Man som har problem att uttrycka sig känslomässigt

Sant att du som kvinna inte är tankeläsare. Bara män som är det.
Han är nog en av männen som sett hur män bemöts om de är öppna, vågar prata känslor, vara sårbara. Ja, kvinnor säger att det är synd att män inte vågar vara så. Kvinnor säger så mycket.
Ja, att män ska anstränga sig och jobba med sig själva är ingen nyhet. Kvinnor är bra precis som dom är.

Om det här är den enda bristen i relationen, är det kanske inget större problem. 
Men om det här är ett symptom av flera på något annat, riskerar det bli ett större problem.
Är allt och annat frid och fröjd så borde ni väl i vanlig ordning respektera varandra. Han steppar upp och du minskar dina krav en smula. 
Hitta ett redskap, en "challenge" för honom i det hela för att etablera en ny vana.

Jag tycker faktiskt inte att det är så jätteviktigt att en person måste kunna sätta ord på sina känslor, finns andra sätt att tala på också för att visa sina känslor för någon,som med ögonen,kroppsspråket,gester mm mm

Jag har endast varit tillsammans med 2 stycken killar som uttryckte känslor riktigt mycket i ord, de andra killarna på andra sätt. 

Känner att jag blev bekräftad i samtliga relationer.

Hamna inte i "du borde"-träsket bara. Då är det nog så att ni har fler problem än att han inte öppnar munnen.

Men i sak har du ju en rimlig önskan, dvs du önskar att han uttrycker sina tankar i högre grad och att han bekräftar dig mer så du känner dig sedd. Och det borde ligga i hans intresse att du känner dig sedd.
Men allt du kan göra är egentligen bara att kommunicera och önska ett beteende från honom, sedan kan du bara styra över dig själv. 

Dvs om han inte börjar öppna munnen mer, hur mycket rätt du än har i att önska det av honom och hur rimlig önskningen än är, så kan det bli så att han ändå inte ändrar sig. Vad gör du då?

Kanske detta är något för er?

Jag har tidigare varit i en relation med en väldigt verbal man. Han var bättre än jag på att uttrycka känslor och behov och sa varje dag att han älskade mig. Men, det var liksom bara ord. Han förväntade sig saker av mig men hjälpte mig inte när jag behövde det. Hans presenter vid jul och födelsedag var typiskt gulliga saker
(tänk röda hjärtan) men inget som passade mig eller som jag behövde. Hans känslor var som en vacker ballong. 

Nu är jag med en man som är helt tvärtom. Han säger sällan att han älskar mig eller att jag är fin men han finns där för mig hela tiden. Jag är fullständigt trygg med hans känslor för mig för han visar det i handling, beröring, omtänksamhet. 

Jag tycker att du har en poäng i att man ska anstränga sig för att visa sin partner uppskattning men fundera på
om det verkligen måste vara med ord. Om du uppmärksammar det andra han gör för dig och påminner dig själv om att han gör det av kärlek kanske ditt behov av att höra orden minskar.

Absolut inte, jag har också mina fel och brister och är väl medveten om det. Min kille har alltid varit så här, säger han så ingen kvinna som påverkat honom. 

Jag är osäker som person och behöver få lite bekräftelse då och då. Inte bara genom kramar och pussar utan med ord. Han har aldrig sagt att han älskar mig då han inte känner sig bekväm med det. Jag säger/skriver det hyfsat ofta till honom.

Då kanske det är något du behöver jobba med? Snarare än lägga det på din sambo?

Du låter precis som min tjej. Vi hade den här diskussionen häromdagen. Jag gör allt och lite till för min sambo. Jag tycker att jag ofta bekräftar henne och säger hur otroligt fin hon är och hur mycket jag älskar henne. Men det verkar inte vara tillräckligt. Jag funderar faktiskt starkt på att göra slut när det kommer krav på krav på krav från sambon. Att man inte kaan nöja sig utan hela tiden behöva mer och mer från den andra i en relation tycker jag inte är sunt.