Jag var över 20 när jag kom ut, och den första var en kompis från gymnasiet. Hon hade en väldigt skyddad uppväxt, och det chockade henne nog litegrann, men hon var fantastisk. Nästa två kompisar sa något i stil med "berätta något mer vi redan vet". De flesta hade redan fattat - i alla fall så mycket att de inte blev förvånade när jag berättade, även om de kanske inte hade funderat över det.
Mamma var enkelt. Hon hade träffat min flickvän, och jag sa bara något om att "jag och X är tillsammans". Hon tog det bra. Hon har inte frågat något, och inte egentligen berört det förrän nu på sistone. Hon behandlar mig som vanligt, och min fru som en extra dotter.
Pappa däremot blev inte glad. Mamma eller lillebror berättade för honom utan att jag visste om det. Strax därefter ringde jag hem till mina föräldrar om något helt annat. Pappa svarade, och var kortare i tonen än vanligt. Han berättade att han visste och sa att "vederbörande inte var välkommen i hans hus". Poff. Jag tror att han egentligen var mest ledsen över att jag inte hade berättat det själv, och nu tror jag att han tycker bättre om min fru än om mig.
Jag har inte kommit ut inför släkten. Vi står inte varandra nära, och vi träffas sällan. De vet om att jag bor ihop med X, att vi har hus och hund tillsammans, men det är bara sånt som har kommit upp ändå. Självklart har de fattat, men det är inget som har sagts rakt ut. Mormor är nog inte så lycklig över det, och jag orkar inte ha den diskussionen med en människa jag träffar vartannat, vart tredje år.
Min svärmor måste ha fattat tidigt, men min fru kom ut i samband med att hennes mormor dog. Svärmor hade ett komplicerat förhållande till sin mamma, och frågade sin dotter om det var något hon gjorde som hon skulle sluta med, eller någon hon inte gjorde som hon skulle börja med.
X: Ja. Sluta tjata om man och barn.
Svärmor: Gör jag det? Förlåt. Men du kanske tycker att det är extra jobbigt.
X: Ja, det gör jag, eftersom jag är lesbisk.
Basta.