• EnAnonumius

    Har han rätt hindra mig från att träffa barnen?

    Anonym (mamma) skrev 2024-03-25 00:19:10 följande:
    Vi har haft kanske 2 dagar i veckan var själva med barnen och tre dagar gemensamt ungefär. Men vi sover inte tillsammans, så lite mer "ensam tid" blir det. Alltså även om vi äter middag tillsammans så går vi hem när barnen ska sova och är inte där vid frukost. Så det har varit bästa av världar tror jag. Både för oss och barnen. Alltså en kan diska och den andre göra läxor med barnen. Ingen stress att diska och göra läxor och samtidigt missar man inget. 
    Något som är mycket störande, när man läser din TrådStart och dina poster i tråden, är att du hela tiden för pappans talan också i detta.
    Du projicerar dina åsikter och det du vill ha, och utgår då från att han också skall tycka det är "det bästa för er två och barnen. Det är fel att göra så.
    Pappan har en egen åsikt och egna tankar. Uppenbarligen så var det inte "det bästa av två världar" för honom.

    Han vill ju inte träffa dig mer. Varför inte bara acceptera att ni går skilda vägar och ha barnen 50-50?


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Familjesus skrev 2024-03-25 07:25:36 följande:
    Han behöver inte gå med på någonting utöver 50-50, om han inte vill. Jag gav ett förslag till TS att hon kan föra en dialog med sitt ex kring detta, eftersom hon verkar må dåligt över att ändra strikt till 50-50. Några av mina förslag bygger dessutom på 50-50, men att de (likt nu, men i mindre omfattning) kan ses gemensamt för att det inte ska bli en så abrupt omställning för barnen (och för henne).
    TS kan må dåligt hur mycket hon vill..

    Hennes "dåliga mående över att få mindre tid med barnen" skall inte gå före barnens rättigheter ändå till båda sina föräldrar med likvärdig tid.

    Dessutom varför skall det alltid vara mammans känslor som går före, pappans känslor?

    Sedan så är det rätt så smaklöst att använda barnen med förklaringen "så det inte bli så abrupt för dem".

    På vilket sätt skulle det bli "mindre abrupt" för barnen med först 40% och sedan för att övergå till 50%, i stället för 50% direkt? Vad är det som säger att barnen är i mer behov av mamman än pappan?

    Nej det lyser så tydligt igenom med det förslaget att man kunde lika gärna skriva med en neon skylt att man inte anser att pappa som likvärdig förälder egentligen.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Familjesus skrev 2024-03-25 10:58:38 följande:
    Jag är en extremt jämställd person och mitt förslag hade varit detsamma om det varit pappan som skrivit. 

    Jag försökte "snälltolka" TS (även om jag också tycker att hennes resonemang verkar märkligt) och ge lite råd hur hon kan komma framåt.
    Jag tror inte att allt är, eller behöver vara, så svart eller vitt. Och jag tror att det blir en ganska rejäl omställning för barnen att vara 50-50 om de varit vana att träffa båda föräldrarna nästan dagligen.
    Men det är förstås under förutsättning att pappan vill, han har all rätt att kräva 50-50 och det blir säkert jättebra när allt fått lägga sig lite.
    Ja du må hända vara "extrem jämställd person".
    Men nu handlar det inte om någon "könsjämställdhet" tråden handlade om..
    Utan det handlar om föräldrar och barnen  Att jag skrev "pappan" var av den enkla anledningen att det är i analogt med Trådens ämne.
    Du skriver att du hade skrivit samma sak om det varit det omvända.
    Du kunde inte tänkas så långt att andra kunde skriva "mamman" i stället för "Pappan" om det varit det omvända? Att den kommentaren var helt enkelt i analogt med trådens ämne?  Det funkade inte att tänka så långt? 🤔

    Som du själv skrev, allting är inte så svartvitt. Men uppenbarligen så skall man tolka andras inlägg efter den svartvita mallen.. 😒

    Barnen nu är vana att träffa föräldrarna lika mycket om man baserar på vad TS skriver, så för VEM skull  anser du att det 40% till pappan och 60% till mamman då i detta fall (då TS är en kvinna) är till fördel även för barnen?

