Föräldrafälla

Känner att jag fastnade i fällan att göra allt hemma, vara projektledare och mitt jobb går sist.

usch vill inte vara såhär missbelåten med mitt liv men nu känns det som alla val jag gjort varit fel.

 när jag försöker ta upp detta så är svaret vad ska jag göra! Som att jag ska säga exakt vad som ska göras. 

jag fixar alla presenter julklappar osv
vilket resulterar i att jag inte får några. 

inte för att jag vill ha massa saker men bara tanken?. 

har jag blivit den mamma som jag inte ville bli? jag vill ha en jämlike, en engagerad man som inte bara är engagerad i sitt jobb eller sina hobbies?.

barnen familjen huset planering ekonomin osv? jag orkar inte. Jag känner mig bitter. 

men självklart gör han saker men städar inte efter sig.. borrar han i väggen får jag städa upp? osv 

ska barnen iväg på nån träning är det jag son får boka in och se till att någon av oss passar tiden packar osv.. är så trött på att behöva projektleda allt.. allt från en enkel idrottspåse till att barnen behöver till ishallen och träna eller boka in barnen på aktiviterer så som fotboll simskola osv? när barnen är sjuka kollas inte temp eller om de får och dricka om de går på toa osv? 

känner mig misslyckad 

Jag säger men jag får ju säga varje gång 😳 ska det vara såhär? Känns som att jag lär upp honom och att han inte kommer börja ta det på allvar förrän Om det tar slut och han hamnar i en ny relation? sen ska man ha sexlust på detta för de har han.. jag med men inte med en man som inte tar ansvar för annat än det som intresserar honom? 😔 börjar sakna den lust som man har med någon som man känner jobbar med en inte någon man ska passa upp på också. Jag kan bara göra något hemifrån de dagar han inte har sina hobbies.. eller sitt jobb. Jag ska byta jobb nu till kvälls eller nattjobb. Så får han anpassa sin lediga tid efter det. Mitt jobb är också viktig. om inte minst för pension.