Dålig mamma, pappan hjälper inte

Anonym (Love)

Thu 7 Mar 12:56
25 svar

Citera Återställ Anmäl

Dålig mamma, pappan hjälper inte

Hej. Ska försöka göra en lång historia kort.
Jag har två barn. Jag älskar mina barn så mycket och de är mitt allt.
Jag är en gammal missbrukare och har varit drogfri I 10 år. Jag har för några månader sen tagit återfall och går nu i behandling och lämnar prover några gånger i veckan, det går bra.
Mitt återfall var hemskt. Jag förlorade mitt jobb och fick dålig ekonomi och blev djupt deprimerad. Tappade min gnista helt och försöker jobba på det så jag kan bli en bra förälder som mår bra och ge barnen en trygg uppväxt.
Jag har haft barnen varannan vecka och det har funkat bra för mig för då har kan fått återhämta mig på barnfria dagar. Men nu har mitt ex sagt att han inte längre kan ha barnen överhuvudtaget på sina veckor, så jag har dom nästa hela tiden förutom varannan helg..
Men det funkar inte längre. Jag mår så psykiskt dåligt och jag kan aldrig återhämta mig, jag har aldrig egentid.
Mitt minsta barn är 5 år och hon har förmodligen adhd. Hon är så intensiv, skriker, gnäller, tester gränser och lyssnar inte alls. Hon skriker i affärerna, springer runt på bussen, och kan aldrig sitta still. Det tar så psykiskt på mig. På nätterna vaknar hon en gång och vill sova i min säng. Jag får aldrig vara ifred längre.
Ibland känner jag att jag bara vill dö, försvinna från allt. Att mina barn förtjänar någon förälder som är bättre än mig. Att alla skulle må bättre om jag inte fanns.
Jag försöker jobba på mig själv så jävla mycket och är livrädd för återfall.
Jag har bett mitt ex att ha barnen på sina veckor men han säger att lagen säger att jag är tvungen att ha barnen när han jobbar.
Men jag orkar ju inte mer. Han blir jättearg och säger att jag bara vill vara själv för att träffa killar och ligga med, helt absurt..
Jag har hjälp honom så han kan jobba, har hjälpt honom ekonomiskt osv, och får absolut ingen hjälp tillbaka.
Jag tycker i vanliga fall jag är en jättebra mamma, men nu när jag mår så dåligt vill jag att han hjälper mig innan jag gör sönder.
Hur ska jag göra? Jag var ju dum som sa ja till att ha barnen varje vecka i början.. men jag känner ju att det nu är ohållbart. Och han säger att jag är skyldig honom det, att jag skulle vara skyldig att ställa upp för honom pga jag tog återfall. Han anser att jag förbrukat min rätt att säga nej till honom.
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Dålig mamma, pappan hjälper inte
Anonym (Love) Trådstartaren

Thu 7 Mar 15:21
#5

Citera Återställ Anmäl

Jemp skrev 2024-03-07 15:10:53 följande:
Utöver ovanstående om stöd från soc: går inte barnen på förskola och fritids? Både för att han ska kunna jobba (nej det finns ingen lag som säger att du ska ta dem då, även om Man underligt nog inte är skyldig att ha sina barn hos sig), och du kan ansöka om utökad tid så 5-åringen tex skulle kunna gå heltid även om du är arbetslös.

Tack för informationen. Jo, stora barnet går ju i skolan 8-14 och minsta går på förskolan, dock går hon bara tre dagar i veckan 8.30-13.30 pga jag är sjukskriven. Stora barnet klarar sig bra själv, är inte jobbigt att ha henne hemma alls då hon inte behöver vaktas 24/7. Men det är mest lilla barnet som tar så mycket energi från mig och därför blir även stora barnet lidande, jag har ingen ork eller energi kvar till henne.
Och jo mitt ex kan lämna barnet på förskola på sina veckor, men han påstår att han inte hinner hämta barnet i tid och att det bli för stressigt för honom att hinna. Så därför säger han att det är lag på att jag måste ha barnen på hans vecka när han jobbar.
Vi ska faktiskt ha samtal ikväll om det här på min begäran. Jag vill att han har barnen på sina veckor, åtminstone ett par dagar åtminstone.. vet bara inte hur jag ska lägga fram det. Är rädd att han bara kommer köra över mig, säga jag har fel osv..
Anonym (Love) Trådstartaren