    Vi skall då ta i beräkningen att barnen träffar ju båda föräldrar nästan lika mycket i dag tack vare upplägget TS och pappan har och enligt vad TS skriver, hon träffar dem lite mer baserat på beskrivningarna. av upplägget, men det är ju inte mycket i praktiken.

    För konsekvensen av dit förslag blir ju i det fallet att...:

    *) ... mamman får sin "mjukisövergång" med barnen och då blir det lättare för henne...

    *)... för BARNEN blir det ju en ytterligare nedgång i umgängestid med deras pappa. Hur kan ytterligare en minskning bli bra för barnen, och då även en kvala in som en mjukisövergång?

    Ditt förslag om 40/60 gör ju att barnen får ytterligare mindre umgänge än vad de redan har i dag med pappan.
    Och det kallar du för "bättre för barnen"?

    Nej ditt förslag om 40/60 gör att barnen blir de stora förlorarna faktiskt.
    Skall man ha ett förslag när föräldrar är lite oense så skall förslaget gynna barnen i första hand inte "mamman och/eller pappan", så som ditt 40/60 förslag gör..


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Anonym (mamma) skrev 2024-03-25 12:39:05 följande:
    säger inte att jag vill vara med barnen hela tiden men förlora halva deras barndom känns som en mardröm. Får kanske vara glad för dom åren vi haft ett bra samarbete när barnen varit små. 
    Ja och.. Det blir ju precis likadant för pappan.. han förlorar ju också halva deras barndom.

    Med en skillnaden (om man skall basera på den info DU ger i dina inlägg och din trådstart) så är han beredd att ta den konsekvensen att förlora halva barndomen, bara för att han känner att han inte kan klara av att vara ihop med dig längre, och/eller "vara en kärnfamilj" (observera fnuttarna) när han saknar känslor för dig i egenskap som kvinna.
    Han kanske även anser att det är oärligt mot barnen att umgås så tätt med dig, när han inte längre har känslor för dig.

    Han är beredd på att ha barnen 50% av tiden och då göra det bästa möjliga med barnen på hans tid så att de känner att de har kvar sin pappa också.

    Dina inlägg och trådstart är väldigt mycket fixerat på "jag jag jag", d.v.s du vill och så drar du in barnen i ditt "jag jag jag" också.  Barnen är aldrig en förlängning av dig, ditt månde och dina känslor. De är egna individer, och skall behandlas där efter. Det är en del av föräldraskapet att separera sig själv och sina behov, och aldrig utgå från att dina behov och  barnens behov är samma.
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Anonym (mamma) skrev 2024-03-25 16:58:04 följande:
    För mig svårt att förstå att man kan vara beredd att offra så mycket för att slippa mig. Han måste verkligen tycka att jag är hemsk. 

    Du har nog rätt men jättesvårt. Samtidigt njuter jag så mycket av varje stund jag faktiskt får vara med mina barn. Jag uppskattar det mer nu när jag verkar förlora dom. Så det kanske har nåt gott med sig. 
    Nej han måste inte alls tycka du är en hemsk människa, bara för att ni har gått skilda vägar.

    Du det är bara trams av dig att skriva att du håller på att förlorar barnen..
    Eller menar du att du har blivit förbjuden att träffa barnen genom ett domslut? Om inte så kan du sluta med att du håller på att förlorar dom, du kommer att ha dem 50% av deras tid.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Anonym (mamma) skrev 2024-03-26 15:25:49 följande:

    Efter alla svar här blir det bara tydligare att alla föräldrar mår dåligt över att förlora halva barndomen med sina barn. Tror då även att många barn mår dåligt av detta. Kan bara rekommendera att göra som vi gjort, dvs fortsätta åka på semester tillsammans och umgås som vänner. Så länge man trivs tillsammans och inte bråkar. Det är värt otroligt mycket att få den tiden med sina barn. Tiden går så fort tills dom är stora och flyttar hemifrån så ta vara på tiden. jag är tacksam för att vi kunnat göra så här oxh hoppas vi hittar dit igen. ( Tror dock inte på det för jag tror han har nån ny tjej på gång, vilket också är väldigt fint och positivt. ) 


    Nu är du där igen..
    Projicerar dina känslor på andra.
    Det är ganska så talande egenskap hos dig, att du sitter och projicerar dina känslor på omgivningen, inkluderat pappan.

