mental Disorders) räknas per definition som psykiska sjukdomar, eller störningar om man så vill. Där finns autism under Axel II Utvecklingsstörningar. Aspergers finns inte längre med i DSM, men i ICD-10 där det klassificeras som en separat störning, alltså inte på autismspektrat.

Sedan om det verkligen är en bra sak att definiera det som en sjukdom är en annan fråga, men så länge det är DSM som klassificerar vad som anses som psykisk sjukdom eller ej så finns det väldigt lite gemene man kan göra åt saken.

Hej TS! 

Det låter för mig som språkstörning! Språkstörning och autism kan glida in och ur varandra och likna varandra. 

Min son är idag 6 år och var precis som din son i den åldern. Väldigt kärleksfull, ögonkontakt, men ensamlek/brevidlek, svårt att bryta saker etc. Han var så sen i språket och ingen hörde vad han sa förutom jag. 

Vi kommunicera genom att jag tog bilder med mobilen på tex vår bil, vårt hus, förskolan, lillebror etc och så visade jag bilderna i serie när vi skulle göra saker, jag använde även takk. Men det var fotografierna som gjorde stor skillnad. 

Jag vill bara ge dig ett gott råd, även om det är svårt försök att inte oroa dig! Min son har grav språkstörning, expressiv och impressiv men med alternativt lärsätt är han lika med som vilket barn som helst. Han är tvåspråkig och väljer helst engelska. Det har han valt själv så jag stöttar hnm i det sättet han vill kommunicera på. 

Det kommer att bli bra! 

Mycket av det du berättar låter som min mellanson. Kommer inte exakt ihåg hur mycket pratade när han var 3 men han var extremt sen. Det enda som skiljer är att han alltid har följt gruppen, både på dagis och skola. När han var 4,5 så skickades en remiss för autism och låg begåvning. Vi stod i kö i över 2 år så han var 6,5 år när vi påbörjade utredningen. Redan efter första besöket så valde psykologen att inte gå vidare med autismutredningen men ville utreda koncentrationen och begåvningen. Efter utredningen fick han diagnosen ADHD och han hade sedan tidigare fonologisk språkstörning. vad gäller begåvningen så fick 93 i h medel ligger på 100. jag är dock skeptisk till både Adhd och även begåvningsresultatet. De satte Adhd pga koncentrationen men han har ju även nystagmus vilket påverkar koncentrationen eftersom ögonen fladdrar. Vad gäller begåvningsutredningen så satt han och grät 2 av 3 ggr eftersom han hade migrän men de vägrade avbryta. Sedan hade han felslipade glasögon under hela förskoleklassen så han såg inget och lärde sig inget då. När han gick ut 1an så kunde han inte läsa. I november i 2an klarade han svenskamålen för hela 2an och i april i 2an så låg han över medel kunskapsmässigt i klassen. I december i 2an så ansökte man om resurs till honom men 2 månader senare så avslutades alla insatser och han är godkänd i alla ämnen och arbetar självständigt på lektionen. Så det finns solskenshistorier. 

Jag menade det inte så bokstavligt, men du har rätt.

Med tanke på att NPF börjar bli allt vanligare, kanske den klassificeringen är borta inom ett par generationer.