Anonym (Exfrun) skrev 2023-11-13 15:13:33 följande:
Så där var det med min exman, som så småningom fick diagnosen vuxen-ADHD i samma ålder som TS är nu:
- Alla gånger som vi kom för sent, t.ex. till föräldramöten och utvecklingssamtal, för att han "bara" skulle göra det och det först, och han inte fattade att nu skulle vi inte hinna till bussen längre...
- Alla gånger han skulle hämta på dagis, och personalen ringde till mig och sa att det hade han inte gjort
- Alla gånger jag stod någonstans och väntade och han antingen inte kom dit alls, eller kom mycket för sent
- När han i någon period skulle ta barnen till simskola, scouter eller fotboll, så kom de aldrig iväg, och aktiviteten upphörde
- Alla saker som glömdes bort, det värsta var när han tog med sig sina originalbetyg till en anställningsintervju och glömde hela kuvertet på bussen, där han hade lagt det på sätet bredvid. Barnens ryggsäckar, badgrejor, mössor och vantar försvann i rasande fart - tills dottern lärde sig att hålla reda på sina grejor, och brorsans också om de var tillsammans någonstans. Men sonen har tyvärr samma problematik...
- När han tappade bort sin dörrnyckel frågade jag var reservnyckeln var. Den hade han haft på samma knippa. Han såg inget konstigt i det, för "då visste jag var den var". //
- När han hade varit och handlat kom han ofta hem med fel saker. Och jag måste alltid kolla i väskan efteråt, för mer ofta än inte låg någonting kvar där och ruttnade.
- Jag kunde inte låta mina barn ha på sig något dyrare eller finare plagg när de skulle till honom, för då såg jag mer ofta än inte aldrig de plaggen mer. De försvann i ett svart hål av oreda...
- När han en period skulle ha ansvar för tvätten, så glömde han antingen bort tiden helt, eller så glömde han mitt i och det blev ett elände att få tag i tvätten, då de elektroniska låsen gjorde att man inte kunde komma in där om en granne bokat nästa tid
- en gång - detta var efter skilsmässan när han bodde ensam - blev hantverkarna så chockade över oredan att de ringde soc, som kom på hembesök och inledde en utredning. Då hade det varit använda blöjor, matrester, fullt med fluglarver och flugsvärmar överallt! Soctanterna pratade även med mig, och föreslog att JAG skulle gå hem till honom och städa!
Jag vägrade, och då betalade de för en saneringsfirma. Hantverkarna kontaktade även bostadsbolaget och han blev vräkningshotad...
...listan skulle kunna göras lång. Man ska inte skaffa barn med en sådan person. (Förlåt, TS...)
Åh herregud, jag hör ju hur frustrerande det är. Ren katastrof :( Bra att du vägrade städa!
Har han fått någon hjälp, typ medicin eller boendestöd eller nåt?
Jag känner tyvärr igen mig. Fattar inte hur man kan ha ett normalt iq och ändå inte kunna beräkna tid. Både att jag fastnar i saker, men också att jag inte kan avgöra hur lång tid saker tar och hur lång tid som har gått. Det är som att jag ska göra allt för första gången, varje dag.
Jag tappar också bort allt, det är faktiskt otroligt hur viktiga saker som kan försvinna. Ibland dyker de upp på de konstigaste ställen. Oftast har jag redan hunnit spärra bankkort och beställt nytt körkort. Det är dyrt att ha det såhär.
Ibland har jag missat att jag är bortbjuden. Tackat ja, sett det i kalendern och plötsligt är det borta igen. Nån vän ringer och frågar om jag tagit fel på tiden, det är ju dags att äta middag nu. Då har jag flera gånger slängt mig i en taxi.
Och posten som inte blir öppnad, jag förstår inte varför den inte blir det. Jag lyckas som sagt behålla ett bra och relativt komplext jobb, men det tar mycket av min kraft.
Jag är beroende av att folk i min närhet hjälper mig, påminner mig. Jag har alltid oreda men som tur är inte sanitär olägenhet som ditt ex! Har löst det på ett sätt genom att knappt ha några grejer. Men det är alltid nåt nytt projekt jag påbörjar och det är ju inte disken jag prioriterar.
Matplaneringen är åt skogen. Barnens träningar har varit år skogen och de är otroligt lättstressade när det gäller tider idag, förmodligen efter alla gånger vi stressat i sista minuten när de var små. Det GÅR inte att göra saker "rätt" och jag är så trött på mig själv :(