Råd, någon som varit i samma sits.

livet har plötsligt vänts upp och ner. Efter 10 år tillsammans har min pojkvän för några månader sedan avslöjat att han tappat känslorna och vill leva själv. Vi bor sedan 4 år tillbaks på gård och har senaste tiden genomfört en stor renovering. Vi har ett väldigt odramatiskt förhållande, har bara levt på och verkligen tappat varandra och närheten. Jag är 35 och han 30. inga barn. Vi har under denna tid varit väldigt ledsna och framförallt jag. För mig blev det en stor ögonöppnare och vill verkligen kämpa då jag anser att vi har en bra grund och kan försöka jobba på att hitta gnistan igen. Han har gått i typ ett år och brottats med detta och känner inte för att ge det en chans utan har bestämt sig. Jag har gått igenom värsta tänkbara tiden. Han försöker stötta mig och vill verkligen allt för att jag ska må bra. Säger också att han önskar att han kände annorlunda. jag tror han har nån slags livskris.. Till saken nu, vi har under dessa månader bott på varsitt håll men ses ibland. Har under denna tiden hittat en gnista och varann som aldrig tidigare. Nu står jag i ett vägskäl. Jag är gravid i v 7 och har inte berättat än. Min första känsla var att jag blev glad. Dock vet jag att det är ju inget han verkligen vill. hoppet om oss börjar rinna ut i sanden. även om det är det jag mest i världen önskar. Nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag är 35år och detta känns som min enda chans att kanske bli mamma i livet. Känns samtidigt fel mot honom. vi har en fin vänskap. som det ser ut nu kommer jag att bli ensam. förstör jag totalt allt eller är det någon som varit i samma sits? Hur gick det för er?