Thu 7 Mar 15:36
#7

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Betraktaren) skrev 2024-03-07 13:16:13 följande:
Ta kontakt med socialtjänsten och be om hjälp med att få möjlighet till en stödfamilj.
Dom brukar vara jättebra och det finns möjlighet till olika mycket tid dom avlastar beroende på ditt behov. Ett tips är att söka själv. Det är alltid bättre att förekomma. Får socialtjänsten in orosanmälan eller på annat sätt blir uppmärksammade på er situation på annat sätt än via dig, så blir allt mycket större och krångligare.
Att du själv hör av dig och visar att du vill att det ska bli bra, men att du just nu behöver lite stöd då din ork inte räcker till är bara positivt.
Det visar att du tänker på barnens bästa och att du är öppen med situationen.
Jag vet efter flera år i en liknande myndighet att det kan kännas lite fyrkantigt och stelt att få hjälp, men jag är övertygad om att du med deras stöd kan få en fungerande tillvaro där du också får chansen att återhämta dig.
Så länge du håller dig drogfri så kommer resten att lösa sig!
Jag tror på dig
Lycka till! 🌷

Känns så himla svårt att ta steget till att be om hjälp utifrån. Det är ju jag som skaffat barnen och nu helt plötsligt "orkar" jag inte? Kan bara tänka mig vad folk skulle tänka om det, vilken mamma orkar inte sina egna barn.. Känns som ett misslyckande och känns pinsamt på ett sätt.. Så går tankarna iallafall.
Jag hade ju önskat att barnens pappa kunde ta sitt ansvar och hjälpa mig, att han ser mitt behov också. Men han verkar inte vilja samarbeta alls, han vill inte hjälpa mig. Så jag står liksom lite handfallen.. Jag ska ha samtal med honom om det här idag. Han påstår att lagen säger att jag måste ha barnen på hans vecka om han jobbar, trots vi är separerade.
Ja, efter jag tog återfall så kontaktade jag socialen och berättade allt. Sa hela sanningen och då gjorde de en utredning kring barnen också för att se om de farit illa, vilka behov de har av stöd etc. Utredning har i dagsläget lagts ner i och med mitt samarbete och att jag aktivt jobbar för att bli en bättre version av mig själv. Så det känns jätteskönt. Jag fortsätter min behandling så länge som krävs för att jag ska bli starkare, för mig och mina barns skull. De förtjänar att växa upp i trygghet.
Anonym (Love) Trådstartaren

Thu 7 Mar 19:01
#13

Citera Återställ Anmäl

Anonym (sorgligt) skrev 2024-03-07 16:24:12 följande:
Så sorgligt att era barn har två föräldrar som inte fungerar och att ingen av er orkar ta ansvar för dem fullt ut. Och att ni sen ägnar er åt pajkastning mot varandra istället för att se till att era tillkortakommanden inte drabbar barnen mer än nödvändigt.

Nu när det är som det är så får ni koppla in samhällets stöd. Kontakta socialtjänsten och be om avlastning, till exempel kontaktfamilj eller familjestöd så att ni orkar med ert föräldraskap och att era barn får fungerande vuxna omkring sig.
Jättetråkigt att du uttrycker dig så. Jag har alltid tagit hand om mina barn och jag fortsätter ta hand om dom trots mitt mående. Jag mår inte bra och jag mår sämre av din kommentar. Jag är på ett dåligt ställe mentalt just nu och kämpar på för att göra situationen bättre. Jag gör faktiskt allt och lite till just nu. Det skadar inte att vara trevlig, jag har aldrig förstått varför man ska sparka på någon som redan ligger ner. Men det säger mycket om dig som person och jag har egentligen inte ens lust att diskutera det med dig, jag anser att alla vuxna människor borde ha erfarenhet nog att veta hur man ska uttrycka sig.
Jag vågar tro och säga att alla människor, oavsett om de är föräldrar eller inte, hamnar någon gång på ett mörkt ställe i livet. Det viktigaste då är väl att försöka få stöd och lösa situationen.
Mitt ex är en jättebra pappa. Men han är jättearg på mig för att jag tog återfall och tyvärr blir nu vårat samarbete påverkat.
Anonym (Love) Trådstartaren

