Behöver er åsikt kring psykisk ohälsa och graviditet!

Hej!
Har själv haft ångestproblematik hela livet i princip, dock högfungerande och hållt mig över ytan via några runder terapi och mycket vilja. 
Fick barn ungt och det gick bra, jag mådde till och med bättre när jag fick barn. Något annat att fokusera på. Däremot fanns det andra faktorer som var mindre passande, tex att jag var så ung, typ 20 och att jag varken studerat eller hade någon direkt bra inkomst. Alltså blev våra småbarnsår väldigt tuffa på den fronten. Hade vi väntat tills vi var mer stadgade, som jag är nu, hade livet blivit betydligt lättare.
Känner många mammor med lindrigare varianter av psykisk ohälsa, det är väldigt vanligt men något man kanske inte pratar om. Handlar det om tyngre diagnoser är förutsättningarna sämre. 
Så i ditt fall får du utgå ifrån hur betungande din psykiska ohälsa är, det kan vara så att den socioekonomiska situationen är det som främst gör det opassande att skaffa barn nu. Inte minst då en pressad situation med en liten och på det dålig ekonomi kan trigga ångest.
Hade jag varit du hade jag tagit några år till att gå klart terapin, man kan bli så mycket bättre av den, till och med symtomfri i princip, sen jobbat på att bygga upp en trygg ekonomisk grund. Det har jag fått göra senaste åren som skild med flertalet barn men fast jag har en bra lön har jag ännu inte kommit ikapp ekonomiskt. 

Lycka till hur du än gör!