Ni som har barn på internationella engelska skolan

Jag har en ung släkting (nej inte mitt barn), som gick på Engelska skolan i Linköping. Hon gick dock ut för sex år sedan, så mycket kan ha hänt på den tiden. Men då var det i alla fall väldigt bra: arbetsro, disciplin, ordning och reda. Hon lärde sig bland annat att tala engelska som en infödd under åren där - en fantastisk tillgång!

Ja, fast den kritiken behöver man inte bry sig om:

"undervisning på engelska" - ja det är väl klart att det är undervisning på engelska i Engelska skolan - det är ju själva syftet... *suckar*. Det ger eleverna ett fantastiskt försprång i en internationell värld. 

"anpassningar" - det är inte meningen att barn som behöver anpassningar ska gå på Engelska skolan. Det är en skola som är avsedd för högbegåvade och högpresterande elever - men det får man inte säga i Sverige, och därför blir det så dumt.

"lärarlegitimation" - det här behöver man inte heller bry sig om. Lärarlegitimationen säger precis INGET om lärarens pedagigiska förmåga eller språkkunskaper. Kraven är så låga för att bli lärare i Sverige, att typ en apa skulle kunna få ut "lärarlegitimation" här.

Engelska skolan lånar in infödda lärare från engelskspråkiga länder, och det är en fantastisk tillgång för eleverna! I de länderna behövs ingen "lärarlegitimation" - och det gör som sagt inte lärarna sämre. Jag har stött på språklärare i vanliga grundskolor (ja med "lärarlegitimation") som har talat språket de undervisar i så illa, att de knappt skulle kunna ta sig fram i landet där språket talas...

Kraven har varit låga från minst 1990-talet och framåt. Jag kommer t.ex. ihåg när jag läste enstaka kurser på Stockholms universitet tillsammans med studenter på högstadie- och gymnasielärarlinjerna. Då var det LÄGRE gräns för godkänt för dem än det var för oss "enstaka-kursare", för att det skulle bli några godkända alls! Fastän de som skulle lära andra väl i så fall borde ha haft HÖGRE krav på sig än de som bara läste ämnena för nöjes skull - OM det nu skulle vara olika gränser (vilket jag inte tycker att det ska). 

"obehörig lärare" är ju inte samma som "outbildad lärare" - de flesta har läst sina ämnen som enstaka kurser, eller inom andra utbildningsprogram, och då ofta på en högre nivå och med högre krav än lärarstudenterna behöver för att få ut sina "legitimationer". Och pedagogbiten, och det sociala, är inget som man kan lära sig på en lärarhögskola - utan snarare något som man måste ha i sig när man föds. Det kräver auktoritet, självförtroende, en förmåga att "ta" eleverna, lite skådespelarbegåvning också för att kunna lägga fram materialet på ett intressant sätt... och inte minst måste man ha ett hjärta. Man måste BRY SIG OM sina elever.

...och det är det inte många lärare som gör, skulle jag säga. De gör än idag oerhört oempatiska saker, som gör livet svårare för de elever som är utanför i klassen. T.ex. att de låter eleverna välja helt öppet vilka de ska grupparbeta med eller sova i samma tält med på skolresan - och då står en elev där som får försöka tigga sig till att få vara med någonstans, klasskamraterna säger nej, de får gå till nästa grupp... och läraren *ser ingenting, fattar ingenting*.

Jag har heller inte varit imponerad av mina ungars lärare, skoltiden igenom. På gymnasiet var de lite bättre, och på Kunskapsskolan där min dotter gick på högstadiet var de också ganska bra (i alla fall var de engagerade). Men i de kommunala grundskolorna i grundskolan - hu jeda mig. Det var lärare som inte kunde stava, som särskrev, som inte kunde något om sina ämnen om eleverna frågade någonting som var det allra minsta utanför det som stod i kursplanen för den årskursen. Min man, som är civilingenjör, brukade roa sig med att ta upp saker ur matematikens, fysikens och teknologins värld med respektive lärare, och det var så uppenbart att de inte hängde med... men inte ville låtsas om det.

Inte på högre stadier. Det brukar finnas motsvarande vårt gamla småskollärarsemnarium, för att få undervisa de mindre barnen. Men högre upp i årskurserna, när det blir ämneslärare i stället för klasslärare, så räcker det att de har läst sina ämnen på universitetet. Och då vanligen på en mycket högre nivå än vad som krävs för att bli lärare för elever på samma stadium i Sverige.