    Det folk har uttryckt är ju att det inte är kul att ha barnen halva tiden, men man vänjer sig.
    Men nej det finns ingen i denna tråden som har sagt att de mår dåligt över det för den saken skull.

    Vet du TS det går faktiskt att tycka något är tråkigt, utan att man mår dåligt av det som är tråkigt.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Anonym (mamma) skrev 2024-03-26 22:30:23 följande:

    Tack för tips. I praktiken blir det ju att han tackar nej till mig OCH barnen. Men han ser det kanske bara som att det är mig han inte vill vara med.


    Nu har du gjort en rejäl grov tankevurpa.

    Nej det blir faktiskt inte alls i praktiken att han tackar nej till barnen. Det är bara ett önsketänkande från din sida att det skulle vara så blir så.

    När det är DIN tur att ha barnen, och du väljer att bjuda in pappan, pappan säger nej, då är det DIG och inte barnen han säger nej till.
    För det var ju inte hans tur att ha barnen från början, så han skulle ju ändå vara "barnfri".


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Anonym (mamma) skrev 2024-03-27 12:31:38 följande:

    Vad ska säga till dom? Att jag frågar om han vill vara med på middag med gemensamma vänner? Att jag frågar Om han vill hänga med till stranden? är det inte enklare att vara tacka nej? ja jag är ledsen att inte få vara mer med barnen men jag hindrar inte honom från att ha 50%.  Jag vill vara med men jag tvingar inte honom. Jag ställer bara frågan. På er sms. Jag kommer inte dit oanmäld eller nåt sånt  


    Och minst 50%? varför skulle han ha mer? 


    Varför skall du ha mer? Anser du dig vara en "bättre förälder än pappan"?


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Anonym (mamma) skrev 2024-03-27 13:34:49 följande:
    Är inte säker på att jag hänger med. Han tackar nej till att träffa barnen mer än på sina dagar. Alltså han hade kunnat vara mer med barnen än vad han är. Om han hade velat. Han får självklart välja själv. 
    Nej det är klart att du inte förstår, då du integrera barnen ihop med dig som en homogen enhet.

    Men du skrev ju själv att DU och barnen hade planerat att gå på badhuset, och du hade då ringt pappan och frågat honom om han ville följa med.

    Framgår ju inte där att det var "bestämt" att han skulle umgås med barnen den dagen överhuvudtaget. _Utan du berättade ju bara att du hade frågat om pappan ville hänga med.

    Han sa nej och det måste inte alls betyda att han tackar nej till barnben "också". Utan det är enbart dig han tackade nej till..

    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Anonym (mamma) skrev 2024-03-27 22:59:12 följande:
    Jag har skrivit flera gånger, men förstår att man inte orkar läsa hela tråden. Mitt mål var aldrig att vi gör ALLT tillsammans. Jag har tyckt att det var en lagom nivå att ses ca 3 gånger i veckan. 

    Om jag får bestämma så gärna så länge barnen vill. När dom är tonåringar och kanske dom inte vill hänga med oss förädlar längre. Samtidigt är jag helt med på att det inte funkar när han träffar en ny tjej. Så jag får väl vara nöjd med den bonustid jag fått med barnen så här långt. 
    Men när skall du få in det i din skalle att pappan inte tycker det är "lagom" med 3ggr i veckan, att u,gås med dig, för att få träffa sina barn?

    Ha ett sunt vanligt varannan vecka upplägg, du har barnen en vecka pappan en vecka så växlar ni så. Barnen kommer att klara detta galant om DU samarbetar med det upplägget.

