Pappan till barnet ber mig göra abort.

genovamii

Wed 6 Mar 18:55
28 svar

Citera Återställ Anmäl

Pappan till barnet ber mig göra abort.

Hejsan. Barnet är tillsammans "planerat" av mig och pappan till barnet som lever tillsammans i en relation. Vi hade sex och utgick från att "händer det så händer det". Vi blev överlyckliga när jag plussade, men vi har tjafsat vid 2 tillfällen om någonting helt annat absolut inte barnet, jag har mycket hormoner jag känner mig som en vandrande känslobomb med massvis av känslor... Och han klarar inte av det? Han kallar mig psykiskt instabil osv, det gör mig otroligt ledsen.... Varje gång vi tjafsar såhär säger han "packa mina saker, jag hämtar dem sen" och "överväg abort, jag vill absolut inte ha barn med dig".

Jag vill inte göra abort, jag har genomgått x-antal aborter tidigare och vill inte absolut inte göra det igen, hade han inte "varit med på detta" skulle jag aldrig från första början utsätta min kropp, och barnet i min mage för en abort.... Även om det nu är väldigt litet är i vecka 5? Men jag vill absolut inte göra abort, men samtidigt känns det som att jag har en skyldighet mot honom att göra det? Men det är andra gången han säger så, sen när vi blir sams "vill han verkligen ha det". Snälla behöver bara skriva av mig, hjälp mig att hantera mina känslor
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Pappan till barnet ber mig göra abort.
genovamii

Wed 6 Mar 23:34
#9

Citera Återställ Anmäl

Tow2Mater skrev 2024-03-06 22:22:14 följande:
Du kanske borde prata med någon om du redan har sådana humörsvängningar p g a gravidhormoner.

Det är inte bara gravid hormoner, jag var medicinerad för adhd och gick på hög dos som jag tvär slutade med direkt jag plussade, också sömnmediciner som jag tvär slutade med, och slutade röka cigaretter på det. Men självklart är det ingen bortförklaring, utan mer en förklaring till varför jag senaste veckorna mått som jag har gjort, detta har inte pågått än längre tid utan nu pratar vi om några få veckor ca 2 veckor jag kan ha varit svajig i humöret. SÅ jag tror det är en blandaning av hormoner från graviditeten och att jag tvär slutat med medicinerna.
genovamii

Fri 8 Mar 09:31
#12

Citera Återställ Anmäl

Maymom skrev 2024-03-07 00:14:39 följande:
Du har bara varit gravid i några veckor och vetat om det i typ 2 veckor Max, och han har redan två gånger använt graviditeten emot dig i bråk och sagt att du bör göra abort. Det låter verkligen inte bra.
Du behöver nog fundera rejält på om du vill skaffa barn med honom. Prata med mvc och se om ni kan få nån sorts parsamtal. Ni kan ju inte fortsätta bråka såhär.
Att han hotar med att lämna är också en psykning, inget man normalt sett gör vid små gräl i ett förhållande.
(Kolla vad som klassas som psykisk misshandel och se så han inte bockar i fler rutor där.)

https://www.kvinnojourenborlange.se/psykiskt-vald

Han har dumpat mig nu, och jag har valt att fortsätta allting ensam.

För jag tycker han är otroligt egoistisk, medans jag suttit och delat glädje för den här graviditeten och bildat känslor för barnet har han bakom min rygg bearbetat känslorna till mig som han höll på tappat under längre tid, och han har tvekat på oss under en period och han har aldrig tagit upp det med mig, utan han kastade allting i mitt ansikte samma dag och begärde abort, det fungerar inte så, för han sa 2 dagar ca innan han lämnade mig hur lycklig han var och älskade mig osv osv.
genovamii

Fri 8 Mar 09:33
#13

Citera Återställ Anmäl

Tow2Mater skrev 2024-03-07 00:06:15 följande:
ännu större behov av stöd av vården som det låter. Hoppas det går bra för dig....
Jag förstår inte vad dy menar med ännu större behov av stöd av vården?

Jag känner inte att jag är speciellt "konstig" haha, jag har en fullt fungerande vardag, jobbar och klarar av allting hur bra som helst, bara att det är mer komplicerat och ansträngande utan medicin men det är ingen anledning för min "pojkvän" att lämna mig, dem anledningarna anser jag var väldigt svaga och ingen anledning direkt
genovamii

Fri 8 Mar 09:37
#14

Citera Återställ Anmäl

trollhona skrev 2024-03-06 22:46:19 följande:
Han låter som en skitstövel och bara därför borde du inte skaffa barn med honom. Nu är barnet redan i magen så du ska inte göra abort för att han slänger ur sig dynga.
Separera om ni inte funkar ihop, men behåll barnet.

Ja jag har nu valt att behålla barnet, och jag kommer göra det ensam, så är det. Han har nu lämnat mig, och enligt honom har han tappat känslor under "längre period" vilket han inte ens nämnt till mig, han har suttit och delat glädjen med mig ang graviditeten, och vi har pratat om framtid osv, det har inte alls funnits tecken från hans sida som jag bör ha reagera på, så medans han bakom min rygg bearbetat detta "break up" så har jag varit överlycklig för graviditeten, osv, och delat den glädjen med honom, där han utryckt sin lycka för graviditet och mig också. Sen en dag kastade han allting i mitt ansikte om att han tappat ALLA känslor, och att han ALDRIG mer vill försöka, och tog bort mig på alla sociala medier samt ber mig sluta ringa och smsa samt komma med ALLA hans saker på EN DAG. Så det blev lite chockartat för mig, jag har ju byggt upp känslor för barnet i magen nu vilket han inte gjort eftersom han fokuserat på att bearbeta hans känslor och förändringar i relationen till mig bakom min rygg.
genovamii

Fri 8 Mar 09:38
#15

Citera Återställ Anmäl

Jemp skrev 2024-03-06 22:29:48 följande:
Ts, du har naturligtvis ingen skyldighet att göra abort. Däremot behövs nog en funderare kring hur din partner behandlar dig egentligen?