Thu 7 Mar 19:10
#14

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Betraktaren) skrev 2024-03-07 16:18:01 följande:
Tänk om du blivit fysiskt sjuk. Hade du då klandrat dig själv och tänkt "jag har ju själv skaffat barnen och nu helt plötsligt så har jag cancer)? Jag tror inte att du tänkt så, men det är ingen skillnad.
Att ta ansvar som föräldrar är att be om hjälp när det behövs. Det visar bara att du sätter dina barns välfärd i första hand.
Det är nästan omöjligt att återhämta sig om man inte ändrar situationen. Oavsett om du haft ett missbruk eller inte så tar det tid för både hjärna och kropp att återhämta sig. Försöker man skynda på tillfrisknandet eller fortsätter nedåt genom att fortsätta i samma situation så kommer det bara att ta längre tid. Jag tycker att det känns mycket klokare att be om och ta emot den hjälp du kan få (utan att döma dig själv). Då kan din situation och ditt mående förbättras och du kan så småningom vara den mamma jag hör att du vill vara.
Jag vet ifrån min egen uppväxt att även om föräldrarna försöker dölja problem eller att dom är ledsna så märker barn det direkt. Dom kommer att försöka göra allt dom kan för att hjälpa föräldern. Men det är inte så lätt för en femåring att lösa en vuxens problem. Det är faktiskt övermäktigt. Bättre att du har mer ork när ni ses och att dom får fortsätta att bara vara barn.
Jag hoppas inte att du tar det jag skriver som kritik på något sätt. Jag önskar bara att det ska bli bra för dig och dina barn.
Ibland måste man ta ett steg tillbaka, stanna upp och se hur vägen framåt ser ut. Annars är det lätt att gå vilse.
Tack så mycket, jag tar till mig av det du skriver.
Jag har kontakt flera gånger i veckan med en behandlare som kan hjälpa mig komma vidare, ska be om hjälp. Huruvida det blir avlastning på annat håll eller om exet kan släppa sin ilska mot mig och ta barnen lite mer, det återstår att se.
För mitt ex är fruktansvärt arg på mig för att jag tog återfall, vilket jag absolut förstår. Det är synd att det drabbar barnen men jag vet också att det är lätt att säga/göra saker i affekt. Kan därför vara bra att få lite input från en tredje part.
Jag tampas med skuldkänslor, skam och skuld. Ångest och annat otrevligt, jag behöver få någon slags återhämtning från all vardagsstress så jag kan läka och bli bättre. Jag vill inte skada mina barn, de förtjänar allt och lite till. Jag har kämpat emot min beroendesjukdom så många år och hade en sund och trygg vardag med barnen, enda fram till mitt återfall. Det tog väldigt hårt.
Är iallafall tacksam för att jag tog hjälp så tidigt och inte lät tiden gå.
Anonym (Love) Trådstartaren

Wed 13 Mar 08:46
#18

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Betraktaren) skrev 2024-03-13 02:19:21 följande:
Hur mår du och hur går det för dig?

Måendet går upp och ner, det går framåt i behandlingen iallafall.
Jag försökte prata med mitt ex om situationen och sa tydligt att jag behöver ha mer avlastning och frågade om han på något sätt kunde hjälpa mig. Men han är inte speciellt samarbetsvillig. Han menar att det är mitt eget fel att situationen ser ut så här, att jag får skylla mig själv eftersom jag tog återfall. Han är arg på mig och tycker det är orimligt att jag ber honom om hjälp. Han säger fortfarande att det är mitt ansvar enligt lagen att ha barnen hela tiden så han kan jobba. Det är tyvärr ingen förändring från hans sida.
Så jag har inte så mycket val än att fortsätta som jag gör, dvs ha barnen hela tiden trots behandlingen och trots måendet.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Dålig mamma, pappan hjälper inte

Dålig mamma, pappan hjälper inte

INNEHÅLL