    När man läser dina inlägg så är det väldigt mycket egocentriskt skrivet i dina poster. Men du använder barnen som argument för din egocentricitet.
    Det i sig är rätt skrämmande att se..


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Anonym (mamma) skrev 2024-03-28 10:58:09 följande:
    Nej nej han är en fantastisk förälder.
    Varför frågar du då om han skall ha mer? Du verkar ju ha barnen mer än 50% av tiden och ställer då frågan "Varför skall han ha mer?

    Ganska så naturligt att man motfrågar dig om du anser att du är en bättre förälder.

    En ny fråga.. Varför anser du att du skal ha mer tid med barnen än pappan om han är nu en så fantastisk förälder?
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Anonym (mamma) skrev 2024-03-28 11:02:55 följande:
    Det kan vara så att han ska träffa dom den dagen men inte sagt någon speciell tid, eftersom vi båda är flexibla och måna om att samarbeta. Så frågan kan mycket väl vara vill du hänga med till badhuset eller ska jag lämna barnen efteråt? Nån speciell tid du vill ha barnen så ser jag till att vi badat färdigt då? Förmodligen kommer han svara bara kom ni när ni är klara. Slå en pling innan så har jag maten klar. 
    Nu är det som så att man svarar baserat på den informationen DU väljer att ge.
    Folk är inte tankeläsare s.a.s och kan läsa dina tankar.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Anonym (mamma) skrev 2024-03-28 13:59:24 följande:
    Tycker folk verkar vara väldigt bra på att läsa hans tankar i alla fall. 
    Som sag ingen kan läsa andras tankar. Och som jag skrev. Vi svara på den informationen du ger oss, inget annat.

    Det folk gör, inklusive mig, är att peka på möjliga utfall på "varför", det är inte samma sak som att "läsa någons tankar". Du beskriver ju hur han beter sig, då kan man ge möjliga idéer på varför han agerar/tänker, och/eller beter sig som han gör. Svårare än så är det inte.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Anonym (mamma) skrev 2024-03-29 10:44:14 följande:
     Men förstår att jag borde varit tydligare. 
    Som sagt folk svara på den informationen du ger.. Inget annat.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Anonym (mamma) skrev 2024-03-29 19:16:39 följande:
    Jag tror du är lite trög. 
    Jag tro att du är antingen väldigt lat, eller har slut på argument.

    Att lägga med motivering och eventuella förtydligande var tydligen för jobbigt för dig på varför du anser någon är trög..


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Anonym (mamma) skrev 2024-03-29 19:46:05 följande:
    Jag har förtydligat flera gånger. Har du inte heller fattat än? 
    Jo jag har fattat att du inte läst vad min post innan du svarade. Det är väldigt tydligt.
    Jag efterfrågade en förklaring om varför  du ansåg EpicF vara trög. Det var du för lat till att

    Men för att ge dig en ärlig chans.

    Vilka inlägg har du förtydligat flera gånger att EpicF är trög? Jag hittar inte dessa inlägg där du förtydligat att EpicF är trög.

    Däremot hittade jag ett påhopp i inlägg #256

    Jag skrev detta:

    "Att lägga med motivering och eventuella förtydligande var tydligen för jobbigt för dig på varför du anser någon är trög.."


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Anonym (mamma) skrev 2024-03-29 22:25:42 följande:
    Jag har ju inte förtydligat att hen är trög. Såklart. Jag har bara skrivit det en gång.
    Klart att du har bara skrivit det EN gång..
    Att jag skrev så var för att få dig att fatta att det  har aldrig om dina förtydliga om "släktträffarna", utan enbart ditt påhopp där du ansåg någon vara trög utan att lägga med en förklaraing på varför...

    Och då kvarstår ju fakta, att du är antingen en lat person som inte orkar förklara varför du anser någon är trög, eller så har du slut på argument.

    Vilket är det?

    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
Svar på tråden Har han rätt hindra mig från att träffa barnen?