Det är inte alls konstigt att vi har så mycket sämre resultat i PISA-undersökningarna än exempelvis Kina (som du tog upp). I Afghanistan är nog problemet snarare att landet är så fattigt, att folk inte har råd att ha sina barn i skolan längre än den obligatoriska Koranskolan för pojkarna - och flickorna släpper de ju inte ut utan övervakning av religiösa skäl. 

Kan du inte sammanfatta lite?

"så bra man kan" är nog nyckelordet här, ja... 

Ja, jag har väl aldrig sagt något annat än att läraren måste ha en universitetsexamen i sina ämnen..? Svensk eller utländsk. Lärarutbildningen däremot, gör varken till eller från på högre stadier. 

...och just när det gäller språk, så är det helt grundläggande att läraren måste ha bott många år - minst fem, skulle jag säga - i landet där språket talas. Och då helt integrerad i samhället, inte bara som medföljande hemmafru till någon som arbetar där. Det är av en ANLEDNING, som Engelska, Franska och Tyska skolan importerar sina lärare. 

Detta är inte min erfarenhet alls. "Hollywood-fruar"??? De som har Hollywoodfruar som sina idoler får inte tillräckligt begåvade barn, för att dessa skulle klara av Engelska skolan. Jag undrar lite om du kanske fantiserar..?

Engelska är ju viktigare än någonsin. På universitetet - oavsett vad du läser - så är nästan all kurslitteratur på engelska, t.ex.. I forskarvärlden klarar man sig inte utan engelska. Även om du ska jobba som ingenjör, kemist, läkare eller något annat tekniskt-naturvetenskapligt så har du massor med internationella kontakter idag. Och det gemensamma språket är engelska. Och då måste språket flyta på, man ska inte ens behöva tänka på att det är ett främmande språk man talar eller skriver.

Förutom då, att man har en helt annan frihet att resa vart man vill och flytta vart man vill på jorden, om man kan engelska riktigt bra. Och detta går lättast att få till, om man får i sig mycket av språket före eller under puberteten. Höra det, tala det - hela skoldagen. När puberteten är avslutad blir det genast mycket svårare. Tre lektioner i veckan som på vanliga skolor, räcker ju ingenstans. Eleverna där kan knappast prata engelska när de går ut.

Absolut, men allt detta är ju inte heller den kommunala skolans förtjänst! (Att eleverna håller på med engelskan på sin fritid på olika sätt.)

Egentligen är det viktigare med B-språket idag - d.v.s vanligen tyska, franska eller spanska - eftersom man inte får i sig det så mycket naturligt. Min son stod faktiskt i kö till Tyska skolan, men sedan flyttade vi från Stockholm, och något motsvarande fanns inte där vi bodde sedan.

Även på Tyska skolan importerar de lärare från de tysktalande länderna, och jag råkar veta att de även väljer dem mycket noga - för att tanken är att de även ska vara ambassadörer för Tyskland utomlands. Så de ska inte bara vara skickliga lärare, de ska även vara trevliga, öppna och engagerade som personer. En SÅ stor tillgång för de barn som får gå där... jämfört med de vanliga tråkiga, trötta lärarna i de kommunala skolorna. 

Vi har tittat mycket på ZDF och ORF i min familj, så kidsen har fått tyskan därifrån i stället! "Der Bergdoktor" (vi var nere i Tyrolen i sommar och kollade in inspelningsplatserna till och med), "Die Bergretter",  "Der Kommissar und das Meer", "Um Himmels Willen" och så många andra bra tyska TV-serier! Och sedan finns det så många underbara operor och vissångare på tyska. Just nu lyssnar jag mycket på Günter Wewel (som tyvärr avled nyligen) och Hannes Wader... Men nu är vi OT! :)

Jättebra förresten, att du som modersmålstalare undervisar i tyska på en kommunal skola, det glömde jag säga. Fantastiskt! :)

Fast vi har en så flummig lärarutbildning i Sverige, och det är så lätt att både komma in på den och ut från den, att jag inte skulle förutsätta att någon är bättre bara för att de har gått den utbildningen. Man kan vara en boren pedagog också. Personligheten är oerhört viktig för läraryrket, och den kan man inte lära sig till, utan den måste man ha i sig från början.