Vilken relation har ni med era pojkar idag? Jag har två unga söner själv och mammor med döttrar kring mig säger att de ser fram emot en mamma-dotter-relation när tjejerna är stora som kommer vara SÅ speciell och att de därför är tacksamma att de fått döttrar och inte söner.
Så vill gärna höra från er med vuxna söner hur ni upplevt det?
Jag har en son och en dotter, båda unga vuxna. Hittills är det ingen skillnad i närhet, men då har min son (så vitt jag vet) inte haft någon relation än. Min dotter har haft en kortare relation som är slut nu.
Det finns ingen skillnad i min relation med min son, respektive med min dotter. Men jag tror tyvärr att detta är något som kan komma senare, när de har hittat sin livspartner. Eftersom kvinnor av naturliga skäl delar sina funderingar kring graviditet, förlossning och barn mer med sin egen mamma än med sin svärmor (om kvinnan inte kommer från en helt dysfunktionell familj). Och även att det är hon som är föräldraledig (i alla fall större delen av tiden), och att det då är naturligare för henne att åka hem till sin egen mamma med barnet än till sin svärmor.
...och sedan blir det nog lätt, att detta följer med upp i barnens åldrar. Mormodern får helt enkelt en enklare och bättre start än farmodern. Dessutom är det ju så, att det oftast är kvinnan i familjen som vårdar och bestämmer över hela familjens relationer. D.v.s. hon håller reda på bemärkelsedagar även i mannens släkt, det är hon som skickar gratulationskort, julkort, inbjudingar o.s.v..
Jag har två vuxna söner, den äldsta har egen familj och jag är således farmor till två barn. Två pojkar. // 
Jag har jättebra relationer med båda sönerna. Vi pratar om allt med varandra, ja i stort sett iaf.
Har de problem så ringer de mig. Som det ska vara.