Det är slut nu, och jag ska välja att göra detta ensam, tillsammans med mitt nuvarande barn på snart 11 år.
genovamii

Sat 9 Mar 20:27
#19

Citera Återställ Anmäl

Tow2Mater skrev 2024-03-08 15:18:34 följande:
Jag menar att om det inte bara handlar om humörsvängningar p g a gravidhormoner, utan även handlar om att du slutat tvärt med iallafall minst tre mediciner (ADHD och sömnmediciner) och även slutat tvärt att röka, låter det for mig som du kan behöva stöd.

Planerar man barn brukar man ju normalt trappa ner på mediciner och cigg redan under planeringsfasen. Att sluta tvärt du plussat låter osäkert då du inte vet hur du påverkas (tydligen iallafall med än storre humorsvängningar), återfallsrisker, etc.
Nej jag behövde inget stöd, det är ju medicin jag haft mot adhd och sömnen, ett jävlar anamma behvös det bara sen är det bara tvär sluta man blir dålig någon/några dagar och humöret kan gå upp och ner max 2 veckor innan du får en struktur på hur du ska hantera vardagen, det kan bli jobbigare men jag får det att fungera, och det var den här tiden han valde att lämna mig därför blev allting mycket jobbigare, men men nu är det som det är :(
genovamii

Sat 9 Mar 20:29
#20

Citera Återställ Anmäl

Maymom skrev 2024-03-08 23:52:56 följande:
Det är verkligen inte schysst av honom och låter som att du klarar dig bättre utan honom.

Gällande barnet och att du ska fortsätta allting ensam så tror jag du löser det fint. jag gissar att ditt andra barn har en annan pappa så du har koll på hur det fungerar redan rent praktiskt med faderskap, vårdnad, underhållsbidrag, umgängesrätt mm? (Så du inte tänker att du behåller barnet själv och blir överraskad om fadern sen kommer och vill ha barnet varannan vecka, är ju inte ovanligt att de vill de sen när de träffat nån ny och ska visa vilken bra förälder de är)
Jag har barn med en annan innan. Och han som jag ska ha barn med nu säger att han inte alls vill ha någonting med barnet att göra, han vill inte se det, ha information om det eller om det i min mage, jag vet inte hur det fungerar exakt nu? Kan du berätta för mig om du vill? Om du har lite koll på läget så skulle jag uppskatta om du berättade lite <3
genovamii

Sun 10 Mar 10:14
#23

Citera Återställ Anmäl

Maymom skrev 2024-03-10 00:09:33 följande:
Du får automatiskt enskild vårdnad och kan välja att skriva över den eller inte. (Du kommer som det låter inte skriva över så ni får delad vårdnad.)
Han har möjlighet att skicka in om faderskapet (via Skatteverket) som du sedan godkänner. Skickas inte det in inom 14(tror jag) dagar så kontaktar familjerätten dig för att fastställa faderskapet. Eftersom barn har rätt till båda sina föräldrar behöver du uppge vem som är fadern.
Han kan också begära delad vårdnad även om du först nekat det, en stämningsansökan, där är det vanligaste att föräldrarna får delad vårdnad. Dvs om han skulle ångra sig i framtiden gällande vårdnad och umgänge så kommer han med största sannolikhet få det.(om han inte är direkt olämplig, typ narkoman, grov alkoholist eller dyl)

Står han som far har du rätt till underhållsbidrag från honom, vägrar han betala kan du få underhållsstöd från försäkringskassan.
Han har sagt att han kommer vägra betala och att vi ska skriva "kontrakt" att han inte ska ha med barnet att göra osv. Vilket jag inte ens vet om det finns? Haha.

Och det sjukaste i allt detta är ju att han och jag planerade detta tillsammans sen nu svängde han helt? Jag har ingen ANING. vi hade det bra, förutom dem 3 senaste grälen, det är helt sjukt.... Känns som jag lever i en dröm?
genovamii

Sun 10 Mar 16:55
#25

Citera Återställ Anmäl

Zaro skrev 2024-03-10 12:04:45 följande:
Din stackare, han låter faktiskt som ett rövhål. Om jag var du skulle jag söka en samtalskontakt för att ta mig igenom separationen, när du dessutom kan komma att bli känsligare nu när du är gravid. Du kanske också kan skriva in dig hos en barnmorska snart, de kan nog stötta dig eller skicka remiss till psykolog, men det kan du säkert få via VC också.
Jag själv skulle också ringa familjerätten eller FK (har inte ännu egna barn så jag har dock inte jättekoll) för att prata om vårdnad och ekonomi. Då har du allt klart för dig och så ordnat det kan bli innan barnet kommer.
Sen är ju resten upp till honom, han kan ju komma att dyka upp både snart eller längre fram i framtiden och du ska nog vara förberedd att eventuellt behöva samarbeta med honom då, veta att det kan innebära en bonusförälder från hans håll osv.

Ja men han har sagt att han absolut inte vill ha med barnet att göra, eller han någon som helst information om barnet, han vill inte veta av det, och han kommer inte heller berätta för sina föräldrar om barnet säger han..... ska även tillägga att han inte är från Sverige så vi skulle ju även gifta oss innan vi berättade detta för hans familj, men vi hann aldrig komma dit...... Inte super religösa men ändå religösa om jag säger så.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Pappan till barnet ber mig göra abort.

Pappan till barnet ber mig göra abort.

INNEHÅLL