Tycker du att ditt barn är unikt?

min dotter är unik för just mig för hon är den enda som har fått mig att känna sådan kärlek som fyller varje cell i kroppen och får mig att känna mig komplett.

Mitt barn är speciellt, i mina ögon och andras, men om jag radar upp VARFÖR kommer säkert de vanliga kommentarerna hagla om att JAG tror att JAG är nå't!! : (

För i Sverige kan man inte dela med sig av speciella barns framsteg och egenheter utan att bli både ifrågasatt och förlöjligad...dessutom vet jag ju inte om du är intresserad på riktigt??

Jag väljer att inte ta upp mer självklara saker som hennes mkt tidiga språkutveckling, men jag ger dig ett annat ex:
Förra hösten följde hon valet mkt intresserat eftersom hon var uttalad socialdemokrat (jag är det inte och ingen annan heller i familjen) och blev rosenrasande om jag råkade byta kanal när det var partiledardebatt på TV, samt diskuterade politik med allt och alla, från dagispersonal till andra föräldrar och anställda på Apotek och affärer...

Hon blir 6 nu i helgen.

Ang. din fråga så tror jag att stimulans är väsentligt för individens utveckling, men självklart påverkar arvet, men inte lika mkt som folk tror...intelligens handlar mkt utmaning tror jag.
Så ja, tråkiga vuxna föder och fostrar nog rätt tråkiga barn, men självklart finns det undantag.

Självfallet, när jags er Hampus och hans impulsiva sätt att bara "méja" ner folk som ite gör vad han anser ppa ser jag en viss beunfran,jag hade önkat att jag sjöälv vågade itsället för att låta folk trycka ner mig.

jo han är unik tycker jag för att han är så förståndig och trevlig.

min blugg -- www.familjeliv.se/Bloggar-3-50/b61576.html

andra barn som vart och är i hans ålder lever i sin egen värld känns det som.
oscar är speciell, och det säger andra med, han är en tänkare

han kan helt plötsligt i bilen säga på vägen hem, lite mer än 2,5 år gammal, i mörkret "jag har inga gardiner i mitt rum"

idag sa han "vad gjorde du igår pappa?" vad har du gjort idag? sen berättar han om dagis och speciella saker, liksom detaljer.

det tycker inte jag att andras barn har, släktingars barn etc..i den åldern har dom bara lekt och bråkat och vart supergulliga såklart...men inte som går att diskutera med.

min blugg -- www.familjeliv.se/Bloggar-3-50/b61576.html

Japp jag ser mina barn som unika på fler än ett sätt. De har redan gått igenom mycket i sina liv speciellt den minsta. Storebror som räddar lillebror så de har ett "unikt" barn mellan sig. Sedan är de unika för de just är dem de är!
Man har fått en annan bild av sina barn och det går inte att förklara såklart possitiv och det är att de är så som de är.

Undrar det, barn som har språket blir inte lika frustrerade, så det är inte alls säkert.

Det är klart de är unika och ändå väldigt vanliga! Och litet ovanliga här och där, med lustiga egenheter, uttryck och vanor. Fullt normala, med andra ord!

ja jo det är hon. vad jag tror
hon är 16 mån, och frågar man vill du hjälpa mej med tvätten. maten., baka osv så går hon direkt till de ställena som de sakerna finns.
så säger man kan du ta kläderna till din garderob, till mammas garderob. så gör hon det.

inget vi har tvingar på henne utan bara frågat en gång o hon sa ja o ville så hon har själv fortsatt med detta.

hon kan det mesta, som jag inte tror de i samma ålder kan,
ta av sig tröja o byxor o sockar? o pyjmas då. själv.
ta på sig o ta av sig gummistövlar o vinterkängorna själv.
samma med mössan.
vet vart varje liten sak är, i vilket rum, i vilket skåp det är,
helt otroligt vilken tjej..

så ja hon är nog unik.. och det är så roligt att hon vill så mycket. vill lära sig saker,
sen så klart leker hon ju också hehe